Vår Fru av Fatima

Historia

Den 13 maj 1917 var Lucia och hennes två kusiner, Jacinta och Francisco Marto, i färd med att driva får vid en plats som kallas Cova da Iria, nära deras hemstad Fatima. Lúcia beskrev att hon såg en kvinna "som var ljusare än solen och som avgav ljusstrålar som var klarare och starkare än en kristallkula fylld med det mest glittrande vattnet och genomborrad av solens brinnande strålar". Förvånade sprang Lucia och hennes kusiner tillbaka till sin by och berättade för alla vad de sett. Ytterligare framträdanden av Jungfru Maria rapporterades ske på den trettonde dagen i månaden i juni och juli. I dessa bad Jungfru Maria barnen att göra botgöringshandlingar och gottgörelsehandlingar samt personliga offer för att rädda syndare. Barnen bar därefter snören runt midjan för att orsaka sig själva smärta, utförde självflagellering med hjälp av brännässlor, avstod från att dricka vatten under varma dagar och utförde andra botgöringsåtgärder. Enligt Lúcias berättelse anförtrodde kvinnan under sina framträdanden barnen tre hemligheter, som nu är kända som Fátimas tre hemligheter.

 
Sida från Ilustração Portuguesa, 29 oktober 1917, som visar hur folket tittar på solens mirakel under Fátima-episoderna som tillskrivs Jungfru Maria.  

Solens mirakel

Redan i juli 1917 hävdades det att Jungfru Maria hade lovat ett mirakel för den sista av sina uppenbarelser den 13 oktober, så att alla skulle kunna tro. Det som hände blev känt som "Solens mirakel". En enorm flock fylld med cirka 70 000 människor kom för att bevittna detta mirakel. Människor som bevittnade detta mirakel sade att de såg "solens dans". De sade också att de kunde titta på solen utan problem. När folkmassan tittade på solen sade Lucio, Jacinta och Fransisco att de såg vackra bilder av den heliga familjen, Vår fru av sorg med Jesus Kristus och sedan Vår fru av berget Karmel. De sa att de såg Sankt Josef och Jesus välsigna folket.

 
Lúcia Santos (till vänster) med sina kusiner Jacinta och Francisco Marto, 1917.  

De tre hemligheterna i Fatima

Den första hemligheten

Fatimas första vision var en helvetesvision som Lúcia beskriver i sin tredje memoar på följande sätt:

"Vår Fru visade oss ett stort eldhav som tycktes ligga under jorden. I denna eld var det nedträngda demoner och själar i mänsklig gestalt, som genomskinliga glödgubbar, alla svärtade eller bronserade brons, som svävade omkring i eldsvådan, som nu höjdes upp i luften av lågorna som utgick från dem själva tillsammans med stora rökmoln, och som nu föll tillbaka på alla sidor som gnistor i en enorm eld, utan tyngd eller jämvikt, och under skrik och stön av smärta och förtvivlan, som förskräckte oss och fick oss att darra av rädsla. Demonerna kunde urskiljas genom att de på ett skrämmande och motbjudande sätt liknade skräckinjagande och okända djur, alla svarta och genomskinliga. Denna syn varade bara ett ögonblick. Hur kan vi någonsin vara tillräckligt tacksamma mot vår vänliga himmelska moder, som redan hade förberett oss genom att i den första uppenbarelsen lova att ta oss till himlen. Annars tror jag att vi skulle ha dött av rädsla och skräck."

Den andra hemligheten

Den andra hemligheten innehöll Marias instruktioner om hur man skulle rädda själar från helvetet och omvända världen till den kristna tron, vilket Lúcia också avslöjade i sina tredje memoarer:

"Jag har sett helvetet där de stackars syndarnas själar hamnar. För att rädda dem önskar Gud att i världen införa hängivenhet till mitt obefläckade hjärta. Om det jag säger till er görs kommer många själar att räddas och det kommer att bli fred. Kriget kommer att ta slut: men om människor inte slutar att förolämpa Gud kommer ett värre krig att bryta ut under Pius XI:s pontifikat. När ni ser en natt upplyst av ett okänt ljus, vet att detta är det stora tecken som Gud ger er att han är på väg att straffa världen för dess brott, genom krig, hungersnöd och förföljelser av kyrkan och den helige fadern. För att förhindra detta skall jag komma och be om att Ryssland skall vigas till mitt obefläckade hjärta och om botgöringskommunionen på de första lördagarna. Om mina böner hörsammas kommer Ryssland att omvända sig och det kommer att bli fred; om inte kommer det att sprida sina misstag över hela världen och orsaka krig och förföljelser av kyrkan. De goda kommer att bli martyrer, den helige fader kommer att få mycket att lida, olika nationer kommer att förintas. Till slut kommer mitt obefläckade hjärta att segra. Den Helige Fadern kommer att avskilja Ryssland till mig, och det kommer att omvända sig, och en period av fred kommer att ges till världen."

