Satinbowerfågel (Ptilonorhynchus violaceus) – en australisk bowerbyggare

Satinbowerfågel, Ptilonorhynchus violaceus, är en medelstor australisk fågel känd för sina imponerande uppvaktningsplatser – så kallade bower. Hanarna bygger och dekorerar dessa bower för att locka honor, ofta med en övervägande mängd blå föremål. Det finns sex fågelarter i bowerbird-släktet, varav fem bygger någon form av uppvaktningsområde. En av släktets andra välkända arter, den gyllene bowerbird, bygger till exempel en bro mellan pinnar som han dekorerar.

Utseende

Hanarna hos satinbowerfågeln är glänsande blå-svarta med en glassig, nästan satiny lyster som ger arten dess namn. Honorna och ungfåglar är gröna med mörka fläckar och är mer kamouflerade, vilket hjälper dem att smälta in i skogsvegetationen. Fullvuxna fåglar är omkring 27–33 cm långa.

Habitat och utbredning

Satinbowerfågeln lever i regnskogar och i utkanten av torrare skogar längs Australiens östkust. De kan hittas från Cooktown i norr till Melbourne i söder. Arten föredrar tät vegetation där hanarna kan bygga sina bower i skyddade gläntor eller bland buskage.

Bowerbyggande och parningsbeteende

Hanarna bygger en särskild struktur av pinnar — oftast en korridor eller "aveny" — som de dekorerar omsorgsfullt. Dekorationerna består ofta av blå föremål: blå bär, blå blommor, fjädrar och i områden nära människor även plastbitar, kapsyler och flaskbitar. Färgvalet spelar roll för honorna; blå föremål verkar fånga deras uppmärksamhet. Hanarna putsar och arrangerar föremålen, visar upp sig och genomför komplexa rytmiska uppvaktningar vid bowern. De kan även härma andra fåglars läten som del i sitt displaybeteende.

Föda och beteende

Satinbowerfåglar är till stor del frugivora och äter frukt och bär, men kompletterar kosten med insekter och andra smådjur, särskilt under häckningssäsongen när proteinbehovet ökar. De rör sig ofta i flockar utanför häckningstiden och kan vara gästvänliga mot andra fåglar vid rika fruktplatser.

Häckning och ungvårdnad

Efter parade bygger honan det egentliga boet, oftast diskret placerat i tät vegetation, och tar hand om ruvning och uppfödning av ungarna ensam. Hanen deltar normalt inte i bobyggnad eller ruvning; hans insats ligger i att attrahera flera honor genom sina bower och uppvisningar.

Ljud

Satinbowerfågeln har ett rikt ljudrepertoar och kan efterlikna andra fåglars läten och ljud i omgivningen. Sången och vokaliseringarna används både för kommunikation inom arten och som en del av parningsakten.

Status och hot

Globalt är satinbowerfågeln relativt vanlig och betraktas inte som akut hotad, men lokala bestånd påverkas av habitatförlust genom skogsavverkning och fragmentering. Andra hot är introducerade rovdjur (t.ex. tamkatter), trafik och konkurrens om resurser i förändrade landskap. I områden nära mänsklig bebyggelse kan insamling av färgglada föremål förändra vilka objekt hanarna använder, vilket visat sig påverka beteendemönster.

Forskning och kultur

Bowerfåglar, och särskilt arter som satinbowerfågeln, har blivit viktiga modeller i studier om sexuell selektion, konstnärligt beteende hos djur och kognitiv förmåga. Deras bower och dekorationsval visar hur visuell estetik kan spela en roll i djurens parningssystem.

Sammanfattningsvis är Ptilonorhynchus violaceus en fascinerande art som visar komplext socialt och estetiskt beteende, väl anpassad till de östra australiska skogsmiljöerna där den lever.

Beskrivning

Det är en liten fågel som är cirka 30 cm lång och väger cirka 150 gram. De unga hanarna och honorna ser likadana ut, med grå till gröna, bruna och mörkbruna fjädrar. Buken har en blekbrun till gräddfärgad färg med mörkt olivfärgade till grå halvmåneformer. När hanen blir könsmogen vid ungefär sju års ålder får han svarta fjädrar med en blålila glans. Hanen har också ljusblå ögon och en blå näbb som är gul i slutet.

Satinbjörnsfågel av honkön

Sök med bokstav