Primär- och sekundärlagstiftning
I de parlamentariska styrelsesystemen är primärlagstiftning och sekundärlagstiftning två former av lagstiftning. Den primära lagstiftningen består av parlamentsakter eller lagstadgar. Sekundärlagstiftning (även kallad delegerad lagstiftning) innebär att ytterligare lagstiftningsbefogenheter ges till en annan gren av regeringen genom en lag eller författning. I Europeiska unionen är primär- och sekundärlagstiftning två av de tre rättsprocesserna. Den tredje är kompletterande lagstiftning, som omfattar internationell rätt och täcker eventuella luckor mellan primär- och sekundärlagstiftning.
Primärlagstiftning
I parlamentariska system är den lagstiftande delen av den verkställande, lagstiftande och dömande makten den mäktigaste av de tre regeringsgrenarna. I andra regeringsformer, t.ex. demokrati, har de tre grenarna lika stor makt. När ett parlament stiftar en lag, en så kallad akt, är den bindande för de andra två regeringsgrenarna. Lagar stiftas genom majoritetsbeslut i den lagstiftande församlingen. Den exakta processen skiljer sig åt i olika parlamentariska system. I ett tvåkammarsystem (tvåkammarsystem) finns det vanligen ett underhus (t.ex. underhuset i Storbritannien) och ett överhus (t.ex. överhuset). En ny lag börjar som ett lagförslag, vanligtvis i underhuset. Den måste passera båda kamrarna innan den kan bli en lag. I andra system används en lagstiftning med en eller två kamrar. I båda systemen blir en lag till lag. Domare och domstolar har nästan ingen befogenhet att ifrågasätta en lags giltighet.
I USA är primärlagstiftning på federal nivå en kongresslag. En lag som delegerar befogenheter eller ansvar till ett organ kallas en bemyndigande lag. En lag som skapas av den verkställande makten i Förenta staternas regering eller av en delstatsregering som ett resultat av primärlagstiftning kallas för en lag.
Sekundärlagstiftning
Sekundärlagstiftning (även kallad underordnad lagstiftning) är alla andra former av lagstiftning som inte är parlamentsakter. Den liknar i hög grad den administrativa lagstiftningen i Förenta staterna. Regeringens lagstiftande gren delegerar ofta befogenheter så att ministrar kan utarbeta sekundärlagstiftning. Sekundärlagstiftning omfattar också direktiv, förordningar och beslut av kommissioner eller råd. De flesta parlamentsakter i Storbritannien innehåller bestämmelser som tillåter sekundärlagstiftning.
De två typerna av sekundärlagstiftning är delegerad lagstiftning och prerogativlagstiftning.
- Delegerad lagstiftning gör det möjligt för andra grenar av regeringen att göra ändringar i en lag när det blir nödvändigt. Det finns inget behov av att starta ett nytt lagförslag i parlamentet.
- Prerogativ lagstiftning är de befogenheter som ges till vissa tjänstemän att skapa lagar, regler eller förordningar.
