Nickel(II)nitrat, även känt som nickelnitrat, är en kemisk förening. Dess kemiska formel är Ni(NO3)2. Den innehåller nickel i oxidationstillstånd +2. Den innehåller också nitratjoner.

Egenskaper

  • Utseende: Vanligtvis förekommer den som blågröna till gröna kristaller, särskilt i sin hexahydratform.
  • Molar massa: Cirka 182,7 g/mol för den anhydra formen och omkring 290,8 g/mol för hexahydratformen (Ni(NO3)2·6H2O).
  • Löslighet: Lätt löslig i vatten; är hygroskopisk och kan bilda hydrater. Lösligheten i organiska lösningsmedel är begränsad.
  • Kemiska egenskaper: Nitratjonen gör saltet oxiderande under vissa förhållanden. Vid upphettning sönderfaller nitratet och kan avge kväveoxider (NOx) samt lämna nickeloxid (NiO) som fast rest.

Struktur

I vanlig handelsform förekommer nickel(II)nitrat ofta som hexahydrat Ni(NO3)2·6H2O. I denna form är Ni2+-jonen ofta koordinerad av vattenmolekyler i en närmast oktaedrisk geometri medan nitratjonerna fungerar som motjoner. Anhydra former kan ha mer komplexa eller polymera strukturer beroende på hur nitratjonerna binder.

Framställning

Nickel(II)nitrat framställs vanligen genom att lösa nickelmetall, nickeloxid eller nickelkarbonat i salpetersyra enligt standardkemi för nitrater. Reaktionen neutraliseras eller koncentreras därefter för att ge önskad hydratform och kristallstorlek.

Reaktioner och användningsområden

  • Termisk sönderfall: Vid upphettning sönderfaller nitratet och bildar NiO samt kväveoxider.
  • Basreaktioner: Tillsats av bas ger utfällning av nickelhydroxid (Ni(OH)2), en vanlig väg för rening eller vidare syntes.
  • Användningsområden: Används som katalysatorprekurser, i elektroplätering (nickelbeläggningar), som råvara för framställning av nickeloxider vid keramisk eller elektronisk tillverkning, i laboratorier som analytiskt reagens samt i vissa industriella processer.

Säkerhet och hantering

Varning: Nickelföreningar är giftiga och många är klassificerade som carcinogena eller sensibiliserande. Nickel(II)nitrat ska hanteras med försiktighet.

  • Hälsoeffekter: Kan vara skadligt vid inandning, hudkontakt eller förtäring. Upprepad eller långvarig exponering kan leda till sensibilisering (allergisk kontaktdermatit) och ökad risk för cancer vid vissa nickelföreningar.
  • Brand- och explosionsrisk: Själva saltet är inte brännbart, men nitratjonen är ett oxidationsmedel och kan främja förbränning av organiska material. Vid brand kan farliga kväveoxider frigöras.
  • Personligt skydd: Använd laboratoriehandskar (t.ex. nitril), skyddsglasögon eller visir och skyddskläder. Arbeta i dragskåp vid risk för damm eller ångor. Undvik inandning och upprepad hudkontakt.
  • Förvaring: Förvara i tättslutande förpackning på torr, sval plats åtskild från brännbart material och reduktionsmedel. Märk behållare tydligt och följ lokala föreskrifter för kemikalielagring.
  • Första hjälpen: Vid hudkontakt: skölj noggrant med rikliga mängder vatten och ta av förorenade kläder. Vid ögonkontakt: spola genast med vatten i minst 15 minuter och sök medicinsk hjälp. Vid inandning: flytta den drabbade till frisk luft och sök vård vid besvär. Vid förtäring: skölj munnen och sök omedelbar medicinsk hjälp — framkalla inte kräkning om inte läkare anvisat det.

Miljö och avfallshantering

Nickelföreningar är skadliga för vattenlevande organismer och kan bioackumuleras. Spill och avfall ska undvikas att hamna i avlopp eller ytvatten. Hantera avfallet som farligt avfall enligt lokala föreskrifter och överlämna till godkänd avfallsanläggning för behandling eller förbränning där så krävs.

Sammanfattning

Nickel(II)nitrat, Ni(NO3)2, är en vattenlöslig saltförening som ofta förekommer som en blågrön hexahydrat. Den är användbar inom laboratorier och industri men kräver noggrann hantering på grund av dess oxidativa egenskaper och de hälsorisker som nickelföreningar medför. Följ alltid gällande säkerhetsrutiner, använd lämplig personlig skyddsutrustning och hantera avfall enligt lagstiftning.