Skotska (Scots): västgermanskt språk från Skottland och Ulster

Upptäck skotska (Scots) — ett eget västgermanskt språk från Skottland och Ulster, med unika dialekter, rik historia och tydliga skillnader från skotsk engelska och gaeliska.

Skotska är ett västgermanskt språk. Det kallas ibland för Lowland Scots eller Lallans. Det är inte skotsk engelska, men de två är snarlika. Skotsk engelska är en dialekt av engelska och skotska är ett separat språk. Ulsterskotska är en form av skotska som finns i norra Irland. Skotska skiljer sig mycket från det skotska gaeliska språket, som är ett keltiskt språk.

Det har länge funnits meningsskiljaktigheter om skotskas språkliga, historiska och sociala status. På den ena änden av en dialekt–språk-skala placeras ofta det som kallas Broad Scots, medan Scottish Standard English placeras i den andra. Skotska betraktas av många språkhistoriker som en av de tidiga varianterna av engelska, men samtidigt är det ett eget kontinuerligt system med egna lexikala, grammatiska och fonologiska särdrag. Språket har flera distinkta regionala varianter, till exempel doriska från nordöstra Skottland.

Ursprung och historia

Skotska utvecklades ur norra former av medelengelska som talades i de låglandsska delarna av Skottland efter den anglosaxiska tiden. Under medeltiden och tidig modern tid nära på 1500-talet fanns en rik litterär tradition på skotska. Språkets utveckling påverkades också av kontakt med nordiska språk (särskilt i Orkney och Shetland), franska och senare modern engelska.

Dialekter och varianter

Huvudgrupper av skotska dialekter inkluderar:

• Northern (inklusive Doric i Aberdeenshire)
• Central (många av de mest karakteristiska "Lowland Scots"-formerna)
• Southern (söderut mot gränsen mot England)
• Insular (Orkney och Shetland, med starka nordiska influenser)
• Ulster Scots (norra Irland och delar av nordöstra Irland)

Skrift, standardisering och resurser

Det finns ingen enhetlig officiell standard för skotska; ortografi varierar mellan dialekter och mellan mer traditionella och modernare stavningssätt. Flera ordböcker och lexikon dokumenterar språket, bland annat arbeten som Dictionaries of the Scots Language. Under 1900- och 2000-talen har det funnits initiativ för att främja och dokumentera skotska i utbildning, media och kultur.

Status och antal talare

Antalet personer som talar eller förstår skotska beror på hur begreppet definieras. Uppskattningar varierar från några hundratusen till över en miljon personer i Skottland och i emigrant- och diaspora‑miljöer, framför allt i Ulster. Talfrekvens och användning varierar mycket mellan generationer och regioner.

Språkliga drag

Några typiska särdrag i skotska jämfört med brittisk standardengelska är:

• Vokalsystemet skiljer sig ofta, med särskilda vokalljud och diftonger.
• Konsonantuttal: till exempel uttalas ofta r mer rullande eller klart.
• Lexikala skillnader: många egna ord och uttryck (se exempel nedan).
• Grammatiska skillnader: speciella pluralformer eller bestämd form-markörer i vissa konstruktioner.

Litteratur och kultur

Skotska har en rik litterär tradition. En av de mest kända författarna som skrev på skotska är Robert Burns, vars poesi och sånger bidrog starkt till att bevara och sprida skotska former. Skotska används fortfarande i poesi, låttexter, drama och i populärkultur.

Exempel på ord i skotska

• bairn — barn
• ken — veta
• wee — liten
• aye — ja
• braw — fin, bra

Sammanfattning

Skotska är ett västgermanskt språk med en egen historisk utveckling, egna dialekter och ett rikt kulturellt arv. Diskussionen om dess status som språk eller dialekt kvarstår i viss mån, men språket har tydliga strukturella skillnader gentemot standardengelskan och spelar en viktig roll i Skottlands identitet och kultur.

Historia

Ursprung

Den nordhumbriska fornspråket var etablerat i det som nu är sydöstra Skottland så långt som till floden Forth på 700-talet. Regionen var en del av det anglosaxiska kungariket Northumbria. De tidiga skottarna började avvika från den nordumbrianska engelskan under 1100- och 1200-talen. Det skedde en invandring av skandinaviskt influerade medelengelska talare från norra England och Midlands.

Senare influenser på utvecklingen av skotskan kom från romanska språk via kyrklig och juridisk latin, normandisk och senare parisisk franska från Auld Alliance samt nederländsk och mellannedertyska influenser genom handel och invandring från de låga länderna. Skotten innehåller också lånord från kontakt med gaeliskan.

13-1400-talet

Från och med 1200-talet spreds tidig skotska vidare in i Skottland genom de borgar som kung David I hade inrättat. Tidig skotskans ökade prestige på 1300-talet och franskans nedgång i Skottland gjorde att skotskan blev den mest prestigefyllda dialekten i större delen av östra Skottland.

1600-talet

Från 1610 till 1690-talet, under Plantation of Ulster, bosatte sig många skotskspråkiga låglandsbor, omkring 200 000, där. I de centrala områdena för skotsk bosättning fanns det fem eller sex gånger så många skottar som engelska bosättare. Southern Modern English antogs som litterärt språk efter 1700, och "Modern Scots" används ibland för att beskriva det talade språket efter 1700.

 
Skottarnas tillväxt och spridning i Skottland och Ulster:   Old English i början av 800-talet i den norra delen av det anglosaxiska kungadömet Northumbria, som nu är en del av Skottland.   Tidiga skottar i början av 1400-talet   Moderna skottar vid mitten av 1900-talet  

Frågor och svar

F: Vad är skotska?

F: Är skotska samma sak som skotsk engelska?

F: Finns det en annan form av skotska som förekommer på Irland?

F: Hur skiljer det sig från skotsk gaeliska?

F: Har det funnits någon oenighet om skotska språkets status?

Sök med bokstav