Den tredje hemligheten

Den tredje hemligheten avslöjades inte av den heliga stolen förrän den 26 juni 2000. Den tredje hemligheten, en vision om påvens och andra religiösa personers död, transkriberades av biskopen i Leiria och lyder:

"Efter de två delar som jag redan har förklarat, till vänster om Vår Fru och en bit ovanför, såg vi en ängel med ett flammande svärd i sin vänstra hand; det blinkade och gav ifrån sig lågor som såg ut att sätta världen i brand; men de dog ut i kontakt med den prakt som Vår Fru strålade mot honom från sin högra hand: med sin högra hand pekade ängeln mot jorden och ropade med hög röst: 'Botgöring, botgöring, botgöring!'. Och vi såg i ett enormt ljus som är Gud: "något som liknar hur människor syns i en spegel när de passerar framför den" en biskop klädd i vitt "vi fick intrycket att det var den Helige Fadern". Andra biskopar, präster, män och kvinnor Religiösa som gick uppför ett brant berg, på vars topp det fanns ett stort kors av grovhuggna stammar som av ett korkträd med bark. Innan han nådde dit passerade den Helige Fadern genom en stor stad som till hälften låg i ruiner och till hälften darrade med stannande steg, plågad av smärta och sorg, han bad för själarna hos de lik han mötte på sin väg; När han hade nått toppen av berget och satt på knä vid foten av det stora korset dödades han av en grupp soldater som sköt kulor och pilar mot honom, och på samma sätt dog en efter en de andra biskoparna, prästerna, religiösa män och kvinnor och olika lekmän av olika rang och ställning. Under korsets två armar fanns två änglar, var och en med ett kristallaspersorium i handen, i vilket de samlade upp martyrernas blod och med det bestänkte de själar som var på väg till Gud."

 
Apparitionskapellet, som byggdes på den plats där uppenbarelserna rapporterades.  

Pontevedra uppenbarelser

Åtta år efter händelserna i Fátima bodde syster Lúcia i ett Dorotheakloster i Pontevedra, Spanien. Hon rapporterade att hon den 10 december 1925 upplevde ytterligare en uppenbarelse av Jungfru Maria. Vid detta tillfälle återvände Jungfrun, enligt syster Lucias egna ord, som hon hade lovat i Fatima för att berätta om de särskilda kraven för botgöringskommunionen på de första lördagarna.

Så här beskriver syster Lúcia utseendet: "Vid hennes sida, upphöjd på ett lysande moln, fanns Jesusbarnet. Den allra heligaste Jungfrun vilade sin hand på min axel och när hon gjorde det visade hon mig ett hjärta omringat av törnen, som hon höll i sin andra hand."

Under denna påstådda uppenbarelse bad Jesusbarnet syster Lúcia att ha medlidande med sin mor och hänvisade till henne som syster Lúcias himmelska mor. Senare Den 15 februari 1926 rapporterade Lucia att hon hade sett Jesusbarnet när hon tömde en soptunna i trädgården. Barnet (Jesus) sa till Lucia att inte göra mer reklam för den första första första lördagsandakten.

Vid denna tidpunkt sägs Jungfru Maria ha fastställt parametrarna för de fem första lördagarna. Om man uppfyllde dessa villkor den första lördagen i fem månader i rad lovade Jungfru Maria särskilda nåder i dödsögonblicket.

Andakten med botgöringskommunionen på de fem första lördagarna, som Jungfrun nämnde i Fátima den 13 juli 1917 och sedan bekräftade i Pontevedra enligt beskrivningen ovan, är enligt vissa en väsentlig del av budskapet från Fátima.

 
Statyn av Vår Fru av Fatima i uppenbarelsekapellet.  

Relaterade sidor

• Fátima, Portugal