Browning Automatic Rifle | grupp av amerikanska automatgevär och lätta kulsprutor

Historia

När USA gick med i första världskriget hade de inte särskilt bra kulsprutor. En anledning till detta var att det inte fanns någon militär doktrin för hur de skulle användas. USA förklarade krig mot Tyskland den 6 april 1917. Vid denna tidpunkt fick befälhavarna veta att USA bara hade 670 M1909 Benet-Mercies, 282 M1904 Maxims och 158 Colts, M1895 för att utkämpa kriget. Efter många diskussioner beslutade de att USA måste bygga upp fler amerikanska vapen. Tills dess skulle dock de amerikanska soldaterna få ta det som fransmännen och britterna kunde ge dem. De maskingevär som fransmännen gav USA var ofta inte särskilt bra. De avfyrade också andra patroner än vad de amerikanska soldaterna vanligtvis använde. Detta innebar att soldater och maskingevärsskyttar var tvungna att få olika typer av patroner.

Utveckling

1917, innan USA gick med i första världskriget, tog John Browning med sig två vapen till Washington D.C. Det rörde sig om en vattenkyld kulspruta (senare kallad M1917 Browning kulspruta) och ett automatgevär. På den tiden kallades detta automatgevär för Browning Machine Rifle eller BMR. Båda dessa vapen avfyrade den amerikanska standardpatronen. John Browning hade satt upp en demonstration av vapnen på Congress Heights. Congress Heights ligger strax utanför Washington D.C. Den 27 februari 1917 testade Browning automatgeväret inför 300 personer. Publiken var så imponerad att han omedelbart fick ett kontrakt på vapnet. Det togs snabbt i bruk. Det vattenkylda maskingeväret testades ytterligare.

Fler tester gjordes för amerikanska arméns vapenofficerare vid Springfield Armory i maj 1917. Båda vapnen rekommenderades att tas i bruk omedelbart. För att BAR inte skulle förväxlas med maskingeväret M1917 fick det officiellt namnet M1918 eller Rifle, Caliber .30, Automatic, Browning, M1918. Den 16 juli 1917 beställdes 12 000 BAR:er från Colt's Patent Firearms Manufacturing Company. De fick tillåtelse att tillverka BAR:n enligt Brownings patent (Brownings patent 1293022 ägdes av Colt). Colt tillverkade dock redan så många vapen som möjligt (eftersom de tillverkade Vickers-maskinpistolen för den brittiska armén). De bad militären att vänta ett tag, eftersom de höll på att öppna en ny fabrik i Meriden, Connecticut. På grund av hur mycket vapnet behövdes avslogs begäran. Winchester Repeating Arms Company (WRAC) skulle i stället tillverka vapnen. Winchester hjälpte också till med BAR:s slutliga utformning.

Tillkomsten av M1918

Eftersom arbetet med vapnet inte hade börjat förrän i februari 1918 skyndade sig Winchester att tillverka många BAR:er. De hade så bråttom att de första 1 800 vapnen levererades med saker som var fel. Enligt kontraktet med Winchester skulle de tillverka 25 000 BAR:er. Winchester tillverkade många BAR:s i juni 1918. I juli tillverkade de 9 000 vapen i månaden.

Colt och Marlin-Rockwell Corp. började också tillverka BAR:s strax efter att Winchester börjat tillverka många av dem. Marlin-Rockwell hade ett kontrakt om att tillverka BAR:er åt den belgiska regeringen. De köpte Mayo Radiator Co:s fabrik. De använde den endast för att tillverka BAR:n. Den första BAR:n från Marlin-Rockwell levererades den 11 juni 1918. Företaget började så småningom tillverka 200 BAR:er per dag. Colt hade endast tillverkat 9 000 BAR:er när vapenstilleståndet undertecknades. Detta berodde på att de var upptagna med andra beställningar. Tillsammans tillverkade de tre företagen 706 BARs varje dag. Omkring 52 000 BAR:er levererades av alla företag i slutet av första världskriget. Mellan 1918 och 1919 tillverkades 102 125 BARs. Colt tillverkade 16 000, Winchester 47 123 och Marlin-Rockwell 39 002 BAR:er.

