Chữ nôm | en skrift som tidigare användes i Vietnam
Nôm är en skrift som tidigare användes i Vietnam. Det innebar att man använde kinesiska tecken för att skriva vietnamesiska. Van Ban-klockan, som graverades 1076, är det tidigaste kända exemplet på en Nôm-inskription. Den tidigaste bevarade Nôm-litteraturen är från 1200-talet. Skriften var i allmänt bruk fram till 1920-talet. Det ersattes då av det vietnamesiska alfabetet. Det vietnamesiska alfabetet är en form av det latinska alfabetet.
Klassisk kinesiska användes av det kungliga hovet och för andra officiella ändamål. Litteraturtemplet i Hanoi var den mest kända skolan för studier i kinesiska. Studenter som klarade civilrättsexamen kunde gå vidare till att bli magistrar. Konfucianska lärda såg kinesiska som utbildningsspråk och såg ner på nôm, medan folkopinionen gynnade nôm. Endast en liten andel av befolkningen var läs- och skrivkunnig på något språk, men nästan varje by hade minst en person som kunde läsa nôm.
På nôm kan ett vietnamesiskt ord skrivas med hjälp av ett kinesiskt tecken för ett ord med liknande betydelse eller uttal. Varje tecken representerar en idé. Sådana tecken kallas "ideografer". Dessutom representerar varje tecken en stavelse eller ett ljud. Eftersom traditionella tecken har denna dubbla egenskap har nästan varje stavelse i modern vietnamesiska fått en semantisk betydelse. Liksom kinesiskan är vietnamesiskan ett tonalt språk. Eftersom frågan om toner inte uppkommer för japanska eller koreanska kan inhemska fonetiska skrifter utvecklas för dessa språk utan denna komplicerande faktor.
De kinesisk-vietnamesiska tecknen ersattes så småningom av en alfabetisk skrift. Till skillnad från andra alfabet har det vietnamesiska alfabetet tecken för att ange tonen. I motsats till Sydkorea och Japan kräver det moderna Vietnam inte att eleverna ska studera de traditionella tecknen. Färre än 100 forskare i världen kan läsa nôm. Vietnamesisk litteratur skriven på nôm, inklusive klassiker som Kieu's berättelse och Ho Xuan Huongs poesi, kan numera endast läsas i översättning. Karaktärskalligrafi är dock fortfarande populär som heminredning och som en symbol för lycka. Han-Nom-institutet, som grundades 1970, samlar in och studerar relevanta manuskript. Nôm-ideograferna lades till i Unicode 2001. Unicode är en internationell standard för elektronisk kodning.
Språkfrågor
Kinesiska tecken används för att skriva olika språk i Kina och på andra håll, bland annat mandarin, det mest talade språket i Kina, kantonesiska, som talas i Hongkong och södra Kina, och klassisk kinesiska, som traditionellt används för formell skrivning. Tecknen användes tidigare i Korea och Vietnam. Japan använder en blandning av kinesiska tecken och inhemska fonetiska tecken. Även tecken som behåller sin ursprungliga betydelse i alla språk kan läsas på olika sätt. Tecknet 十 ges som shí i kinesisk romanisering (pinyin), jū i japansk romanisering (Hepburn), sip i koreansk romanisering (Revised Romanization) och thập i Han-Viet-systemet som används i Vietnam. På alla dessa språk är tecknets betydelse "tio".
Syntax
Modifieringsord kommer normalt före substantivet på kinesiska, men följer efter substantivet på vietnamesiska. Kinesiska texter som publicerades i Vietnam innehöll ofta en översättning rad för rad till nôm. Även när samma tecken förekommer på båda språken är ordningen olika. Många kinesiska fraser fick valuta som låneord. Senare kunde ordföljden vändas om för att motsvara normal vietnamesisk syntax. Ordet "Vietnam" kommer från kinesiska Nányuè (南越), som betyder "södra Yue". I Han-Viet läses samma tecken som Nam Việt. Ordföljden har bytts ut i modern tid. På kinesiska skrivs frasen "kinesiska tecken" 漢字. Detta romaniseras som hànzì på pinyin, kanji på japanska, hanja på koreanska och Hán tự på Han-Viet. På modern vietnamesiska är de chữ Hán.
