Olaf I av Norge
Olaf I Tryggvason (ca 968-1000) var Norges kung från 995 till 1000. Han började sin karriär som viking i exil. Han var en brutal kung som tvingade på sitt folk kristendomen.
Staty av Olaf I i Trondheims centrum
Biografi
Olaf var son till kung Tryggve Olafsson av Norge och sonson till Harald Fairhair, Norges första kung. Enligt traditionen ville Gunhild, fru till Eric Bloodaxe, att han skulle dödas. I stället såldes han och hans mor som slavar. När de befriades hamnade han i Ryssland där han växte upp. Han var befälhavare för Vladimir den stores legosoldater i Kiev. År 985 ledde han sina vikingar genom Östersjön i en räd mot de brittiska öarna. Han vann slaget vid Maldon 991. Han och Sweyn Forkbeard, de två ledarna, fick en betalning från engelsmännen på 10 000 pund (4 500 kg) i pengar (i guld och silver). Enligt den anglosaxiska krönikan accepterade han den kristna tron strax efter en misslyckad attack mot London 994. Rik, nyomvänd och med många anhängare bestämde han sig för att återvända till Norge för att sprida kristendomen.
Hösten 995 anlände han till Norge. Han accepterades som kung och började omvända folket till den nya kristna tron. Olaf gjorde detta med våld. Han plundrade och brände hedniska tempel. Han tvingade hela samhällen att bli kristna eller dö. Många av hans hedniska undersåtar valde dock döden framför att ge upp sin tro. Slutligen, år 1000, gick hans fiender samman, attackerade och dödade honom på en plats som hette "Svolder".
