Den långa marschen är Mao Zedongs och kommunisternas reträtt 1934-35. Kommunisterna begav sig till sitt fäste bort från Chiang Kai-shek och nationalisterna. Här kunde de slå sig samman och börja kämpa igen för att besegra nationalisterna. De vandrade 6 000 mil under 370 dagar och endast 8 000 överlevde av 100 000 människor. Men eftersom de hade överlevt en så svår prövning tillsammans var de överlevande mycket hängivna och skapade en mer sammanhållen grupp. Mao Zedong steg upp som ledare under denna tid.
Den långa marschen var över 12400 km på ett år. Omkring 300 000 personer startade, men färre än 10 % av dem fullföljde den. De klättrade upp i vissa berg som var mer än 4000 meter höga,
Bakgrund
I början av 1930‑talet hade kommunistiska trupper etablerat sovjetområden, främst i Jiangxi‑provinsen, men de utsattes för upprepade "inkringsningskampanjer" från nationalistregeringen under Chiang Kai‑shek. I oktober 1934 började den organiserade reträtten—det som kom att kallas Den långa marschen—när kommunistiska styrkor försökte bryta sig ut ur det militära trycket och finna en ny, säkrare bas i nordvästra Kina.
Marschens väg och svårigheter
- Start och rutter: De olika kommunistiska kolonnerna lämnade Jiangxi och vandrade väster‑ och norrut genom provinser som Fujian, Jiangxi, Hunan, Guizhou, Sichuan och till slut Shaanxi. Rutten varierade mellan grupper och exakta sträckor varierar i källorna.
- Terräng och klimat: Marschen gick över höga berg (vissa pass över 4 000 meter), genom täta skogar, över floder och genom oblastens gräsmarker. Vintrar, regn, svält och sjukdomar gjorde förflyttningen extremt svår.
- Strider och förluster: Kolonnerna ständigt förföljdes och anfölls av nationalistregeringens styrkor samt lokala miliser. Många dödades i strid, andra svalt eller dog av sjukdomar — uppskattningarna av hur många som startade och hur många som nådde fram varierar kraftigt mellan källor.
- Symboliska händelser: Överfarten av floder som Dadu (där händelser kring Ludingbron blivit särskilt berömda i propagandan) och slag i bergspass framhävdes senare i kommunistisk historieskrivning som exempel på mod och uppoffring.
Vändpunkt och politisk konsolidering
Under marschen hölls i januari 1935 ett viktigt möte i Zunyi (Zunyi‑konferensen). Där kritiserades tidigare militära strategier och ledningen omorganiserades; mötet gav i praktiken större inflytande åt Mao Zedong och hans allierade. Detta var en avgörande politisk genombrottsperiod där Mao:s taktiska och politiska inflytande i partiets ledning stärktes, vilket lade grunden för hans senare position som parti- och statsledare.
Resultat och betydelse
- Militärt: Den långa marschen innebar en överlevnadsseger mer än en militär seger — kommunisterna lyckades undvika total förintelse och etablerade en ny bas i nordvästra Kina, i och omkring Yan'an.
- Politiskt: Marschen konsoliderade ledarskapet inom Kinas kommunistiska parti (KKP) och skapade förutsättningar för en enhetligare politik och strategi under Maos ledning.
- Symboliskt och ideologiskt: Marschen blev en central myt i KKP:s officiella historieskrivning—ett bevis på offervilja, uthållighet och kamratskap som mobiliserade stöd och lojalitet.
- Offentliga uppfattningar: Internationellt och i Kina kom den långa marschen att porträtteras som ett tecken på kommunisternas beslutsamhet och legitimitet i kampen mot nationalisterna och senare mot japansk aggression.
Fakta och osäkerheter
Uppgifter om avstånd, deltagarantal och dödssiffror varierar mellan olika källor. Vissa källor anger en total marsch på omkring 12 000–13 000 km (eller de traditionella 25 000 li), andra anger kortare sträckor beroende på vilka delar och kolonner som räknas med. Antalet som lämnade Jiangxi uppskattas i olika källor till mellan cirka 80 000 och uppemot 300 000 när man räknar in civila och stödtrupper; endast några tusen från de huvudsakliga stridande enheterna nådde slutmålet i Shaanxi. Exakta siffror är osäkra på grund av bristfälliga samtida dokument och senare politisk användning av marschens historia.
Efterspel
När kommunisterna etablerade sig i Yan'an (Shaanxi) 1935 kunde de konsolidera styrkorna, omgruppera och bygga upp politisk och militär kapacitet. Under de följande åren, särskilt i samband med den andra kinesisk‑japanska kriget (1937–1945), kom kommunisterna att vinna ytterligare stöd, vilket i förlängningen bidrog till deras seger i det kinesiska inbördeskriget 1949.
Den långa marschen förblir en av 1900‑talets mest kända militär‑politiska episoder i Kina — både för sina mänskliga kostnader och för sin betydelse i formandet av KKP:s identitet och Maos maktställning.