Konstruktion av karaktärer
Majoriteten av de tecken som används i nôm är av kinesiskt ursprung och är sammansatta fonosemantiskt. Tecknet "喃" läses till exempel som "Nôm", vars fonetiska komponent "南" liknar det kantonesiska uttalet Naam4 och betyder "pratande". Denna regel är konsekvent i alla Chu Nôm-tecken eftersom alla vietnamesiska gjorda tecken komponeras med denna metod. Ordet "Nôm" har ingen negativ innebörd på vietnamesiska, utan antyder snarare klarspråk, något som är lätt att förstå.
Nôm innehåller tusentals tecken som inte finns på kinesiska. Japan utvecklade däremot bara några hundra kokuji och Korea bara en handfull sällan använda gukja. Dessa tecken skapades av författare som kombinerade redan existerande element. Ett element, som kallas den semantiska komponenten, anger tecknets betydelse, antingen piktografiskt eller ideografiskt. Det andra elementet, som kallas den fonetiska komponenten, anger uttalet. Till exempel anges läsningen ba av tecknet 巴. På mandarin har detta tecken samma uttal som på vietnamesiska, men dess betydelse är inte relaterad: "att längta efter". För tecknet ' (⿺巴三) har tecknet 三 som betyder "tre" lagts till som semantisk komponent. "Far" är också ba, men skrivs som 爸 (⿱父巴). "Sköldpadda" är con ba ba ba (昆蚆蚆; ⿰虫巴). De flesta kinesiska tecken skapades med samma metod. Eftersom överensstämmelsen mellan ljud och betydelse är mer sammansatt i vietnamesiska skapade tecken än i kinesiska tecken, resulterade samma metod i två distinktioner mellan Nôm-tecken; chữ Nôm (字喃; inhemska tecken) och Hán Nôm (漢喃; Han-tecken).
Av de 9 299 Nôm-ideograferna är nästan hälften specifika för Vietnam. Varje tecken har en kodpunkt som tilldelats av Unicode. Tecknen för uppsättningarna V0, V1 och V2 har hämtats från två Nôm-ordböcker som publicerades på 1970-talet. Tecknen för V3 har hämtats från manuskript.
| Nôm-ideografer | |||||||||
| Ideografi | Semantisk | Fonetisk | Läsning | Engelska | Status på kinesiska | Kodpunkt | V Källa | Totalt i set | |
| љ | 人 | 㝵 | người | människor | Ingen | U+2029B | V0 | 2,246 | |
| 0 | 王 | 布 | vua | kung | Ingen | U+24930 | |||
| 妖 | 女 | 夭 | yêu | att älska | GB 2312 | U+5996 | V1 | 3,311 | |
| 越 | 走 | 戉 | Việt | Vietnamesiska | GB 2312 | U+8D8A | |||
| Ў | 口 | ' | trối | en dödlig önskan | Ingen | U+20DA1 | V2 | 3,205 | |
| 㐱 | 人 | 彡 | chỉn eller xỉn | Används i bủn xỉn (snål) | HDZ, Kangxi | U+3431 | |||
| І | 小 | 詩 | thơ | tidig barndom | Ingen | U+21BB2 | V3 | 535 | |
| | | 赤 | 都 | đỏ | röd | Ingen | U+27E7C | |||
| Nyckel: GB 2312-80 är den grundläggande teckenuppsättningen för modern kinesiska. HDZ (Hanyu Da Zidian) och Kangxi Dictionary är omfattande ordböcker för kinesiska tecken. Källor: The Unicode Consortium & 1991-2013 The Unicode Consortium 2012. Läsningarna kommer från Vietnamese Nôm Preservation Foundation. | |||||||||
Historia
Kinesiska tecken infördes i Vietnam efter att Han-imperiet erövrade landet 111 f.Kr. Självständighet uppnåddes år 939, men det kinesiska skriftsystemet antogs för officiella ändamål år 1010. Vietnameserna började använda kinesiska tecken för att skriva på sitt eget språk ungefär vid den här tiden. Van Ban-klockan, som graverades 1076, är det tidigaste kända exemplet på en Nôm-inskription. Nguyen Thuyen komponerade nômdiktning på 1200-talet. Inget av hans verk har dock överlevt. Den äldsta bevarade Nôm-texten är kung Tran Nhan Tongs samlade poesi, skriven på 1200-talet. Många Nôm-dokument förstördes av kineserna under Ming-ockupationen 1407-1428. Nguyen Trai (1380-1442) skrev både kinesisk och Nôm-litteratur på 1400-talet. Trinh Thi Ngoc Truc, maka till kung Le Than Tong, är känd för att ha skrivit en tvåspråkig kinesisk-vietnamesisk ordbok med 24 000 tecken på 1600-talet.
