Megalania (Varanus prisca) – Australiens utdöda jättevaran från pleistocen
Megalania – utforska Australiens utdöda jättevaran från pleistocen: storlek, jaktvanor, möten med aboriginska bosättare och mysteriet bakom dess försvinnande.
Megalania (Varanus prisca) var en jättevaran som levde i södra Australien. Den var en del av en art av megafauna som levde under pleistocen och verkar ha försvunnit för cirka 40 000 år sedan. De första aboriginska bosättarna i Australien kan ha stött på levande Megalania. Fossiltyperna som hittats tyder på att arten hade en omfattande utbredning i det som idag är södra och östra Australien.
Megalania är den landbaserade ödla som man vet har funnits. Att döma av sin storlek skulle Megalania främst ha ätit av medelstora till stora djur, inklusive jättelika pungdjur som Diprotodon.
Systematik och namn
Namnet Megalania används ofta i populär litteratur, men arten placeras också i släktet Varanus som Varanus priscus. Den tillhör samma grupp som dagens varaner (monitorödlor), och är nära släkt med nutidens stora arter som komodovaranen. Eftersom fossilen är fragmentariska har klassificeringen och förhållandet till andra varaner diskuterats i vetenskapliga studier.
Storlek och utseende
Storleksuppskattningarna varierar mycket på grund av begränsat fossilt material. Olika studier har föreslagit längder från cirka 3–7 meter och viktuppskattningar som sträcker sig från några hundra kilo till över 600 kg i de mest extrema uppskattningarna. Modern forskning tenderar att ge något mer konservativa värden, men alla bedömningar pekar på att Megalania var betydligt större än dagens största landlevande ödlor. Kroppsbyggnaden antas ha varit kraftig med välutvecklade kraftiga tänder och kraftfulla käkar, anpassade för att ta stora byten.
Föda och ekologi
Megalania var sannolikt en toppredator i sitt ekosystem. Den största delen av dess diet utgjordes troligen av:
- medelstora till stora däggdjur och pungdjur,
- kadaver och as (scavenging),
- möjligen mindre reptiler och fåglar vid tillfälle.
Huruvida Megalania använde gift (venom) som moderna komodovaraner eller enbart förlitade sig på sin styrka och tänder är osäkert. Vissa forskare pekar på likheter med komodovaranen och andra varaner som har milda toxiner i saliv eller körtlar, men detta är ännu inte bevisat för Megalania.
Fynd, bevarade lämningar och datering
De fossila fynden av Megalania består huvudsakligen av ryggkotor, fragment av skalle, tänder, osteoderm (hudben) och bitar av extremitetsben. Eftersom materialet ofta är fragmentariskt är många tolkningar osäkra och beroende av jämförelser med nu levande varaner. Radiometriska dateringar och stratigrafiska studier pekar på att arten levde under pleistocen och försvann för ungefär 40 000 år sedan, i samma tidsintervall då flera andra stora australiska megafaunaarter försvann.
Utrotning och möjliga möten med människor
Det finns flera hypoteser om varför Megalania dog ut:
- Hänsyn av mänsklig påverkan: Jägare från de tidiga aboriginska befolkningarna kan ha bidragit till utrotning genom jakt eller genom förändringar i populationsdynamik hos bytesdjuren.
- Klimateffekter: Snabba klimatförändringar under pleistocen kan ha påverkat livsmiljöer och tillgången på byten.
- Kombinationseffekter: En kombination av mänsklig jakt och klimatförändringar kan förklara den relativt snabba försvinnandet.
Vissa tolkningar av aboriginska berättelser och gammal konst har föreslagit att människor kan ha sett mycket stora ödlor och avbildat dem. Dessa tolkningar är dock kontroversiella och går inte att bevisa utan tydligare arkeologiska fynd som visar samtidig samexistens i specifika regioner.
Betydelse för vetenskap och populärkultur
Megalania har ett starkt fäste i populärkulturen som ett exempel på förhistoriska jättödlor. För paleontologin är arten intressant både för att förstå evolutionen bland varaner och för att ge insikt i hur pleistocena ekosystem i Australien fungerade. Fortsatta fynd och modern analysmetodik kan i framtiden ge mer precisa uppgifter om storlek, levnadssätt och orsakerna till dess utrotning.
Sammanfattningsvis var Megalania (Varanus priscus) en av de största landlevande ödlor man känner till, en toppredator i pleistocena Australien vars exakta biologiska detaljer fortfarande undersöks och diskuteras av forskare.
Storlek
Ralph Molnar fastställde 2004 ett antal möjliga storlekar för Megalania. Han gjorde detta genom att skala upp från ryggkotorna, efter att ha fastställt ett samband mellan ryggkotornas längd och kroppens totala längd. Om den hade haft en lång tunn svans som spetsvaranen (Varanus varius) skulle den ha nått en längd på 7,9 meter. Om proportionen mellan svans och kropp var mer lik Komodovaranen är det mer troligt att den skulle vara cirka 7 meter lång. Med 7 meter som maximal längd uppskattade Molnar ödlans genomsnittliga vikt till 320 kilo och den maximala vikten till 1 940 kilo.
Detta är dubbelt så långt som deras närmaste levande släkting, komodovaranen i östra Indonesien.
Megalania-kranium, ca 74 cm långt, på Museum of Science i Boston.
Sök