Sepsis är en mycket farlig sjukdom som uppstår när en infektion går fel. Normalt sett kan kroppens immunförsvar bekämpa bakterier och övervinna infektionen, men vid sepsis går något fel. Smittämnet har vid något tillfälle kunnat ta sig in i blodet eller vävnaderna. Termen sepsis används ofta för att hänvisa till septikemi (blodförgiftning). Septikemi är bara en typ av sepsis. Bakteriemi avser specifikt förekomsten av bakterier i blodomloppet (viremi och fungemi är de termer som används för virus och svampar). Sepsis är en medicinsk nödsituation, eftersom den kan sätta livet på spel om man inte agerar.
Vad händer i kroppen vid sepsis?
Sepsis uppstår när kroppens immunförsvar reagerar kraftigt på en infektion och skadar egen vävnad och organ. Det kan leda till:
- utbredd inflammation och frisättning av ämnen som påverkar blodkärlen
- blodtrycksfall och sämre blodflöde till viktiga organ
- organpåverkan, till exempel nedsatt andning, njurfunktion eller medvetande
Vanliga orsaker
Sepsis kan starta från många typer av infektioner. De vanligaste ursprungen är:
- lunginflammation (pneumoni)
- urinvägsinfektioner, särskilt hos äldre eller personer med kateter
- bukinfektioner, t.ex. gallvägs- eller tarmperforation
- hud- och mjukdelsinfektioner, sårinfektioner
- infekterade katetrar eller andra invasiva vårdåtgärder
Symtom att känna igen
Symtomen kan variera men vanliga tecken på sepsis är:
- hög feber eller låg kroppstemperatur
- snabb hjärtfrekvens och snabb andning
- förvirring, slöhet eller nedsatt medvetande
- mycket lite urinproduktion
- kall, fuktig eller marmorerad hud; ibland rodnad eller smärta vid infektionsstället
- yrsel eller kraftigt blodtrycksfall
Varning: Tecken på blodtrycksfall eller snabbt försämrat medvetande kräver omedelbar vård.
Diagnos
Misstanke om sepsis baseras på symtom och statusundersökning. Vanliga undersökningar och provtagningar är:
- blodprover (blodstatus, CRP, laktat, elektrolyter, njurvärden)
- blododlingar före antibiotikastart om det inte fördröjer behandlingen
- odlingar från urin, sår eller luftvägar vid behov
- röntgen eller annan bilddiagnostik för att hitta infektionsfokus
- övervakning av andning, blodtryck och urinproduktion
Behandling
Sepsis behandlas akut på sjukhus och ibland på intensivvårdsavdelning. Målen är att stoppa infektionen, stödja organfunktion och återställa cirkulationen:
- Antibiotika ges snabbt — ofta så tidigt som möjligt, eftersom snabb behandling förbättrar prognosen.
- stora mängder vätska (kristalloider) ges intravenöst för att stabilisera blodtrycket
- vid kvarstående lågt blodtryck används vasopressorer (t.ex. noradrenalin) för att höja blodtrycket
- syrebehandling och respiratorstöd vid påverkan på andningen
- njurersättning (dialys) om njurarna sviktar
- Fokuskontroll — kirurgi eller dränage om det finns en abscess eller annat infektionsfokus
Vem löper ökad risk?
- äldre personer och små barn
- personer med nedsatt immunförsvar (t.ex. cancer, immunsuppressiv behandling)
- kroniska sjukdomar som diabetes, njursvikt eller leversjukdom
- personer med invasiva medicinska hjälpmedel (katetrar, sond, centralvenkateter)
Förebyggande
- snabb behandling av lokala infektioner
- god handhygien och sårvård
- vaccinationer där det är rekommenderat (t.ex. pneumokock- och influensavaccin)
- rutiner i sjukvården för att förebygga vårdrelaterade infektioner
Prognos och eftervård
Prognosen varierar beroende på hur snabbt sepsis upptäcks och behandlas samt patientens allmänna hälsa. Trots behandling kan sepsis vara livshotande. Vissa överlevare får långvariga följder, så kallat post-sepsis-syndrom, med trötthet, nedsatt fysisk funktion eller kognitiva problem. Uppföljning och rehabilitering kan behövas.
När ska du söka vård?
Sök akut vård om någon med infektion får något av följande:
- svårt att andas eller andfåddhet
- ny förvirring eller kraftigt nedsatt medvetande
- mycket låg urinmängd
- svårt illamående, kall svettning eller hud som blir blåaktig eller marmorerad
- hög feber tillsammans med svår allmänpåverkan
Sepsis är en allvarlig och potentiellt livshotande komplikation av infektion. Tidig upptäckt, snabb antibiotikabehandling och intensiv supportive vård är avgörande för att förbättra överlevnad och minska komplikationer.