Till skillnad från kinesiskan har nôm inte studerats eller klassificerats systematiskt under större delen av sin historia. Vietnamesiska författare som hade studerat kinesiska tillämpade principerna för kinesisk skrift på sitt modersmål. Även om officiella handlingar i allmänhet fördes på kinesiska användes nôm under två kortlivade dynastier, Ho-dynastin (1400-1407) och Tay Son (1778-1802). Kung Minh Mang (1820-1841) motsatte sig läs- och skrivkunnighet och användningen av nôm. År 1838 skrev Jean-Louis Taberd en ordbok i nôm som så småningom fick allmän acceptans och stor spridning. År 1867 bad den katolske läraren Nguyen Truong To kung Tu Duc att ersätta klassisk kinesiska med nôm i officiellt bruk. Kungen gick inte med på detta, men han svarade med olika insatser för att främja nôm. Ett dekret utfärdades med titeln "Vänligen respektera quốc âm [den nationella rösten]".
På 1800-talet blommade populärlitteraturen på nôm, inklusive klassiker som Nguyen Du's The Tale of Kieu och Ho Xuan Huongs poesi. Även om endast 3-5 procent av befolkningen var läs- och skrivkunnig hade nästan varje by någon som kunde läsa Nôm högt till förmån för andra bybor.
I Korea och Japan förenklades det traditionella skriftsystemet så att det kunde läras ut till allmänheten. Vietnams bildade klass såg ner på nôm som sämre än kinesiska och var därför inte intresserad av att göra det arbete som krävdes för att förenkla och standardisera systemet så att det kunde användas för masskommunikation.
Liksom kinesiska är vietnamesiska ett tonalt språk. Det har nästan 5 000 olika stavelser, vilket är mycket mer än andra östasiatiska språk. Fonetiska skrifter som används på andra håll, bland annat hangul i Korea och kana i Japan, anger inte tonen, så de kan inte tillämpas på det vietnamesiska språket. Liksom på kinesiska tillskrivs varje stavelse en semantisk betydelse. Denna egenskap hos språket kan anses vara ett resultat av det traditionella skriftsystemet.
I slutet av 1800-talet främjade de franska kolonialmyndigheterna användningen av det vietnamesiska alfabetet, som de såg som en språngbräda för att lära sig franska. Språkreformer i andra asiatiska länder stimulerade vietnamesernas intresse för ämnet. Efter det rysk-japanska kriget 1905 angavs Japan ofta som en modell för asiatisk modernisering. Nationalister omfamnade alfabetet som quốc ngữ (det nationella språket) och som ett verktyg för att främja läs- och skrivkunnighet. Det konfucianska utbildningssystemet jämfördes ogynnsamt med det japanska systemet för offentlig utbildning. Den nationalistiska författaren Phan Boi Chau uppmuntrade de unga att "studera i öst", dvs. i Japan.
Populariteten hos Hanois kortvariga Tonkin Free School tydde på att en bred reform var möjlig. År 1910 antog det koloniala skolsystemet en "fransk-vietnamesisk läroplan", som betonade franska och alfabetisk vietnamesiska. Undervisningen i kinesisk-vietnamesiska tecken upphörde 1917. Den 28 december 1918 förklarade kung Khai Dinh att det traditionella skriftsystemet inte längre hade någon officiell status. Civilprov för statstjänstemännen hölls för sista gången i den kejserliga huvudstaden Hue den 4 januari 1919. Detta prov testade kunskaperna i kinesiska. Examenssystemet, och det utbildningssystem som byggde på det, hade varit i kraft i nästan 900 år. Kina självt övergav den klassiska kinesiskan kort därefter som en del av Fjärde maj-rörelsen.
