Parameciums fortplantning har undersökts i många år. Paramecium har två kärnor (en stor makrokärna och en enda kompakt mikrokärna). De kan inte överleva utan makronukleus och kan inte föröka sig utan mikronukleus. Fortplantningen sker antingen genom binär klyvning (asexuell), konjugation (sexuell) eller, i sällsynta fall, genom endomixis, en självbefruktningsprocess. Vid binär klyvning delar sig en fullvuxen organism i två dotterceller. Konjugation består av en tillfällig förening av två organismer och utbyte av mikrokärnor. Utan konjugationens föryngrande effekter åldras och dör ett paramecium. Endast motsatta parningstyper, eller genetiskt kompatibla organismer, kan förenas i konjugation.
Detta fortplantningssystem är unikt för ciliater och är en av anledningarna till att vi tror att Protista inte är en naturlig klon (monofyletisk), utan snarare en polyfyletisk samling encelliga organismer.
Paramecium aurelia
Denna art består av 14 "syngen", som alla är genetiskt isolerade från varandra och biokemiskt unika. Varje syngen har två parningstyper. Syngenerna är så lika till utseendet att de inte har fått separata artnamn. p322
Dödande paramecia och kappa-partiklar
Det är paramecia som utsöndrar partiklar som dödar andra paramecia i det omgivande mediet. Denna dödande egenskap orsakas av kappa-partiklar, som är symbiotiska bakterier. Kappa-partiklarna finns endast hos paramecia med en dominant K-gen. Dödandet utförs av mindre partiklar som är defekta DNA-fager. Kappa-bakterien är bara en av många som finns i naturliga populationer av Paramecium aurelia. p243/4
