Gommen: definition, anatomi, funktion och gomspalt

Lär dig allt om gommen: definition, anatomi, funktion och gomspalt — hur hårda och mjuka gommen fungerar, orsaker, diagnos och behandlingsalternativ för medfödda avvikelser.

Gommen är taket i munnen hos människor och andra däggdjur. Den skiljer munhålan (munnen) från näshålan och är viktig både för andning, tal och sväljning. En liknande struktur finns hos krokodilerna, men hos de flesta andra tetrapoder är mun- och näshålorna inte helt åtskilda.

Gommen delas anatomiskt i två huvuddelar: den främre, beniga hårda gommen och den bakre, mer rörliga köttiga delen, mjuka gommen eller velum. Den hårda gommen bildas tidigt under fosterutvecklingen; om sammanslagningen av de strukturer som bildar gommen inte är fullständig kallas det för gomspalt — en födelse- eller medfödd defekt.

Anatomi

Hårda gommen (palatum durum) består av benig struktur täckt av slemhinna. Främst utgörs den av processus palatinus på maxilla och den horisontella lamellen på os palatinum. Ytan har tvärgående veck, så kallade palatina rugae, samt incisiv papilla framför framtänderna. Under slemhinnan finns körtlar (palatinakörtlar) och sensory nerver som förmedlar känsel. Blodförsörjningen kommer främst från grenar av a. palatina (till exempel a. greater palatina).

Mjuka gommen (palatum molle eller velum) är en rörlig muskel- och slemhinnebestående struktur som avslutas i gomspenen (uvula). De viktigaste musklerna är:

• Tensor veli palatini — spänner mjuka gommen och hjälper till att öppna örontrumpeten (tuba auditiva); innerveras motoriskt av mandibulara grenen av trigeminus (CN V3).
• Levator veli palatini — lyfter mjuka gommen vid sväljning och tal; innerveras via faryngeala plexat (från n. vagus, CN X).
• Musculus uvulae — formar och förkortar uvula.
• Palatoglossus och palatopharyngeus — förbindelser mellan gom, tunga och svalg som hjälper till vid sväljning och tal; dessa muskler innerveras huvudsakligen av faryngeala plexat (CN X).

Funktion

Gommens funktioner är flera och viktiga:

• Separation av näs- och munhåla: gör att man kan andas genom näsan samtidigt som man tuggar eller sväljer.
• Sväljning: mjuka gommen höjs för att stänga av näshålan vid sväljning och förhindra näsregurgitation (mat/vätska upp i näsan).
• Talproduktion: velofaryngeal slutenhet (kontakt mellan mjuka gommen och bakre svalgvägg) är nödvändig för korrekt artikulation av de flesta konsonanter och för att undvika nasal klang (hypernasalitet).
• Tryckutjämning i mellanörat: muskler i mjuka gommen (särskilt tensor och levator veli palatini) deltar i öppningen av örontrumpeten vid sväljning eller gäspning, vilket gör att mellanörat ventileras.
• Gommen används också i vardagligt språk för att beskriva smakupplevelse eller smakpreferens, t.ex. ”en väl avgränsad gom” när man pratar om vin eller öl.

Utveckling och gomspalt

Under fosterutvecklingen bildas gommens beniga del genom sammanfogning av palatinska hyllor (palatal shelves). Denna process sker vanligen under graviditetsveckorna 6–12. Om fuseprocessen störs helt eller delvis uppstår gomspalt (cleft palate), som kan förekomma ensam eller tillsammans med läppspalt (cleft lip).

Gomspalt kan vara:

• Fullständig — öppning genom hela gommens bredd och djup.
• Delvis — t.ex. submukös gomspalt där slemhinnan ser intakt ut men muskulaturen under är defekt; kan visa sig som en bifidig uvula eller nedsatt funktion.

Kliniska aspekter och behandling

Gomspalt påverkar ofta:

• Matintag och nutrition: spädbarn kan ha svårigheter att suga effektivt, vilket kräver särskilda flaskor eller tidig kirurgi.
• Tal och språk: otillräcklig velofaryngeal slutenhet ger nasal tal och artikulationsproblem; talterapi är central efter kirurgisk korrigering.
• Öronproblem: högre risk för mellanöreinflammation och hörselnedsättning p.g.a. nedsatt funktion i örontrumpeten; kräver ofta tät uppföljning av öronläkare och ibland insättning av ventilationsrör (tubar).
• Tand- och käkproblem: ocklusion, tandavvikelser och behov av ortodontisk behandling är vanligt.

Andra tillstånd

Utöver medfödda defekter kan gomproblem omfatta:

• Infektioner och inflammationer i slemhinnan (stomatit).
• Tumörer eller godartade polyper i gommen.
• Neuromuskulära störningar som ger nedsatt funktion i mjuka gommen och därmed tal- och sväljningssvårigheter.

Eftersom munnen tidigare ansågs vara platsen för smaksinnet, kan gommen också användas bildligt för att referera till smak eller smakuppfattning hos mat och dryck.

Frågor och svar

F: Vad är gommen?

F: Vad skiljer munhålan från näshålan hos däggdjur?

F: Är mun- och näshålorna åtskilda hos de flesta tetrapoder?

F: Hur är gommen uppdelad hos människor och andra däggdjur?

F: Vad är en gomspalt?

F: Kan gom syfta på smaksinnet?

F: Hur kan smaken av ett livsmedel kallas för gom?

Sök med bokstav