På 1920-talet blev det vietnamesiska alfabetet landets dominerande skriftsystem. På 1930-talet var användningen av kinesisk-vietnamesiska tecken i stort sett begränsad till böcker med begränsade träbokstryck avsedda för det buddhistiska prästerskapet. På senare tid har de traditionella tecknen främst använts i kalligrafi, t.ex. för bröllopsdekorationer. År 2012 översattes manuskript på klassisk kinesiska för att stödja Vietnams anspråk på Paracelöarna.
Den blå skriften är modern vietnamesiska, medan tecknen i brunt och grönt är nôm. Tecken som också används i kinesiska visas i grönt, medan tecken som är specifika för Vietnam visas i brunt. Det står: "Min mamma äter vegetarisk mat i templet varje söndag".
En sida från Nguyen Du:s berättelse om Kieu. Romanen publicerades första gången 1820 och är det mest kända verket i Nôm. Den visade upplagan trycktes i slutet av 1800-talet.
De vanligaste tecknen
Nedan följer de tjugofem vanligaste karaktärerna i Nôm-litteraturen. Den moderna stavningen står i kursiv stil.
- 羅 là att vara
- 吧 và och
- 各 các varje; varje
- 没 một en
- 固 có det finns
- Q của av
- 得 được för att få
- ќ trong i
- / trong clear
- › eller љ người människor
- 忍 những (plural markör)
- 學 học att lära sig
- 如 như som
- 詞 từ ord
- 會 hội att träffas
- 咍 hö eller; bra
- 空 không inte
- 体 thể kropp
- 四 tư fyra
- 拱 cũng också
- Н với med
- 朱 cho att ge
- 社 xã samhälle, företag
- 尼 này, nơi plats
- 底 để att placera
Hänvisningar
- ↑ Kodpunkten för detta tecken är U+2C5BE (¾). Unicode-konsortiet 2012
- ↑ 2.02.1 Marr 1984, s. 142.
- ↑ 3.03.1 Hanna 1997, s. 77: "Faktum är att vietnamesiska inte är mer enstavigt än kinesiska eller andra språk....Vad vietnamesiska delar med kinesiska är en enstavig morfologi som enligt min åsikt har utvecklats i båda språken under inflytande av kinesiska tecken."
- ↑ 4.04.1 Hoang 2012. )
- ↑ Vietnamese Nôm Preservation Foundation (1999-2013), Vad är Nôm?
- ↑ Noboyuki 1998: "De flesta av källmaterialen från det förmoderna Vietnam är skrivna på kinesiska och använder naturligtvis kinesiska tecken, men en del av den litterära genren är skriven på vietnamesiska och använder chu nom. Därför är han nom den term som betecknar hela den förmoderna skriftliga materielen."
- ↑ Nguyễn Phương Mỹ, huvudutvecklare av innehåll, "mtd9 EVA, Version 5", LacViet Computing Corp. 1994-2009. Se inläggen för "nôm" ("enkel, lätt att förstå") och "nôm na" ("i enkla termer").
- ↑ 8.08.1 8.2 8.3 Hanna 1997, s. 78-79, 82.
- ↑ Nguyễn Quang Hồng 2008.
- ↑ VietnamNet (11 november 2004), "International seminar on Nom script", Vietnams kommunistparti, nättidning.
- ↑ Trần Nhân Tông, Cư trần lạc đạo phú
- ↑ 12.012.1 McLeod & Thi Dieu Nguyen 2001, s. 68.
- ↑ Viết Luân Chu 2003, s. 52.
- ↑ 14.014.1 Marr 1984, s. 141: "En del av problemet låg i vietnamesiskans tonala och icke-agglutinativa karaktär i motsats till japansk eller koreansk."
- ↑ Popkin, Samuel L., Den rationella bonden: The Political Economy of Rural Society in Vietnam, s. 116. "Användningen av Chu Nom... skulle ha ökat läs- och skrivkunnigheten avsevärt, vilket är just därför den fann så liten uppskattning.