I juli 1918 hade BAR anlänt till Frankrike. Den första enheten som fick BAR:er var den amerikanska arméns 79:e infanteridivision. Divisionen använde dem för första gången den 13 september 1918. Trots att BAR:n kom in mycket sent i kriget fick den stor effekt. Den användes mycket under Meuse-Argonneoffensiven. De andra allierade var imponerade av BAR:n. Frankrike bad om 15 000 BAR:er för att ersätta sina Chauchat.

 
John M. Browning, gevärets uppfinnare. Burton, Winchesters expert på gevär, är med honom. De diskuterar vad som är bra med BAR.  


Val Browning, son till konstruktören (John Browning) med en BAR. Fotot togs i Frankrike.  


BAR demonstreras för amerikanska regeringsföreträdare och militärer.  

Design

M1918 är ett automatgevär med selektiv eldgivning. Det avfyras med en öppen bult.

Vapnets pipa kan inte avlägsnas snabbt. M1918 får sin ammunition från ett 20-runt boxmagasin. Magasin med 40 skott användes också för att skjuta ner flygplan. Dessa slutade dock att användas 1927. Det tillverkades inte många bajonetter för BAR. På grund av detta är de mycket sällsynta.

Eftersom M1918 var tänkt att användas som ett stödvapen hade den ingen plats för bajonett. Inga bajonetter användes någonsin på en BAR. Winchester tillverkade en BAR med plats för bajonett, men den var endast avsedd för testning.

 

Olika typer av M1918

Under sin långa tid i tjänst utvecklades M1918 alltmer. Den uppgraderades många gånger. Det första stora försöket att göra M1918 bättre gjorde det lätta maskingeväret M1922. M1922 togs i bruk av det amerikanska kavalleriet 1922. Vapnet använde en ny typ av pipa. Det hade också en tvåbensstativ med spikar i ändan. Handskyddet ändrades också.

1931 tillverkade Colt Arms Co. Colt Monitor Automatic Machine Rifle (R 80). Denna var främst avsedd att användas av fängelsevakter och polisen. Colt Monitor hade ingen tvåbensstativ. Colt Monitor vägde cirka 16 lb 3 oz utan ammunition i den. Den hade en eldhastighet på cirka 500 varv per minut. Det tillverkades omkring 125 Colt Monitor automatgevär. 90 av dessa köptes av FBI. Elva gevär gick till det amerikanska finansdepartementet 1934. Resten gick till många fängelser, banker, säkerhetsföretag och polismyndigheter.

1932 tillverkade USMC-major H.L. Smith en mycket kortare version av M1918 BAR som var avsedd för "buskkrigföring". Kapten Merritt A. Edson skrev en rapport om detta gevär. Edson var ordningsofficer vid Quartermaster's Depot i Philadelphia, Pennsylvania. Pipan gjordes nio tum kortare (229 mm), och det gjordes även en del andra ändringar. Den förändrade BAR vägde 13 lb 12 oz och var endast 34,5 tum (880 mm) lång. Denna version var mer exakt än BAR:n när den avfyrades automatiskt och när den låg ner, den var mindre exakt när den avfyrades från axeln. Den var också mycket högljudd. Även om det i Edsons rapport stod att sex av "djungelns" BAR:er skulle byggas för testning, gjordes inget mer arbete med projektet.

M1918A1 hade en lätt tvåbensstativ med spikar på, tillsammans med några andra nya funktioner. Den togs i bruk den 24 juni 1937. Det var inte många M1918 som byggdes om till M1918A1.

I april 1938 påbörjades arbetet med en förbättrad BAR för den amerikanska armén. Tidiga prototyper hade tvåbensstativ som sattes på pipan. Den hade också en särskild mekanism som gjorde att eldhastigheten blev lägre. År 1939 tog dock armén

Den slutliga utvecklingen av M1918A2 inleddes den 30 juni 1938. M1918A2:s kolv (den del av vapnet som sticker ut på baksidan) är ungefär en tum längre än M1918 BAR-kolven. Sent under kriget sattes ett handtag på pipan för att kunna bära runt vapnet.

Eftersom företagen inte hade så mycket pengar var de första M1918A2:orna bara äldre M1918 BAR:er som byttes ut. En liten mängd M1922 och M1918A1 ändrades också. När andra världskriget började försökte man tillverka fler M1918A2. De verktyg från första världskriget som användes för att tillverka M1918 var dock antingen slitna eller kunde inte användas med moderna maskiner. År 1942 fanns det inte tillräckligt med trä för att tillverka kolvstöden, så man tillverkade en kolvstötta i svart plast till BAR:en. Firestone Rubber and Latex Products Company tillverkade plaststöden åt den amerikanska armén. Den togs i bruk den 21 mars 1942.

