Nationalistpartiet i Australien – historia och betydelse (1917–1931)
Upptäck Nationalistpartiets historia i Australien (1917–1931): bildandet, maktperioden, 1931-sammanslagningen och partiets långvariga inflytande på australiensisk politik.
Nationalist Party of Australia var ett australiskt politiskt parti som bildades den 17 februari 1917 genom sammanslagningen av det konservativa Commonwealth Liberal Party och National Labor Party. Partiet var den dominerande icke-socialistiska kraften i australiskt riksdagsliv under mellankrigstiden och innehade regeringsmakten fram till valnederlaget 1929. År 1931 gick det samman med en grupp av avhoppade ledamöter från Labor under ledning av Joseph Lyons och bildade United Australia Party, vilket senare utgjorde en viktig stomme i det som 1944 blev Australiens liberala parti.
Ursprung och bildande
Partiets uppkomst hänger nära ihop med interna konflikter i Labourrörelsen under första världskriget, framför allt om frågan om värnplikt (conscription). När Labourledaren och premiärministern William "Billy" Hughes stödde värnplikt och därigenom hamnade i konflikt med partiet, bröt han 1916 med Labour och bildade National Labor Party. Året därpå slogs denna sammansättning ihop med det tidigare Commonwealth Liberal Party och Nationalist Party of Australia bildades som ett samlat center-högeralternativ med starkt fokus på lojalitet mot det brittiska imperiet, ekonomisk konservatism och anti-socialism.
Ledarskap och regeringsperioder
Billy Hughes var den mest framträdande personen i partiets tidiga skede och tjänstgjorde som premiärminister för den nya koalitionen. Efter Hughes följde Stanley Bruce som partiledare och premiärminister från 1923 till 1929. Under denna tid samarbetade Nationalist Party ofta med lantbruksbaserade Country Party (senare National Party) i koalitionsregeringar när egen majoritet saknades.
Politik och profil
- Ekonomi: Partiet stod för en protektionistisk och pro-näringslivspolitik med fokus på industriskydd, infrastrukturinvesteringar och stöd till affärsintressen.
- Socialt och ideologiskt: Nationalist Party var uttalat anti-socialistiskt och betonade lojalitet mot Storbritannien, stark statlig ordning samt bevarande av den så kallade White Australia–politiken som präglade tidens migrationsregler.
- Försvar: Partiet stödde en aktiv krigspolitik under första världskriget och var en stark förespråkare för värnplikt i de debatter som skapade splittringen inom Labour.
Valresultat, koalitioner och maktskiften
Partiet vann valet 1917 och behöll makten genom flera val under 1920-talet. Vid valet 1922 förlorade Nationalists egen majoritet och tvingades in i ett formellt samarbete med Country Party, vilket ledde till att Stanley Bruce så småningom blev partiets och regeringens ledare. Bruce-regeringen drev reformer inom industrins arbetsrelationer, tullpolitik och främjandet av exportsektorer. Vid valet 1929 drabbades partiet av ett kraftigt bakslag: regeringen förlorade mot Labour under James Scullin och Stanley Bruce förlorade dessutom sin egen valkrets — en dramatisk symbol för partiets svagare ställning.
Nedgång och ombildning 1931
Den ekonomiska krisen efter börskraschen 1929 och den följande världsomfattande depressionen försvagade det konservativa blocket. Interna splittringar och oenighet om svaren på depressionen ledde 1931 till att nationalister gick samman med en grupp av avhoppade arbetsmarknadsvänliga ledamöter från Labour under Joseph Lyons. Tillsammans bildade de United Australia Party, vilket markerade slutet för Nationalist Party som en separat organisering och början på en ny konservativ konstellation som senare utvecklades vidare till dagens liberala och konservativa partier.
Betydelse och arv
Nationalist Party of Australia spelade en central roll i att forma Australiens politik under mellankrigstiden. Partiet bidrog till att konsolidera ett borgerligt alternativ till Labour, etablera koalitionspolitiken mellan urbana konservativa och lantbrukets representanter samt sätta prägel på ekonomisk politik, försvarspolitik och imperial lojalitet under perioden. Dess ombildning till United Australia Party och senare vidare utveckling var ett viktigt led i uppbyggnaden av det konservativa partisystem som dominerade australiensisk politik stora delar av 1900-talet.
Billy Hughes, Australiens nationalistiska premiärminister 1915-1923
Stanley Bruce, Australiens nationalistiska premiärminister 1923-1929
Historia
I oktober 1915 gick premiärminister Andrew Fisher i pension. Australian Labor Party (ALP) valde Billy Hughes till ny ledare och premiärminister. Han var en stark anhängare av Australiens deltagande i första världskriget. Efter ett besök i Storbritannien 1916 beslutade han att värnplikt var nödvändig för att få tillräckligt många soldater till den australiska armén. De flesta i hans parti, särskilt fackföreningarna, stödde inte värnplikten. Det fanns också många irländska romerska katoliker i Labor Party som inte ville stödja den brittiska regeringen. Detta berodde på den brittiska regeringens agerande mot det irländska påskupproret 1916. I oktober höll Hughes en folkomröstning för att få stöd för att starta värnplikten, men folkomröstningen blev knappt förkrossad. Melbournes katolske ärkebiskop Daniel Mannix var hans främsta motståndare i värnpliktsfrågan. Hughes fortsatte att argumentera för värnplikten. Detta skapade en djup och bitter splittring inom det australiska samhället, liksom inom medlemmarna i hans eget parti.
