Morpho

Färger

Många Morphofjärilar är färgade i metalliska, skimrande nyanser av blått och grönt. Dessa färger orsakas inte av pigment. De är ett exempel på iridescens: ljuset reflekteras genom de mikroskopiska fjäll som täcker Morphos vingar.

Sexuell dimorfism

De blå Morpho-arterna har sexuell dimorfism. Hos vissa arter är det bara hanarna som är skimrande blå, medan honorna är kamouflerade bruna och gula. Hos andra arter är honorna delvis iriserande men mindre blå än hanarna.

 

Biologi

Livsmiljö

Deras livsmiljö är Amazonas och Atlantens primära skogar. De kan häcka i andra skogsområden, till exempel i Nicaraguas torra lövskogar och i sekundära skogar.

Flyg

Morphos är en stark flygare som finns på höjder mellan havsnivå och cirka 1 400 m. Morphos är dagaktiva: hanarna spenderar förmiddagarna med att patrullera längs skogens bäckar och floder. De är revirhävdande och jagar alla rivaler. Morphos lever vanligtvis ensam utanför parningssäsongen.

Skydd

De vuxna är vanligtvis smakliga, men svåra att fånga eftersom de är så starka flygare. Fåglar har mycket svårt att fånga dem.

Den iögonfallande blå färgen som delas av de flesta Morpho-arter kan vara ett fall av Müllerian mimicry, eller kan vara "pursuit aposematism". Detta innebär att fågeln lär sig att färgen i själva verket säger "slösa inte din energi, du kan inte fånga mig".

Livscykel

Morphofjärilens hela livscykel, från ägg till död, tar ungefär 115 dagar.

Även om de vuxna är välsmakande är larverna det inte. Deras hår är irriterande, och när de störs utsöndrar de en giftig vätska som luktar som ranskt smör. Den starka lukten är ett försvar mot rovdjur.

Larven kommer att röra sig fem gånger innan den går in i puppstadiet. Den bulliga puppan är blekgrön eller jadegrön och avger ett avvisande ultraljud vid beröring. Den hänger på en stjälk eller ett blad av matplantan.

 
Atlantskogen i Paraguay  


larver


puppor och vuxna som håller på att växa upp.