Andra modeller

År 2008 tillverkade ett företag en modern, halvautomatisk version av Browning Automatic Rifle. Denna kallades 1918A3 SLR ("självladdande gevär").

 
En FBI-man använder Colt Monitor (R 80).  


M1918A2  


Den tidiga M1918 BAR  


De mest använda typerna av M1918-varianter  

Civil användning

När kriget tog slut fick Colt Arms Co. Brownings patent för att tillverka den BAR som inte gavs ut under kriget. Detta gjorde det möjligt för Colt att tillverka BAR för försäljning till civila. Denna BAR kallades Colt Automatic Machine Rifle Model 1919. Den bestod först av M1918 från kontraktet med militären som inte levererades. Det var en av flera Colt BARs. Vapnet hade dock ett högt pris. Det var inte heller särskilt användbart för civila. På grund av detta såldes det inte särskilt mycket. Ad Topperwien var en berömd skytt i början av 1920-talet. Han köpte en av de första Colt BAR:erna för att skjuta saker från himlen. När National Firearms Act från 1934 antogs begränsades civila BARs. Maskingevär för amerikanska civila förbjöds 1968. Även tillverkning av maskingevär för amerikanska civila förbjöds 1986.

 

Användning av brottslingar och polisen

Gangstern Clyde Barrow gillade arméns M1918. Han fick sina BAR:er genom att råna arméns nationalgarde. Barrow lärde även sin flickvän Bonnie Parker att skjuta med M1918.

Automatiska vapen blev allt populärare bland gangsters i USA. FBI-chefen J. Edgar Hoover uppmanade därför FBI att utbilda agenter med automatvapen. Exempel på detta var Thompson-maskinpistolen och BAR:n. FBI köpte sina BAR:er från Colt. Colt sålde 90 BAR:er till byrån. En del av FBI:s BAR:er skickades till FBI:s kontor. De skulle användas som stödvapen om de behövdes. Resten förvarades vid FBI-akademin i Quantico i Virginia. De fanns där för utbildning. Colt sålde ytterligare 11 BAR:er till det amerikanska finansdepartementet 1934. 24 vapen såldes till fängelser, banker, säkerhetsföretag och polismyndigheter.

Det har ibland sagts att M1918 eller M1918A2 BAR användes av medlemmar av Symbionese Liberation Army (SLA) i en skottväxling med Los Angeles-polisen. Detta inträffade den 17 maj 1974. Inga SLA-medlemmar har dock någonsin använt ett sådant vapen. Denna förvirring uppstod på grund av att Browning beslutade att kalla sitt halvautomatiska jaktgevär för Browning BAR. SLA ändrade ett Browning BAR-jaktgevär till automateldning. Det var detta vapen som användes i skjutningen.

 

M1918 i amerikansk tjänst

Första världskriget

När den först togs i bruk var det meningen att M1918 skulle skjutas från axeln. Det var tänkt att vara ett gevär som kunde ge både halvautomatisk och helautomatisk eldgivning. M1918 gavs ut för första gången i september 1918.

M1918-skyttarna fick ett bälte med fickor för magasinen, och de kunde skjuta från axeln. De fick också ett sidovapen.

BAR användes inte mycket under första världskriget, dels på grund av vapenstilleståndet, dels för att den amerikanska armén inte ville att fienden skulle kunna ta en M1918 till fånga. Vid krigets slut byggdes 85 000 BAR:er.

Mellan första och andra världskriget

Mellan första och andra världskriget gavs M1918 till alla amerikanska landstigningsstyrkor. Vapnet fanns ombord på de flesta amerikanska fartyg. Varje BAR hade en reservkolv. Stora fartyg hade ofta över 200 BAR:er ombord. Många av den amerikanska flottans BAR:er användes fortfarande fram till 1960-talet.

