Sejvalen (Balaenoptera borealis) – fakta om utseende, beteende och utbredning

Lär dig allt om sejvalen (Balaenoptera borealis): utseende, beteende, utbredning och födosök — expertfakta om världens strömlinjeformade rorqualval.

Sejvalen (Balaenoptera borealis) är en mörkgrå, strömlinjeformad skalval som förekommer över stora delar av världshaven, men normalt inte i de allra kallaste polarvattnen. Den är en rorqualval (en stor skalval) och liknar Brydevalen, men skiljer sig bland annat genom formen på nospartiet och vanor i födosök.

Utseende

Sejvalen blir vanligtvis mellan cirka 12 och 20 meter lång. Den har en spetsig nos, ett litet, framåtböjt ryggfena som sitter långt bak på kroppen, och långa, smala kroppslinjer som gör den väl anpassad för snabb simning. Som andra rorqualvalar har sejvalen ett stort antal pleats (ventrala veck) på halsen och bröstkorgen som kan utvidgas när den tar in stora mängder vatten under födointag.

Den har många fina baleen-plattor (skägg) i munnen som fångar upp mycket små bytesdjur. Antalet baleenplattor kan vara omkring 300–370 per sida. Färgen är mörkgrå eller blågrå ovan och ljusare på buken.

Beteende och föda

• Sejvalen lever ofta i små grupper på 3–5 individer, men vid rika födovatten kan större grupper uppträda tillfälligt.
• Den lever huvudsakligen av små organismer som kräftdjur (till exempel fisklarver och copepoder), krill och småfisk. Den kan både skimfeeda (simma med öppen mun nära ytan) och göra snabba rusningar (lunge-feeding) beroende på byte och situation.
• Sejvalen är en snabb simmare jämfört med många andra stora valar och kan ofta ses göra snabba framryckningar i samband med födosök.
• Den är i allmänhet skygg och närmar sig sällan båtar på samma sätt som t.ex. knölvalen.

Utbredning och vandringar

Sejvalen finns i tempererade och tropiska hav över hela världen, både i kontinentalvatten och öppet hav, men undviker vanligtvis inre polarområden. I många populationer finns tydliga säsongsvisa vandringar där djuren rör sig mot högre latituder under sommaren för att födosöka och mot lägre latituder under vintern för att föda och para sig.

Fortplantning och livslängd

Honorna blir könsmogna först efter flera års ålder (vanligtvis runt 7–10 år). Dräktigheten varar ungefär 10–11 månader och kalvarna är vid födseln omkring 4–5 meter långa. Kalvningsintervallet brukar vara omkring 2–3 år. Sejvalen kan bli relativt gammal — livslängden uppskattas ofta till 50 år eller mer i vilt tillstånd.

Skillnader mot Brydevalen

Sejvalen liknar Brydevalen, men ett enkelt kännetecken är nospartiets form: Brydevalen har ofta tre tydliga åsar (ridge) på nosen, medan sejvalen vanligen bara har en mittås. Dessutom skiljer sig utbredning och viss beteendemässig dynamik mellan arterna.

Hot och skydd

Sejvalen utsattes hårt för storskalig kommersiell valfångst under 1900-talet och populationerna har fortfarande inte återhämtat sig fullt ut. Internationellt skydd och jaktstopp har förbättrat situationen, men hot kvarstår:

• Historisk överexploatering (valfångst).
• Fartygskollisioner och bifångst i fiskenät.
• Förändringar i ekosystem och bytesförekomst till följd av klimatförändringar.
• Ökad undervattensbuller som kan påverka kommunikation och beteende.

IUCN klassar sejvalen som hotad (Endangered), vilket innebär att fortsatt skydd och övervakning är viktiga för artens framtid.

Övrigt

Sejvalen producerar lågfrekventa ljud och tonala signaler men är inte känd för så komplexa sångstrukturer som hos vissa andra valarter. Forskning på deras populationsstorlek, vandringsmönster och respons på miljöförändringar pågår fortfarande, och kunskapen förbättras gradvis genom satellitmärkning, akustisk övervakning och observationsstudier.

Sök med bokstav