Morpho-fjärilar: arter, utbredning i Sydamerika och vingspann

Upptäck Morpho-fjärilar: arter, utbredning i Sydamerika och imponerande vingspann från 7,5–20 cm. Fakta, bilder och kartor över neotropiska Morphos.

Morpho är ett släkte av fjäril som omfattar över 29 arter och cirka 147 underarter i släktet Morpho. Släktets taxonomi har reviderats flera gånger, så antalet accepterade arter kan variera mellan olika källor.

Utseende och vingspann

Morpho-fjärilar är kända för sin intensiva, metalliska blå eller bronsfärgade glans som syns på ovansidan av vingarna hos många arter. Färgen är inte pigmentbaserad utan uppstår genom ljusets interferens i de mikroskopiska fjällens struktur, vilket ger en stark iridiscens. Undersidan av vingarna är ofta mattbrun med ögonfläckar (ocelli) som ger kamouflage när fjärilen vilar med hopfällda vingar.

Morphos uppvisar ofta könsdimorfism, där hanarna visar den starkare blå glansen medan honorna kan vara större och ha mer dämpade färger. Vingspannet varierar kraftigt mellan arterna: från små arter som M. rhodopteron (ungefär 7,5 cm) till mycket stora arter som den så kallade Sunset Morpho, M. hecuba, med ett vingspann som kan nå upp till cirka 20 cm.

Utbredning

Morphos är neotropa fjärilar och förekommer främst i tropiska områden i Sydamerika, Mexiko och Centralamerika. De finns i olika habitat, främst i regnskogarnas kanopier och skogsbryn, men också i sekundärskog och skogsgläntor. Större arterna är vanliga i Amazonas bassäng, Andernas öst- och västsidor och i andra skogsområden inom släktets utbredningsområde.

Ekologi och beteende

Morphos är snabba flygare och ses ofta flyga i skogsgläntor eller längs bäckar och stigar. De tillbringar mycket tid i trädtopparna men kommer ner till marknivå för att söka föda eller för att para sig. Vuxna fjärilar ses ofta suga på fermenterad frukt, sav eller ruttnande organiskt material snarare än nektar.

Livscykel och värdväxter

Som alla fjärilar genomgår Morpho fullständig förvandling: ägg → larv (injagande stadier) → puppa → imago (vuxen). Larverna är ofta kamouflerade och lever på blad av olika träd och buskar. Värdväxterna varierar mellan arter, men inkluderar ofta växter i familjer som Fabaceae (ärtväxter) och andra skogsträd. Puppstadiet sker vanligtvis fäst vid växter eller i lövskiktet.

Vanliga arter

• Morpho menelaus – ofta kallad blå Morpho, känd för sin klara blå färg
• Morpho peleides – vanlig i odlingslandskap nära skogar och populär i fjärilsutställningar
• Morpho didius – en av de större arterna
• Morpho hecuba – ibland kallad Sunset Morpho, med mycket stort vingspann
• Morpho rhodopteron – exempel på en av de mindre arterna

Hot och bevarande

Största hoten mot Morpho-arter är habitatförlust genom avskogning, fragmentering av regnskogar och insamling för samlingar och handelsbruk. Vissa arter hålls uppfödda i fångenskap för fjärilsutställningar vilket både kan minska trycket på vilda populationer och samtidigt skapa andra problem om det inte sköts ansvarsfullt. Bevarandeinsatser innefattar skydd av skogsområden, lokal lagstiftning mot överdriven insamling och program för hållbar uppfödning där det är lämpligt.

Trots deras iögonfallande utseende fyller Morphos viktiga ekologiska roller, bland annat som pollinatörer (i viss mån) och som delar av näringsväven i tropiska skogsekosystem.

Biologi

Livsmiljö

Deras livsmiljö är Amazonas och Atlantens primära skogar. De kan häcka i andra skogsområden, till exempel i Nicaraguas torra lövskogar och i sekundära skogar.

Flyg

Morphos är en stark flygare som finns på höjder mellan havsnivå och cirka 1 400 m. Morphos är dagaktiva: hanarna spenderar förmiddagarna med att patrullera längs skogens bäckar och floder. De är revirhävdande och jagar alla rivaler. Morphos lever vanligtvis ensam utanför parningssäsongen.

Skydd

De vuxna är vanligtvis smakliga, men svåra att fånga eftersom de är så starka flygare. Fåglar har mycket svårt att fånga dem.

Den iögonfallande blå färgen som delas av de flesta Morpho-arter kan vara ett fall av Müllerian mimicry, eller kan vara "pursuit aposematism". Detta innebär att fågeln lär sig att färgen i själva verket säger "slösa inte din energi, du kan inte fånga mig".

Livscykel

Morphofjärilens hela livscykel, från ägg till död, tar ungefär 115 dagar.

Även om de vuxna är välsmakande är larverna det inte. Deras hår är irriterande, och när de störs utsöndrar de en giftig vätska som luktar som ranskt smör. Den starka lukten är ett försvar mot rovdjur.

Larven kommer att röra sig fem gånger innan den går in i puppstadiet. Den bulliga puppan är blekgrön eller jadegrön och avger ett avvisande ultraljud vid beröring. Den hänger på en stjälk eller ett blad av matplantan.

 
Atlantskogen i Paraguay  


larver


puppor och vuxna som håller på att växa upp.  

Sök med bokstav