Översikt

Mollicutes är en grupp bakterier som kännetecknas av att de saknar en rigid cellvägg. Bland de mest kända företrädarna återfinns Mycoplasma, ofta omnämnt som ett betydande släkte inom gruppen. Mollicutes utgör en egen taksonomisk enhet med flera släkten som anpassat sig till ett parasitiskt eller kommensalt liv på eller inuti andra organismer.

Egenskaper och morfologi

Dessa bakterier är extremt små — cellstorlekar på omkring 0,2–0,3 µm är vanliga — och bär på mycket reducerade genom jämfört med många andra bakterier, vilket återspeglas i deras förenklade metabola kapacitet; se mer om arvsmassan. Frånvaron av peptidoglykan ger flera konsekvenser: de är ogramfärgade eller svåra att Gram-färga och kan inte påverkas av antibiotika som riktar sig mot cellväggssyntes. Många mollicuter behöver steroler i sitt cellmembran för att stabilisera membranstrukturen.

Rörelsemekanismer varierar mellan grupperna. Majoriteten rör sig genom en form av glidande rörelse över ytor eller värdceller, medan vissa — exempelvis Spiroplasma — har en spiralform och förflyttar sig genom att vrida sin cellkropp.

Ekologi, värdinteraktion och sjukdomar

Mollicutes lever nästan uteslutande som parasiter eller täta kommensaler hos djur, människor och växter. Hos människor och andra däggdjur fastnar arter inom Mycoplasma och Ureaplasma ofta på slemhinnor i luftvägarna eller urinvägarna med klinisk relevans vid luftvägsinfektioner och urogenitala infektioner; se exempelvis kolonisation av lungorna och urinröret.

På växter finns särskilda grupper som Phytoplasma, vilka är kända växtpatogener. Dessa överförs ofta via insektsvektorer, där exempelvis bladhoppare och liknande insekter sprider bakterierna när de suger upp växtsaft och därigenom injicerar patogener i nya värdväxter. Resultatet kan bli tillväxtstörningar, missfärgning eller mer omfattande sjukdomssymptom i odlingsväxter.

Användning, diagnostik och forskning

Mollicutes har stor betydelse både kliniskt och i grundforskning. Kliniskt ställer de krav på särskild diagnostik eftersom de ofta inte visar sig i standardodlingar och många vanliga antibiotika som angriper cellväggen saknar effekt. Istället är makrolider, tetracykliner och vissa andra grupper verksamma mot dessa mikroorganismer. I laboratoriemiljö utgör Mycoplasma en vanlig kontaminationskälla i cellkulturer och kan påverka forskningens resultat.

Inom molekylärbiologi och syntetisk biologi har mollicuter blivit modeller för studier av minimala genom och grundläggande livsprocesser; deras reducerade genom har gjort dem intressanta som utgångspunkt för att förstå vilka gener som är absolut nödvändiga för liv.

Skillnader och viktiga fakta

  • Mollicutes saknar peptidoglykanbaserad cellvägg, vilket skiljer dem från de flesta andra bakterier.
  • De är mycket små och har ofta reducerade genom och enklare metabolism.
  • De kan vara svåra att upptäcka med standardmikroskopi och odlingsmetoder.
  • Olika grupper uppvisar olika rörelsemekanismer: glidning hos många, spiralrörelser hos Spiroplasma.

För ytterligare bakgrund och fördjupning om taxonomi, medicinsk praxis och växtpatologi, se externa resurser via följande länkar: Mollicutes, cellvägg, Mycoplasma, släktet, arvsmassa, glidande rörelse, Spiroplasma, parasiter, lungorna, urinröret, Phytoplasma, växtpatogener, insektsvektorer, växtsaft.