Frö – definition, uppbyggnad och betydelse för växter och människor

Ett frö är en liten levande varelse, även om det inte är aktivt. Det innehåller embryot till den framtida växten, som inte förändras eller utvecklas: det är vilande. Den allmänna uppfattningen är att fröet "sover" tills det får vad det behöver för att vakna upp. Det stämmer inte. Olika frön har olika vanor, som utan tvekan är anpassade till deras livsmiljö. Det finns olika typer av vilostadier hos frön:

1. Frövila: innebär att fröet inte utvecklas på ett tag även om förhållandena är lämpliga.^p98 Fördröjd groning (utveckling) ger tid för spridning. Förändringar sker inuti fröet som förr eller senare gör att det gror. Detaljerna varierar enormt mellan olika arter.

2. Fröets vinterdvala: gror inte eftersom förhållandena inte är de rätta. Tillväxten utlöses av särskilda händelser i miljön. Detaljerna om utlösarna är kända för vissa, men inte alla frön. Regn, eldsvåda, marktemperatur är exempel på detta. Många frön gror först när de har ätits och passerat genom ett djurs matsmältningssystem. Detta är också en spridningsmetod.

När ett frö gror ("vaknar upp") börjar det växa till en liten planta som kallas fröplanta. Den använder det mjuka köttiga materialet inuti fröet för att få näring (mat) tills den är redo att skapa mat på egen hand med hjälp av solljus, vatten och luft.

De flesta frön gror under jord där det inte finns något solljus. Växten behöver inte näringsämnena i jorden under några dagar eller veckor, eftersom fröet har allt det som behövs för att växa. Senare kommer den dock att börja behöva solljus. Om det finns solljus kommer växten att använda det för att växa sig frisk. Om det inte finns något ljus kommer växten fortfarande att växa ett tag, men dess plastider kommer inte att mogna: klorofyllet blir inte grönt. Om växten inte får tillräckligt med ljus kommer den så småningom att dö. Den behöver ljus för att skapa mat åt sig själv när reserven i fröet tar slut.

• Det äldsta kol-14-daterade fröet som har vuxit till en växt var ett ca 2 000 år gammalt frö från en judisk dadelpalm som hittades vid utgrävningar vid Herodes den stores palats på Masada i Israel. Det grodde 2005.
• Det största fröet produceras av Coco de mer, eller "dubbel kokospalm", Lodoicea maldivica. Hela frukten kan väga upp till 23 kilo och innehåller vanligtvis ett enda frö.

Fröer har varit en viktig faktor för barrträdens och de blommande växternas reproduktion och spridning. Växter som mossor, levermossor och ormbunkar har inga frön, utan använder oskyddade sporer och andra metoder för att föröka sig själva. Före övre devonperioden förökade sig landväxter, som moderna ormbunkar, genom att sända ut sporer i luften. Sporerna landade och blev till nya växter endast under gynnsamma förhållanden. Sporer har lite matlagring och kan vara bara enskilda celler snarare än embryon.

Utvecklingen av frön förändrade växternas livscykel genom att frigöra växterna från behovet av externt vatten för sexuell fortplantning och genom att tillhandahålla skydd och näringsämnen för det embryo som utvecklas. Dessa funktioner gjorde det möjligt för växterna att expandera utanför vattenkällornas omedelbara närhet. De kunde utnyttja torrare och mer höglänta miljöer. ^p92Detta framgår av fröväxternas framgång i viktiga biologiska nischer på land, från skogar till gräsmarker i både varma och kalla klimat. De nuvarande fröväxterna är Gymnospermerna, med nakna frön, och Angiospermerna med täckta frön, vanligtvis frukter.

De första riktiga fröna är från övre devon för 370-354 miljoner år sedan, vilket troligen är den första evolutionära strålningen. De tidigaste fröproducerande träden fanns i skogarna under karbonperioden. ^p112Fröväxterna blev stadigt en av de viktigaste beståndsdelarna i nästan alla ekosystem.