Palynologi
Palynologi är studiet av mycket små naturliga partiklar. Ordet betyder bokstavligen "studiet av damm". En palynolog är en person vars uppgift är att identifiera vad partiklarna är. Partikelprover kan komma från luften, vatten, jord eller stenar. De kan vara både organiska och oorganiska. Mikropaleontologi är ett närliggande studieområde; det handlar om mycket små fossiler.
Olika kiselalgsarter har hårda skal med många olika former och mönster. Skalen finns kvar även efter att de dött och är användbara inom palynologin.
Metoder
En palynolog använder ett mikroskop. De kan också använda kemiska tester för att ta reda på vad en partikel är gjord av.
De metoder som används för att studera fossiler inom mikropaleontologin och palynologin är ofta olika. Mikropaleontologi innebär ofta att man bryter sönder och löser upp stenar. I palynologi används ofta jord eller sediment.
Palynologens huvudsakliga uppgift är att identifiera varje partikel. Många olika typer av partiklar kan finnas i samma prov. De kan omfatta följande:
- lera
- pollen
- alger med hårda skal, t.ex. kiselalger, dinoflagellater och guldalger
- Sporer från växter, svampar eller bakterier.
- små frön
- bitar av större organismer
- små fossiler
Använder
När palynologen vet vilka partiklar som finns i ett prov kan han eller hon säga hur temperaturen eller miljöns kemiska förhållanden var där provet kom ifrån. De kanske också kan säga var provet kommer ifrån.
Palynologi används inom rättsmedicinen för att ta reda på var något kommer ifrån genom att titta på partiklarna i eller på det.
Palynologin är också mycket viktig för att studera klimathistoria. I vattenmassor som sjöar, dammar och hav byggs sediment långsamt upp, så att de äldsta sedimenten finns på botten. Det finns sätt att ta ett prov av sedimentet som inte stör lagren (antingen med hjälp av ett rör eller genom frysning).
I glaciala sjöar kan sedimentet ha varv, vilket är två lager per år med olika färger. Om det finns varv kan man upptäcka mycket detaljerad information i ett kärnprov.
En kärna som tas från botten av en sjö visar sedimentlagren, med de äldsta lagren längst ner i kärnan.
Ett diagram visar hur pollen på olika nivåer i en sedimentkärna har varierat genom tiderna.
