Miranda (roman)
Miranda är en roman skriven av Antoni Lange 1924. Det är Langes sista stora verk och hans mest kända bok idag. Det sägs att Miranda är en "ockultisk fiktion" och en "romantik som är rangordnad till ett filosofiskt fördrag". Romanen är också känd som en blandning av dystopi och utopi. Romanen har översatts till engelska (1968), franska, spanska och italienska.
Förklaring till romanens titel
Romanens titel hänvisar till Miranda från Shakespeares pjäs The Tempest. Miranda har också påverkats av verk som t.ex: Men Like Gods av Herbert George Wells, The City of the Sun av Tommaso Campanella, Lenore av Edgar Allan Poe, Genezis z Ducha av Juliusz Słowacki, dikter av Cyprian Kamil Norwid, skrifter av Friedrich Nietzsche (kritik av begreppet Übermensch), Arthur Schopenhauer, Platon och sanskritiska epos från det gamla Indien.
Sammanfattning av handlingen
Romanen berättar om en civilisation av brahmaner som har kraftfulla färdigheter. De kan tala med sina sinnen och sväva i luften. Brahmanerna i boken tycker att de viktigaste sakerna är anarki, frihet, fred och fri kärlek. Deras land leds av Kärleksministeriet, Maktministeriet och Visdomsministeriet. Brahmanerna använder en märklig kemikalie som heter Nivridium för att hålla sin självuppfyllda idé. Historien handlar om en polsk emigrant vid namn Jan Podobłoczny (Langes egen parte-parole) som blir förälskad i en kvinna vid namn Damayanti. Boken slutar i en tragedi. I romanens sista kapitel offrar Damayanti sin kropp för att låta sin ande flyga till en högre nivå av själ.Miranda är ett skotskt andligt medium som bor i Warszawa. Hon kan tala med Damayantis själ och få en kvinna vid namn Lenore att dyka upp. Hon träffar Jan Podobłoczny när han är nära sin död. I det ögonblick då Damayanti dör försvinner Miranda.