Den 15 september 1916 tvingade NSW-avdelningen av Labor Party ut Hughes ur Labor Party. När Labourpartiets federala parlamentsgrupp sammanträdde den 14 november 1916 var det mycket diskussioner. Hughes och 24 andra labourmedlemmar lämnade partiet. De återstående 43 ledamöterna antog en misstroendeförklaring mot ledningen. Detta ledde till att Hughes och de andra medlemmarna uteslöts ur ALP.
Hughes och hans anhängare bildade ett nytt parti, National Labor Party. De kunde regera med stöd av Joseph Cook och hans liberala parti Commonwealth Liberal Party. I februari 1917 gick de två grupperna samman och bildade Nationalist Party, med Hughes som ledare och Cook som vice ledare. Nationlisterna, med liberala och labourmedlemmar, kunde presentera en bild av nationell enighet.
I maj 1917 vann nationalisterna en enorm valseger. I detta val övergav Hughes sitt arbetarklassäte i West Sydney och valdes till Bendigo i Victoria. Hughes hade lovat att avgå om hans regering inte fick befogenhet att utbilda värnpliktiga. En andra omröstning hölls i december 1917, men den förlorades återigen, denna gång med ännu fler röster. Hughes avgick som premiärminister, men eftersom han var ledare för majoritetspartiet bad generalguvernören Sir Ronald Munro Ferguson honom omedelbart att bli premiärminister igen. Hughes kunde förbli premiärminister samtidigt som han höll sitt löfte om att avgå.
Hughes och nationalisterna regerade på egen hand fram till valet 1922. Det nya Country Party fick ganska många platser i representanthuset. Nationalisterna hade inte majoritet för att regera och behövde Country Party-stöd. Country Party gillade dock inte Hughes landsbygdspolitik. Deras ledare Earle Page sade att han inte skulle tjäna under honom. Många i Nationalistpartiet stödde inte Hughes fullt ut, eftersom de misstänkte att han fortfarande var en riktig socialist. Pages krav gav dem slutligen en ursäkt, och utan stöd tvingades Hughes avgå i januari 1923. Den tidigare finansministern Stanley Bruce valdes till ledare och ingick snabbt en koalition med Country Party. Priset var dock högt. Country Party krävde fem platser i kabinettet (av 11), inklusive finansministerposten och vice premiärministerposten för Page. Bruce gick dock med på detta hellre än att tvinga fram ett nytt val. Detta var början på den traditionella koalitionen av partier som inte tillhör Labour.
Under Bruce ledning blev nationalisterna mycket mer konservativa. Koalitionen Nationalist-Country vann en stor seger 1925. Den omvaldes 1928, dock med ett betydligt mindre stöd. När Bruce 1929 försökte införa nya lagar för att förändra systemet med industriella skiljedomar blev detta för mycket för Hughes. Han och hans anhängare röstade mot lagarna, och regeringen, som inte längre hade majoritet, utlyste ett förtida val.
Koalitionen besegrades och Bruce förlorade till och med sin egen plats. Han efterträddes som ledare av den tidigare justitieministern John Latham. Nationalisterna var aldrig mer en verklig kraft i den australiska politiken. Efter att bara ha varit med i regeringen var de inte beredda på en roll i oppositionen. År 1931 lämnade dock en grupp medlemmar av Labor Party under ledning av Joseph Lyons ALP för att ansluta sig till de konservativa. De bildade en ny grupp, United Australia Party (UAP). De flesta i UAP var tidigare nationalister, men de valde Lyons till ledare och premiärminister UAP ersatte nationalisterna som det viktigaste konservativa anti-Laborpartiet.
Organisationen Unga nationalister
Omkring 1929 gick Robert Menzies, medlem av det viktorianska parlamentet, tillsammans med Wilfrid Kent Hughes samman för att bilda Young Nationalists Organisation. Menzies var dess första ordförande.
Organisationen behöll sitt namn även när nationalisterna blev UAP. Hälften av de UAP-medlemmar som valdes i 1932 års val till delstaten Victoria var unga nationalister. År 1932 tog premiärministern, Sir Stanley Argyle, med tre av dem i sitt kabinett på åtta personer, inklusive Menzies som vice premiärminister.
När Menzies senare grundade Australiens liberala parti bjöd han in delegater från Young Nationalists att delta. Young Nationalists följde UAP till Liberal Party, och Menzies bildade Young Liberals för att ersätta dem.
Ledare
- William Morris Hughes 1917-1922
- Stanley Bruce 1922-1929
- John Latham 1929-1931
Sök