Nationalist Party of Australia var ett australiskt politiskt parti som bildades den 17 februari 1917 genom sammanslagningen av det konservativa Commonwealth Liberal Party och National Labor Party. Partiet var den dominerande icke-socialistiska kraften i australiskt riksdagsliv under mellankrigstiden och innehade regeringsmakten fram till valnederlaget 1929. År 1931 gick det samman med en grupp av avhoppade ledamöter från Labor under ledning av Joseph Lyons och bildade United Australia Party, vilket senare utgjorde en viktig stomme i det som 1944 blev Australiens liberala parti.
Ursprung och bildande
Partiets uppkomst hänger nära ihop med interna konflikter i Labourrörelsen under första världskriget, framför allt om frågan om värnplikt (conscription). När Labourledaren och premiärministern William "Billy" Hughes stödde värnplikt och därigenom hamnade i konflikt med partiet, bröt han 1916 med Labour och bildade National Labor Party. Året därpå slogs denna sammansättning ihop med det tidigare Commonwealth Liberal Party och Nationalist Party of Australia bildades som ett samlat center-högeralternativ med starkt fokus på lojalitet mot det brittiska imperiet, ekonomisk konservatism och anti-socialism.
Ledarskap och regeringsperioder
Billy Hughes var den mest framträdande personen i partiets tidiga skede och tjänstgjorde som premiärminister för den nya koalitionen. Efter Hughes följde Stanley Bruce som partiledare och premiärminister från 1923 till 1929. Under denna tid samarbetade Nationalist Party ofta med lantbruksbaserade Country Party (senare National Party) i koalitionsregeringar när egen majoritet saknades.
Politik och profil
- Ekonomi: Partiet stod för en protektionistisk och pro-näringslivspolitik med fokus på industriskydd, infrastrukturinvesteringar och stöd till affärsintressen.
- Socialt och ideologiskt: Nationalist Party var uttalat anti-socialistiskt och betonade lojalitet mot Storbritannien, stark statlig ordning samt bevarande av den så kallade White Australia–politiken som präglade tidens migrationsregler.
- Försvar: Partiet stödde en aktiv krigspolitik under första världskriget och var en stark förespråkare för värnplikt i de debatter som skapade splittringen inom Labour.
Valresultat, koalitioner och maktskiften
Partiet vann valet 1917 och behöll makten genom flera val under 1920-talet. Vid valet 1922 förlorade Nationalists egen majoritet och tvingades in i ett formellt samarbete med Country Party, vilket ledde till att Stanley Bruce så småningom blev partiets och regeringens ledare. Bruce-regeringen drev reformer inom industrins arbetsrelationer, tullpolitik och främjandet av exportsektorer. Vid valet 1929 drabbades partiet av ett kraftigt bakslag: regeringen förlorade mot Labour under James Scullin och Stanley Bruce förlorade dessutom sin egen valkrets — en dramatisk symbol för partiets svagare ställning.
Nedgång och ombildning 1931
Den ekonomiska krisen efter börskraschen 1929 och den följande världsomfattande depressionen försvagade det konservativa blocket. Interna splittringar och oenighet om svaren på depressionen ledde 1931 till att nationalister gick samman med en grupp av avhoppade arbetsmarknadsvänliga ledamöter från Labour under Joseph Lyons. Tillsammans bildade de United Australia Party, vilket markerade slutet för Nationalist Party som en separat organisering och början på en ny konservativ konstellation som senare utvecklades vidare till dagens liberala och konservativa partier.
Betydelse och arv
Nationalist Party of Australia spelade en central roll i att forma Australiens politik under mellankrigstiden. Partiet bidrog till att konsolidera ett borgerligt alternativ till Labour, etablera koalitionspolitiken mellan urbana konservativa och lantbrukets representanter samt sätta prägel på ekonomisk politik, försvarspolitik och imperial lojalitet under perioden. Dess ombildning till United Australia Party och senare vidare utveckling var ett viktigt led i uppbyggnaden av det konservativa partisystem som dominerade australiensisk politik stora delar av 1900-talet.
