Översikt
Rankfotingar, ofta kallade havstulpaner i vardagligt språk, är en grupp kräftdjur som lever fastsittande på hårda underlag i hav och brackvatten. Som vuxna bildar de skyddande plattor av kalciumkarbonat eller utvecklar en skaftliknande fot som fäster vid föremål. Trots sitt skal och stillasittande liv är de närmare släkt med krabbor och räkor än med snäckor eller blötdjur.
Egenskaper och livscykel
Ungdjur genomgår flera planktoniska larvstadier. De första larverna, kallade naupliuslarver, är fria simmare och karaktäristiska för kräftdjur. Efter några nymfer följer en specialiserad cypris- eller cyprislarv som inte äter utan söker en lämplig yta för att slå sig ner. När cyprislarven fäster, genomgår den metamorfos till den vuxna, ofta kalkklädda formen.
Vuxna rankfotingar skyddas av hårda plattor eller av ett flexibelt skaft, och fångar föda med borstlika, veckade thoracala ben kallade cirri. Dessa cirri slås ut för att rengöra vatten och fånga planktonpartiklar. Många arter är hermafroditer och kan korsa befrukta varandra; de har ofta exceptionellt förlängningsbara könsorgan vilket underlättar parning när individer sitter tätt tillsammans.
Systematik och historik
Rankfotingar brukar samlas under underklassen Cirripedia inom kräftdjuren. Tidigare har deras placering varit omdiskuterad eftersom de vuxna avviker kraftigt från andra kräftdjur i utseende och livsstil. På 1800-talet löstes mycket av denna förvirring när larvstadierna studerades, och Charles Darwin lade stor möda på att beskriva och klassificera gruppen, något som bidrog väsentligt till förståelsen av deras biologi.
Ekologisk roll och exempel
Som filtermatare bidrar rankfotingar till vattenröjning och kan påverka lokal planktonflora. De växer på bryggor, fartygsskrov, stenar, drivved och även på andra djur, exempelvis valar och sköldpaddor. Vanliga släkten som ofta nämns i fältarbete är till exempel Lepas (skaftade) och Balanus (skål- eller akerliknande), men det finns många olika former anpassade till olika miljöer.
Betydelse för människor och hantering
Rankfotingar är viktiga i marina ekosystem men kan också orsaka problem genom biofouling — påväxt på fartygsskrov och marina konstruktioner. Detta ökar friktion, bränsleförbrukning och underhållskostnader. Metoder för att kontrollera påväxt inkluderar mekanisk rengöring, specialfärg (antifouling) och i vissa fall biologiska eller tekniska lösningar som ultraljud eller glatta ytor som minskar möjligheten att fästa.
Noterbara fakta
- Trots sitt skal tillhör rankfotingar kräftdjuren och har typiska kräftdjurslarver.
- Deras fästmassa är mycket stark och intressant för materialforskning som försöker efterlikna naturliga lim.
- Charles Darwins studier av rankfotingar hjälpte till att klargöra deras systematiska ställning och visade på larvens betydelse för klassificering.
Vidare läsning
- Allmän introduktion till Cirripedia
- Struktur och kalkplattor hos rankfotingar
- Skillnader mellan rankfotingar och blötdjur
- Larvstadier: nauplius och cypris
- Darwins forskning om havstulpaner
- Påväxt på bryggor och hamnanläggningar
- Fartygsskrov och ekonomiska konsekvenser
- Rankfotingar på naturliga substrat som stenar
- Epifyter: rankfotingar på sköldpaddor och andra djur
- Exempel på påväxt på valar och stora däggdjur
- Jämförelse med andra kräftdjur såsom krabbor
- Åtgärder mot biofouling och modern forskning






