Omvänt transkriptas (reverse transcriptase) – enzymet som omvandlar RNA till DNA
Lär dig om omvänt transkriptas — enzymet som omvandlar RNA till DNA, dess funktion, mekanism och betydelse inom forskning, virus och bioteknik.
Ett omvänt transkriptas är ett enzym som arbetar "baklänges" från RNA till DNA. Normal transkription innebär att RNA syntetiseras från DNA, medan omvänd transkription är det omvända. Det är ett DNA-polymerasenzym som transkriberar enkelsträngat RNA till enkelsträngat DNA. Det syntetiserar också en andra DNA-sträng som är komplementär till det omvänt transkriberade enkelsträngade cDNA.
Välstuderade omvända transkriptaser är bland annat:
Exempel på omvända transkriptaser
- HIV-1 reverse transcriptase — välstuderad retroviral enzymvariant som spelar central roll vid HIV-infektion.
- HIV-2 reverse transcriptase — liknande funktion men skillnader i känslighet för läkemedel.
- AMV (avian myeloblastosis virus) RT — ofta använd i laboratorier för cDNA-syntes.
- M-MLV (Moloney murine leukemia virus) RT — en annan vanlig laboratoriereagens; varianter utan RNas H-aktivitet används för bättre långtids-cDNA-syntes.
- Telomeras (TERT) — ett cellulärt omvänt transkriptas som använder sin egen RNA-komponent som mall för att förlänga kromosomers telomerer.
- Reverse transcriptaser från retrotransposoner och grupp II-intron — bidrar till rörlighet och evolution av genom.
- Endogena retrovirus-RT — rester av forntida retrovirus i genomet som ibland kan vara aktiva eller påverka genreglering.
Mekanism och struktur
Omvända transkriptaser har flera funktionella aktiviteter i samma protein eller protein-komplex:
- RNA-beroende DNA-polymerasaktivitet — bygger en DNA-sträng med RNA som mall.
- RNas H-aktivitet — klyver RNA i RNA–DNA-hybriden så att RNA-mallen kan tas bort när den första DNA-strängen är syntetiserad.
- DNA-beroende DNA-polymerasaktivitet — syntetiserar den andra DNA-strängen för att bilda dubbelsträngat DNA (dsDNA).
Biologisk betydelse och evolution
Genom att omvandla RNA till DNA möjliggör omvänd transkriptas:
- retrovirus att integrera sin genetiska information i värdcellens genom (ett steg kräver integras för integrering efter cDNA-syntes),
- retrotransposoner att kopiera och införa nya kopior av sig själva i genomet, vilket påverkar genomstorlek och genreglering,
- telomeras att skydda och förlänga kromosomändar, vilket är viktigt för celldelning och åldrande.
Medicinsk och laboratorieanvändning
Omvända transkriptaser är ovärderliga i molekylärbiologin och medicinsk diagnostik:
- cDNA-syntes — för att omvandla RNA till komplementärt DNA (cDNA) som sedan kan klonas eller analyseras.
- RT-PCR och RT-qPCR — standardmetod för att kvantifiera RNA, till exempel vid diagnostik av RNA-virus (såsom SARS‑CoV‑2) och genuttrycksstudier.
- Rekombinant teknologi — kommersiella enzymer som SuperScript (baserade på M-MLV) är optimerade för hög effektivitet och minskad RNas H-aktivitet.
- Nukleosid-/nukleotidanalog-hämmare (NRTIs) — exempelvis zidovudin (AZT), lamivudin (3TC) och tenofovir; de inkorporeras i växande DNA-kedjan och leder till kedjeavslut.
- Icke-nukleosida-hämmare (NNRTIs) — exempelvis efavirenz och nevirapin; de binder till ett allostert site och hämmar polymerasaktivitet.
Upptäckt och historik
Upptäckten av omvänt transkriptas gjordes oberoende av Howard Temin och David Baltimore i början av 1970‑talet. Deras arbete visade att vissa virus kan syntetisera DNA från en RNA-mall, vilket utmanade dåvarande dogmer om informationsflöde i cellen. För detta arbete tilldelades de Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1975 (tillsammans med Renato Dulbecco för relaterade upptäckter om virus och cancer).
Sammanfattning
Omvänt transkriptas är ett centralt enzym för retrovirus, retrotransposoner och telomeras. Det möjliggör överföringen av genetisk information från RNA till DNA, påverkar evolution och genomet, används bredvid i laboratorier för att undersöka RNA och är ett viktigt mål för antivirala läkemedel. Dess höga felkänslighet är både en drivkraft för viral evolution och en utmaning i behandling och diagnostik.

Kristallografisk struktur av hiv-omvänt transkriptas. P51-underenheten är grön och P66-underenheten är cyan.

Kristallografisk struktur av hiv-omvänt transkriptas.
Historia
Omvänt transkriptas upptäcktes av Howard Temin vid University of Wisconsin-Madison i ett cancervirus. Det isolerades oberoende av David Baltimore 1970 vid MIT från två RNA-tumörvirus. För sina prestationer delade de 1975 Nobelpriset i fysiologi eller medicin (tillsammans med Renato Dulbecco).
Idén om omvänd transkription var till en början mycket impopulär eftersom den motsade molekylärbiologins centrala dogm. Denna säger att DNA transkriberas till RNA som sedan översätts till proteiner. När Howard Temin och David Baltimore 1970 båda oberoende av varandra upptäckte det enzym som är ansvarigt för omvänd transkription accepterades dock slutligen möjligheten att genetisk information kunde överföras på detta sätt.
Detta arbete har gett upphov till idén att de första genomerna bestod av RNA-gener. De RNA-gener som finns kvar idag kan vara allt som återstår av detta tidiga tillstånd. Omvänt transkriptas kan vara en rest av ett stadium då DNA-gener tillverkades genom att RNA-gener kopierades. Denna teori är relevant för de tidigaste stadierna av evolutionen. Omvänd transkription används också av olika halvt oberoende element som kallas transposoner.
Sök