Markhor (Capra falconeri) – Pakistans skruvhorniga nationaldjur från Centralasien
Markhor (Capra falconeri) – Pakistans skruvhorniga nationaldjur från Centralasien. Upptäck utseende, beteende, habitat och hotbild för denna unika vilda get.
Markhor (Capra falconeri) är en stor vild get som förekommer i bergsområden i Centralasien, bland annat i skogsområden i Centralasien, Karakoram och västra Himalaya. Artnamnet markhor kommer från persiskan och betyder "ormätare" – ett namn som syftar på de spiralvridna hornen som hos vissa underarter kan likna en uppvriden orm.
Utseende
Markhor är kraftigt byggda och visar tydlig könsdimorfism. Vanliga mått och kännetecken:
- Höjd vid axeln: cirka 65–115 cm.
- Vikt: vanligtvis 40–110 kg beroende på ålder, kön och underart.
- Päls: honorna är ofta solbruna med vit underkropp och ett svartvitt mönster på benen. Hanarna är ljusare bruna, har ett svart ansikte och kraftig, vit man (päls på hals och bröst) som kan vara mycket lång.
- Horn: både hanar och honor har karakteristiska korkskruvformade horn. Hos hanar kan hornen bli mycket långa (upp till omkring 160 cm i vissa fall) medan honor har kortare horn (upp till cirka 25 cm).
Utbredning och habitat
Markhor lever i bergszoner på mellan cirka 500 och 3 500 meters höjd. De föredrar branta sluttningar, bergsskogar och öppna buskmarker där de kan beta gräs, knoppar och löv. I områden med snö vandrar de ofta ner till lägre höjder vintertid. Deras goda klättringsförmåga gör att de ofta ses på branta, steniga partier där rovdjur har svårt att nå dem.
Beteende och föda
Markhor är framför allt aktiva i gryning och skymning (krepuskulära). De är både betare och bladätare; födan består av gräs, löv, kvistar och buskarter och varierar efter årstid och tillgång. För att nå löv i högre träd kan de stå på bakbenen.
Socialt lever honor ofta i små flockar på upp till ungefär nio djur, medan hanar vanligen är mer ensamma eller i mindre ungdomsgrupper utanför parningstiden. Under brunsten kämpar hanar om tillgång till honor och etablerar tillfälliga haremsgrupper.
Fortplantning
Parningen sker oftast på hösten–vintern. Efter en dräktighetstid på ungefär 150–170 dagar föds vanligtvis en eller två kid, oftast på våren när födotillgången ökar. Ungarna hålls gömda den första tiden och följer modern när de är tillräckligt stora att röra sig i terrängen.
Hot och bevarande
Markhor har historiskt drabbats hårt av människans aktiviteter: omfattande jakt, förlust av habitat till följd av bete och vedtagning, konkurrens med tamdjur och sjukdomar är viktiga orsaker till nedgång i många bestånd. Traditionell tjuvjakt och bristande skydd ledde tidigare till kraftiga minskningar.
Under senare år har riktade bevarandeinsatser i vissa regioner — särskilt i Pakistan där arten är nationellt symbol — lett till lokala återhämtningar. Exempel på åtgärder är skyddade områden, samhällsbaserade förvaltningsprogram som kombinerar begränsad kontrollerad jakt med intäkter till lokalsamhällen, samt anti-tjuvjaktinsatser. Tidigare uppskattningar angav att det fanns omkring 2 000–4 000 vilda markhor, men populationernas storlek varierar kraftigt mellan områden och vissa uppskattningar har senare justerats i samband med bättre inventeringar. Internationella rödlistan (IUCN) har under de senaste åren förändrat artens bedömning i takt med dessa förbättringar; arten är fortfarande känslig och kräver fortlöpande skydd.
Rovdjur och ekosystemroll
Naturliga predatorer på markhor inkluderar snöleopard, varg, lodjur och ibland andra stora rovdjur beroende på region. Markhor är viktiga som bytesdjur i bergsekosystemen och bidrar till att hålla gräs- och buskvegetationen i balans.
Kulturell betydelse
Markhor är Pakistans nationaldjur och har en stark kulturell symbolik i flera bergsregioner. Namnet och de karaktäristiska hornen spelar även in i lokala sägner och traditioner. Skyddet av markhor har också blivit ett exempel på hur samarbete mellan myndigheter, naturorganisationer och lokalsamhällen kan ge resultat.
Sammanfattningsvis är markhor en exceptionell bergslevande get med karakteristiska corkskruvformade horn, anpassad till branta habitat. Trots framgångsrika lokala återhämtningar är arten fortfarande sårbar och fortsatt bevarandearbete är nödvändigt för att säkra dess framtid i naturen.
Underart
- Bukharan markhor, Capra falconeri heptneri
- Astor markhor, Capra falconeri falconeri
- Kabul markhor, Capra falconeri megaceros
- Kashmirmarkhor, Capra falconeri cashmiriensis
- Sulaiman markhor, Capra falconeri jerdoni
Frågor och svar
F: Vad är en markhor?
S: En markhor är en stor get som finns i skogsområden i Centralasien, Karakoram och västra Himalaya, och den är Pakistans nationaldjur.
F: Hur lång är en markhor?
S: Markhor är 65 till 115 centimeter långa vid axeln.
F: Vilken färg har honorna och hanarna?
S: Honorna är brunbruna med vit buk och ett mönster av svart och vitt på benen. Hanar är ljusare solbruna med samma vita undersida och mönster på benen.
F: Vilka är de unika egenskaperna hos markhorhanar?
S: Markhorhanar har ett svart ansikte och massor av lång vit päls på halsen och bröstet som kan växa ner till knäna. Både hanar och honor har korkskruvsformade horn som kan bli upp till 160 cm långa hos hanar och upp till 25 cm långa hos honor.
F: Var lever markhor och vad äter de?
S: Markhor lever på platser som är 500-3 500 meter (1 500-11 000 fot) höga, där de äter gräs och löv. De står ofta på sina bakben för att nå de översta bladen på träden.
F: Lever hanar och honor av markhor tillsammans?
S: Nej, honorna samlas i hjordar (grupper) på upp till nio djur. Hanarna lever vanligtvis ensamma.
F: Varför finns det färre markhor kvar i det vilda?
S: Det finns färre markhor kvar eftersom människor tar boskap för att äta gräs på de platser där markhor lever, och vissa människor har dödat markhor för dess horn. År 2012 sade IUCN att det förmodligen fanns 2 500 markhor kvar i vilt tillstånd.
Sök