Polska (język polski, polszczyzna) är Polens officiella språk. Det är det vanligaste av de västslaviska språken och ett av de största slaviska språken i världen. Polska har haft en central roll i kultur och politik i Central- och Östeuropa under flera århundraden och är idag ett viktigt språk i den europeiska offentligheten.

Klassifikation och relationer

Polska tillhör den västslaviska grenen av de slaviska språken. Närstående språk är t.ex. tjeckiska och slovakiska. Inom den širare slaviska språkfamiljen räknas ryska, ukrainska och vitryska till den östslaviska grenen, medan sydslaviska språk som serbiska och kroatiska bildar en annan huvudgren.

Utbredning och antal talare

Polska talas främst i Polen, där det finns över 38,5 miljoner modersmålstalare. Språket används också som andraspråk i delar av grannländerna, särskilt i västra Vitryssland, Litauen och Ukraina. På grund av historiska migrationsvågor finns stora polsktalande grupper i flera länder världen över — i synnerhet i:

Totalt uppskattas antalet polsktalande människor i världen till över 50 miljoner, räknat både modersmålstalare och dem som använder polska som andraspråk.

Historik

Det tidigaste dokumenterade stadiet av polska utvecklades ur de forngermanska och fornsłaviska dialekterna i de västslaviska områdena. Under medeltiden började en standardiseringsprocess synas i kyrkliga och administrativa texter. Renässansen och senmedeltiden bidrog till ökat litterärt bruk, och under 1700– och 1800-talen stärktes språket som en viktig bärare av nationell identitet i samband med Polens politiska omvälvningar och emigration.

Skriftspråk och ortografi

Polska skrivs med det latinska alfabetet kompletterat med diakritiska tecken. De särskilda bokstäverna och tecknen gör det möjligt att återge ljud som inte finns i standardlatin:

  • ą, ę (nasala vokaler/ljud)
  • ć, ń, ś, ź (palataliserade konsonanter)
  • ł (uttalas ungefär som engelskt /w/ i modern standard),
  • ó, ż (unika vokaler/konsonanter)

Den moderna polska ortografin är i huvudsak fonemisk och stabil; reformer har skett historiskt men dagens system är standardiserat och används i utbildning, media och offentlig förvaltning.

Uttal och fonologi

Polska är känt för sina konsonantkluster och relativt rika ljudsystem. Några kännetecken:

  • Bevarade nasala vokaler (ą, ę) som i flera andra slaviska språk har förändrats i uttal över tid.
  • Palatalisering, där konsonanter får en mjukare, "palatal" kvalitet framför vissa vokaler eller med diakritiska markörer.
  • Betoning ligger i allmänhet på näst sista stavelsen i standardpolska.

Grammatik i korthet

Polska har ett rikt böjningssystem:

  • Substantiv och adjektiv böjs efter genus (maskulin, feminin, neutrum) och kasus (vanligtvis sju kasus: nominativ, genitiv, dativ, ackusativ, instrumentalis, lokativ och vokativ).
  • Verb böjs efter person, nummer, tempus, aspekt (perfektiv/imperfektiv) och modus. Aspekt är särskilt viktigt för betydelsen i polska: perfektiva verb uttrycker avslutade handlingar, imperfektiva pågående eller upprepade handlingar.
  • Ordföljden är relativt fri tack vare kasusmarkeringar, men SVO (subjekt–verb–objekt) är vanlig i neutrala satser.

Dialekter och närbesläktade språk

Polen har flera dialektgrupper, bland dem:

  • Mazoviska
  • Lillpolska (Lesser Polish)
  • Storpolska (Greater Polish)
  • Sileiska (särskilt i Schlesien — ofta föremål för debatt om gränsen mellan dialekt och eget språk)

Utöver dessa finns Kashubiska, ett närbesläktat lechitiskt språk som i Polen har en särskild ställning och ofta räknas som separat från standardpolska.

Status och användning

Polska är officiellt språk i Polen och ett av Europeiska unionens officiella språk. Det används i utbildning, rättsväsendet, regeringsförvaltning samt i medier och litteratur. I grannländer med polska minoriteter finns inslag av två- eller flerspråkighet och lokala rättigheter att använda polska i vissa administrativa sammanhang.

Polsk diaspora

Stora emigrantgrupper från Polen har skapat aktiva polska samhällen runt om i världen. De polsktalande i utlandet upprätthåller ofta språket i familj, föreningar, kyrkor och kulturskolor. Migrationerna till Nordamerika, Västeuropa och Sydamerika har varit betydelsefulla för spridningen av språket och kulturen.

Sammanfattningsvis är polska ett språkrikt, historiskt betydelsefullt och spritt språk med stark ställning i Polen och bland polska samhällen världen över.