Basofiler, eller basofila granulocyter, är sällsynta granulocyter. Om du hade 10 000 vita blodkroppar skulle endast 1–30 av dem vara basofiler (ungefär 0,01–0,3 % av leukocyterna).

Utseende

Basofiler innehåller stora cytoplasmatiska granuler som är så täta att de ofta döljer cellkärnan när cellen färgas. När granulerna inte ligger över kärnan syns en vanligen tvålobad kärna. Namnet kommer av att dessa leukocyter är basofila, det vill säga att de färgas av basiska färgämnen (till exempel metylenblå eller toluidinblå).

Bildning och livslängd

Basofiler utvecklas i benmärgen ur myeloida föregångsceller och släpps ut i blodet. De cirkulerar vanligtvis en kort tid i blodbanan och rekryteras till vävnader vid behov, till exempel vid inflammation eller infektion. Till skillnad från mastcellen, som liknar basofilen i utseende och innehåll men normalt befinner sig i bindväv, vandrar basofiler främst via blodet till platser där de behövs.

Innehåll i granuler och funktion

Basofilernas granuler innehåller höga halter av histamin, samt andra mediatorer som heparin, proteaser, och lipider (leukotriener och prostaglandiner). De kan också frisätta cytokiner som IL‑4 och IL‑13, vilket påverkar immunsvaret och främjar en så kallad Th2‑respons. På sitt cellmembran har basofiler högaffinitetsreceptorer för IgE; dessa receptorer binder IgE‑antikroppar. När IgE som är bundet till receptorn korsbinds av ett allergen sker degranulering och frisättning av mediatorer.

Roll vid allergi och parasitinfektion

Basofiler spelar en viktig roll vid typ I‑allergier. Genom att snabbt frigöra histamin och andra inflammatoriska mediatorer bidrar de till symtom som vasodilatation, ökad kärlpermeabilitet, rodnad, klåda och bronkkonstriktion. Vid kraftig, systemisk aktivering kan detta ge upphov till anafylaxi. Basofiler samarbetar ofta med andra celler (t.ex. mastceller och eosinofiler) i försvaret mot makroparasiter och på platser där ektoparasiter infekterar, till exempel vid bett av fästingar.

Reglering och osäkerheter

Detaljerna i basofilernas exakta funktioner och deras interaktioner med andra immunceller är inte helt klarlagda. En del forskning tyder på att basofiler kan påverka utvecklingen av allergiska minnen och agera som antigenpresenterande celler i vissa situationer, men detta är fortfarande under studie.

Klinisk betydelse

Förändringar i basofilantalet kan vara diagnostiskt viktiga. Basofili (ökad mängd basofiler) förekommer vid vissa myeloproliferativa neoplasier som kronisk myeloisk leukemi (CML), vid vissa allergiska tillstånd och vid parasitinfektioner. Basopeni (lågt antal) är mindre väl använd kliniskt men kan ses vid akut allergiskt svar efter massiv degranulering eller vid vissa infektioner och stressreaktioner.

Sammanfattningsvis är basofiler få till antalet men viktiga för snabb frisättning av histamin och andra mediatorer vid allergi och vid kroppens försvar mot vissa parasiter. De skiljer sig från mastceller trots vissa likheter i utseende och innehåll, eftersom de har olika ursprung, distribution och beteende i kroppen.