- ↑ Taberd 1838: Detta är en revidering av en opublicerad ordbok som Pierre-Joseph Pigneau de Béhain skrev 1772-1773. En nyutgåva 1884 var ganska framgångsrik.
- ↑ Quyen Vuong Dinh, s. 50. På vietnamesiska är dekretets titel Xin khoan dung Quốc Âm ("Respektera den nationella rösten").
- ↑ Hanna 1997, s. 78.
- ↑ Marr 1984, s. 141-142: "Denna unika vietnamesiska skrift, som senare blev känd som nom, förblev tyvärr ännu mer svårhanterlig än den kinesiska som den härstammade från. Till skillnad från japansk kana eller koreansk hangul fanns det ingen process för teckenförenkling som resulterade i en grundläggande uppsättning fonem eller stavelser."
- ↑ Marr 1984, s. 142: "De fortsatte att betrakta kinesiskan som den ultimata civiliserade kommunikationen och betraktade därför nom som en form av rekreation... Samtidigt var den minoritet av litteraterna som tog nom-skrivandet på allvar tvungen att vara försiktig för att inte förolämpa brödraskapet eller anklagas för subversion genom att cirkulera 'vulgära' texter."
- ↑ 21.021.1 21.2 21.3 Phùng Thành Chủng 2009
- ↑ VietnamNet (18 juli 2011), "Hoi An, en central gammal stad som är erkänd som UNESCO:s världsarv, kommer att hålla gratis månatliga kurser i Han-Nom-kalligrafi för att främja dess kulturella rötter."
- ↑ Viet Nam News (27 september 2012). "Da Nangs studiefrämjande förening introducerade gamla dokument som översatts från han-kinesisk skrift till vietnamesiska vid sitt nya Han Nom-center i måndags."
- ↑ Comparison of Character Sets, Chunom.org, arkiverad från originalet 2013-06-16, hämtad 2013-12-11
Typsnitt
Vissa tecken i den här artikeln kan kräva att du installerar ett extra teckensnitt för att de ska visas korrekt:
- Hanamin B - Detta japanska typsnitt har stöd för nästan 90 000 tecken, inklusive tecken i Unicode CJK Extension C.
- Nom Na Tong "Nôm Na Tống Light" - skapad av Vietnamese Nôm Preservation Foundation. Det är baserat på tecken som finns i Thiền Tông Bản Hạnh (The Origin of Buddhist Meditation, 1933) av Thanh Tu Thich. (Nhóm Nôm Na 2005).
- NomNaTongLight - Det här teckensnittet har skapats av Vietnamese Nôm Preservation Foundation och är baserat på tecken som finns i traditionella vietnamesiska träsnitt.
- Han Nom Font Set - Detta typsnitt med öppen källkod stöder över 70 000 Unicode CJK-kodpunkter.
- Typsnitt för Chu Nom. Hur man visar och använder Han-Nom-tecken.
Frågor och svar
F: Vilken skrift användes tidigare i Vietnam?
S: Den skrift som tidigare användes i Vietnam kallas Nôm.
F: När fanns det tidigaste kända exemplet på en Nôm-inskription?
S: Det tidigaste kända exemplet på en Nôm-inskription finns på Van Ban-klockan, som graverades år 1076.
Fråga: Vilket språk använde det kungliga hovet och andra officiella ändamål?
S: Vid det kungliga hovet och för andra officiella ändamål användes klassisk kinesiska.
F: Hur många människor var läskunniga på något språk?
S: Endast en liten andel av befolkningen kunde läsa och skriva på något språk.
F: Hur fungerar Nôm?
S: På nôm kan ett vietnamesiskt ord skrivas med hjälp av ett kinesiskt tecken för ett ord med liknande betydelse eller uttal. Varje tecken representerar en idé (kallas "ideografer") samt stavelser eller ljud.
F: Vad ersatte Nôm?
S: Nôm ersattes av det vietnamesiska alfabetet, som är baserat på latinska tecken.
F: Vilken organisation samlar in och studerar relevanta manuskript med anknytning till Nôm?
Svar: Han-Nom-institutet, som grundades 1970, samlar in och studerar relevanta manuskript med anknytning till Nôm.
