Rhizaria är en supergrupp av mestadels encelliga eukaryoter. En flercellig form har nyligen beskrivits. De flesta rhizarianer är amöba-liknande och rör sig och fångar föda med pseudopoder, men det finns stor variation i form och livsstil.

Kännetecken

  • De vanligaste pseudopodtyperna är mycket tunna, trådliknande (filose) eller nätliknande (retikulose) utskott. Vissa grupper, till exempel radiolarier, har styva, mikrotubulusstödda axopoder.
  • Många arter bildar skal eller test av olika material — kisel (silika), calciumkarbonat eller organiskt material — och dessa skal kan vara mycket komplicerade i strukturen.
  • Nästan alla rhizarianer har mitokondrier med veck (cristae).
  • Funktionellt är de oftast heterotrofa rovdjur eller saprofyter, men flera arter har fotosyntetiska endosymbionter och några är mixotrofa.

Systematik och släktskap

Supergruppen föreslogs av Cavalier-Smith 2002 och har senare fått starkt stöd från molekylära studier (t.ex. rRNA och multigena analyser). Rhizaria ingår i den större SAR-ensemblen tillsammans med Stramenopiles och Alveolata. De viktigaste undergrupperna brukar räknas som:

  • Cercozoa – en mycket divers grupp med många mark- och sötvattenformer, inklusive trådformiga amöbor och vissa flagellater.
  • Foraminifera – mest kända för sina kalkskal (foraminiferalas test) och stora betydelse som marina fossiler och bioindikatorer.
  • Radiolaria – marina, ofta intrikat skål- eller nål-liknande kisel‑skal och mikrotubulusstödda axopoder.

Ekologi och betydelse

  • Rhizaria finns i marina, sötvattens- och jordmiljöer. Många är viktiga rovdjur på bakterier, alger och andra protister, och kan påverka näringsflöden och mikrobiella samhällen.
  • Foraminiferer och radiolarier bidrar i stor utsträckning till marina sediment. Foraminiferernas kalkskal används i biostratigrafi och paleo‑miljörekonstruktioner, medan radiolariers kiselskal bildar siliceous ooze på djuphavsbottnar.
  • Fossila rhizarianer, särskilt foraminiferer, utgör en stor del av det protozoiska fossilmaterialet och är viktiga för geologisk datering och oljeprospektering.

Livscykel och fortplantning

Många rhizarianer förökar sig asexuellt (t.ex. genom binär fission), men sexuella stadier, sporer eller vilocyster förekommer i olika grupper. Det finns även kolonibildande former hos vissa taxa, och som nämnts har åtminstone en flercellig form nyligen beskrivits.

Forskning och metoder

Studier av Rhizaria bygger både på klassisk morfologi (skalens form och pseudopodiegenskaper) och moderna molekylära data. Kombinationen av mikroskopi, sedimentanalys och DNA‑sekvensering har varit avgörande för att kartlägga gruppens mångfald och evolutionära relationer.