Scrapie – prionsjukdom hos får och getter | Symptom, smitta & historia

Scrapie hos får och getter – läs om symptom, smittvägar, prioner och sjukdomens historia. Tidiga tecken, förebyggande åtgärder och aktuell forskning.

Scrapie är en dödlig sjukdom som drabbar nervsystemet hos får och getter. Den liknar galna kosjukan som drabbar nötkreatur. Scrapie beskrevs första gången 1732. I likhet med galna ko-sjukan verkar prioner vara inblandade i överföringen av sjukdomen.

Vad är scrapie?

Scrapie är en prionsjukdom, det vill säga en sjukdom orsakad av felaktigt veckade proteinpartiklar (prioner) som skadar hjärnans nervceller. Prionerna är mycket motståndskraftiga mot vanliga desinfektionsmedel, värme och nedbrytning i naturen, vilket gör att de kan finnas kvar i betesmarker och inredning under lång tid.

Symptom

• Klåda och rivning: djuren gnider och skrapar sig ofta mot föremål (därav namnet "scrapie").
• Förändrat beteende: oro, apati eller ökad nervositet.
• Koordinationsstörningar: stapplande gång, ostadighet, skakningar och svårighet att resa sig.
• Viktnedgång: trots normalt intag eller oförklarlig viktnedgång.
• Sensorisk överkänslighet: överdriven reaktion på ljud eller beröring.
• Mjölkminskning, störd aptit och i slutstadierna död.

Incubationstiden är lång — oftast månader till flera år — och sjukdomen utvecklas gradvis. Det finns ingen effektiv behandling.

Smittvägar och spridning

• Scrapie sprids framför allt mellan djur via kontaminerade kroppsvätskor och vävnader, särskilt från smittade djur under dräktigheten och i samband med födsel. Placenta och fosterrester är särskilt smittsamma.
• Miljösmitta: prioner kan förorena betesmark, inredning och utrustning och kvarstå i åratal, vilket möjliggör indirekt smitta.
• Smittsamheten varierar mellan olika former av scrapie. Den klassiska formen är mer smittsam flock-till-flock, medan den atypiska formen (Nor98) ofta upptäcks hos äldre djur och kan uppträda sporadiskt.
• Genetiska faktorer hos fåren påverkar mottaglighet — vissa PrP-genvarianter (t.ex. ARR) ger ökad motståndskraft, medan andra (t.ex. VRQ) medför högre känslighet.

Diagnos

• Klinsik misstanke baseras på symptom och sjukdomsförlopp.
• Definitiv diagnos ställs oftast post mortem genom undersökning av hjärnvävnad med immunohistokemi eller andra metoder för att påvisa prionproteinet (PrPSc).
• Aktiva övervakningsprogram kan också undersöka slaktkroppar och fallenhet för att upptäcka både klassisk och atypisk scrapie.

Behandling och kontroll

• Ingen behandling finns som botar sjukdomen; drabbade djur avlivas oftast.
• Kontrollåtgärder inkluderar avlivning av sjuka och ibland hela besättningar, rörelsebegränsningar, noggrann hantering och destruktion av placenta och smittsamma rester samt avlägsnande av kontaminerad utrustning.
• Förebyggande arbete: avel för prionresistenta genotyper (t.ex. selektion mot ARR-allel), hygienrutiner, undvikande av återanvändning av förorenade betesmarker samt förbud mot kött- och benmjöl i foder (en viktig åtgärd efter BSE-krisen).
• Desinfektion är svår eftersom prioner är mycket resistenta; i många fall rekommenderas istället avbränning eller förvarad längre inaktivitet av föremål och jord.

Historia och varianter

Scrapie beskrevs första gången på 1700-talet (omkring 1732). Sjukdomen har funnits i Europa länge och upptäcktes senare i många andra delar av världen. Det finns två huvudsakliga typer:

• Klassisk scrapie: den traditionella formen, ofta flockrelaterad och mer smittsam.
• Atypisk scrapie (Nor98): upptäcktes senare och förekommer ofta hos äldre djur; den tycks spridas mindre mellan djur och kan ha annan sjukdomsmekanik.

Risk för människor

Trots att scrapie är en prionsjukdom hos små idisslare finns det i dag inga belägg för att scrapie har överförts till människor. Däremot visar erfarenheten med BSE (galna ko-sjukan) att vissa prionsjukdomar kan spridas till människor under särskilda omständigheter. Därför övervakas scrapie noggrant och kontrollåtgärder hålls i kraft för att minimera eventuell risk.

Vad göra om du misstänker scrapie i din besättning?

• Isolera det misstänkta djuret och undvik att flytta det till andra besättningar.
• Kontakta veterinär och anmäl misstanken till ansvarig myndighet — scrapie är anmälningspliktig i många länder.
• Följ myndigheternas råd om provtagning, avlivning och hygienåtgärder.

Övervakning och lagstiftning

Många länder har övervaknings- och ersättningsprogram, avlivningsregler och ambitioner att minska förekomsten genom avelsprogram. Dessa åtgärder har minskat förekomsten av klassisk scrapie i flera områden, men fortsatt övervakning krävs på grund av prionernas persistens och sjukdomens långa inkubationstid.

Sammanfattning: Scrapie är en allvarlig, dödlig prionsjukdom hos får och getter med lång inkubationstid, tydliga neurologiska och hudrelaterade symptom, ingen botande behandling och svår miljökontaminering. Förebyggande åtgärder, tidig upptäckt och strikt smittskydd är centrala för att begränsa spridningen.

Sök med bokstav