Begreppet används mest om den pleistocena megafaunan - de stora landdjuren från den senaste istiden, till exempel mammutar. Det används också för de största levande vilda landdjuren, särskilt elefanter, giraffer, flodhästar, noshörningar, älgar, kondorer osv.
Användningen är kopplad till diskussionen om de holocena utdöendena efter istiden. De flesta av de stora landlevande djur som levde för 12 000 år sedan är nu utdöda, och det diskuteras mycket om vad som har orsakat detta. De två viktigaste teorierna är människans jakt och klimatförändringar. Tillsammans räcker dessa orsaker för att förklara varför dessa tidigare framgångsrika djur nu är utdöda. Elefantfåglarna på Madagaskar jagades förvisso till utrotning, liksom moasfåglarna på Nya Zeeland. Arkeologiska platser med bevis på moajakt finns över hela Nya Zeeland. Moas utrotades för ungefär femhundra år sedan. Moas hade överlevt att jagas av Haasts örn, men de överlevde inte att jagas som föda av maorierna.
För många andra kan klimatförändringarna ha varit huvudorsaken till att de dog ut.