Andra världskriget

När hotet om ett nytt krig växte fram insåg U.S. Army Ordnance att de inte hade någon lätt kulsprutepistol för trupper som lätt kunde flyttas runt. De försökte använda M1918 BAR som ett lätt maskingevär när M1918A2 togs i bruk av den amerikanska armén den 30 juni 1938. BAR gavs som enda automatgevär för en grupp på åtta soldater. Alla män utbildades i att använda BAR:n om skytten/skyttarna skulle dödas eller skadas. I början av kriget bestod de flesta BAR-grupper av två eller tre personer. Dessa var en skytt och en eller två assistenter som bar extra magasin till vapnet. År 1944 bestod vissa enheters BAR-team bara av en person, och de andra personerna i gruppen bar ammunition.

 

Användare

•  Algeriet
•  Argentina
•  Österrike
•  Belgien: Antagen 1930, byggd på licens av Fabrique Nationale.
•  Brasilien
•  Kambodja
•  Chile
•  Folkrepubliken Kina: Ett stort antal av dem beslagtogs av Folkrepubliken Kina under det kinesiska inbördeskriget.
•  Republiken Kina: Används av nationalistiska styrkor under det andra kinesisk-japanska kriget och det efterföljande kinesiska inbördeskriget, de flesta av dem beväpnade med BARs eller FN Mle 30s.
•  Colombia
•  Costa Rica
•  Kuba: Colt kommersiell BAR. Anticastristerna i brigad 2506 var också utrustade med några M1918A2 BARs.
•  Cypern
•  Egypten: FN typ D i 7.92 Mauser
•  Etiopien: FN Mle 30 och M1918 BAR
•  Finland: FN Mle 30 och svenska m/21
•  Frankrike: Levererades till de fria franska styrkorna under andra världskriget och användes senare under Indokina- och Algerietkriget. Känd som Fusil-mitrailleur 7 mm 62 (C. 30) M. 18 (B. A. R.).
•  Nazityskland: Wehrmacht erövrade ett antal polsktillverkade Browning wz. 1928-gevär och använde dem fram till slutet av andra världskriget under beteckningen IMG 28(p).
•  Grekland
•  Honduras
•  Indonesien: FN Model D i begränsad tjänst.
•  Israel: Begagnade FN Model Ds.
•  Italien: Används M1918A2 som Fucile Mitragliatore Browning (B.A.R.) cal. 7,62.
•  Japan: Används några FN Mle 30s. De flesta av dem togs från avväpnade kinesiska styrkor och de ursprungliga märkena togs bort för att använda japanska märken. M1918A2 användes efter kriget av den nationella polisreserven.
•  Sydkorea: fick 1 198 M1918A2 före Koreakriget, som vid krigsslutet uppgick till 11 768 i tjänst. Användes även som truppautomatiska vapen under de första åren av Vietnamkriget av Republiken Koreas styrkor i Vietnam.
• Mall:Landinformation Konungariket Laos: Fick den amerikanska regeringen under det laotiska inbördeskriget och Vietnamkriget.
•  Liberia
•  Nederländerna: Infördes i Korps Mariniers 1943 när Mariniersbrigaden skapades. Känd som Browning Automatisch Geweer M.1918 A2, 243 BAR:er användes i Mariniersbrigaden. Koninklijke Landmacht använde också M1918A2 när de stred i Koreakriget under FN:s ledning.
•  Nicaragua: Guardia Nacional de Nicaragua använde BAR, som först levererades av amerikanska marinkåren och senare av USA:s militära biståndsprogram (MAP), kontinuerligt från 1932 till 1979.
•  Norge
•  Filippinerna: användes av den antijapanska gerillan och av Filippinernas väpnade styrkor under Hukbalahap-upproret.
•  Polen
•  Spanska republiken
•  Nordvietnam: Före detta franska BARs som användes av Viet Cong och den nordvietnamesiska armén.
•  Sydvietnam: Används av ARVN, de flesta tillhandahålls som överskott.
•  Sovjetunionen: Köpte några Colt kommersiella BARs. Några före detta polska wz. 1928 som också användes under kriget.
•  Sverige
•  Turkiet
•  Förenade kungariket: 25 000 köpta från 1940, utfärdade till hemvärnets enheter.
•  Förenta staterna
•  Uruguay

 
Brittiska hemvärnet 1941. Mannen i slutet av den främre leden bär en BAR.  


BAR används av vietnamesiska kommunistiska gerillor, 1966  


Polska motståndsmän under Warszawaupproret 1944. Den wz. 28 som ses här är troligen en överlevare från septemberkampanjen 1939.