Spigg (Gasterosteidae) – arter, kännetecken och fortplantning
Spigg (Gasterosteidae) – upptäck arter, unika kännetecken (inga fjäll, taggar) och fascinerande fortplantning: hannen bygger bo, befruktar och vårdar äggen.
Sticklebacks är fiskar i familjen Gasterosteidae. FishBase känner för närvarande till sexton arter i familjen, grupperade i fem släkten. Flera av arterna har ett antal erkända underarter, och familjens taxonomi anses vara i behov av översyn. De vanligaste släktena är till exempel Gasterosteus, Pungitius, Culaea, Apeltes och Spinachia, där flera arter visar stor variation i morfologi och habitatval.
En ovanlig egenskap hos spiggar är att de saknar vanliga fjäll, även om vissa arter har beniga pansarplattor längs kroppssidorna. De är nära besläktade med pipfiskar och sjöhästar. Spigg-arter förekommer i sötvatten-, bräckvatten- och marina miljöer i Europa, Asien och Nordamerika. De livnär sig framför allt på små kräftdjur, insektslarver och fisklarver, men kostsammansättningen varierar med art, storlek och miljö.
Kännetecken
Sticklebacks är små fiskar, oftast 2–15 cm långa beroende på art. Typiska kännetecken är:
- Taggar i ryggfenan: De har ett antal skarpa, separata taggar i ryggfenan istället för en lång kontinuerlig fenrad. Antalet taggar varierar mellan arterna (t.ex. tre hos trespigg Gasterosteus aculeatus, nio hos niospigg Pungitius pungitius).
- Ingen fjällbildning: Kroppen saknar vanliga fjäll, men många arter har bensköldar eller plattor längs sidorna.
- Sexuell dimorfism: Under lektiden får hannarna ofta starkare färger, exempelvis rött på strupen hos vissa arter.
- Variabel kroppsform: Från smala, långsträckta former i marina arter till mer kompakt kropp i sötvattenformer.
Utbredning och habitat
Sammanfattningsvis finns spiggar i norra halvklotets tempererade områden. De lever i:
- sötvatten (sjöar, vattendrag, åar),
- brackvatten (kustområden, estuarier) och
- ibland i rena marina miljöer.
Olika populationer kan vara stationära eller migrationsbenägna mellan söt- och saltvatten. Habitatval styrs ofta av vegetationsmängd, bottenstruktur och tillgång på föda.
Kost och ekologisk roll
Spiggar är opportunistiska smårovfiskar. De fångar:
- zooplankton och hoppkräftor,
- insektslarver och andra vattenlevande insekter,
- små kräftdjur och ibland fisklarver.
De är viktiga i ekologin som bytesdjur för större fiskar, fåglar och rovlevande ryggradsdjur, och påverkar populationsdynamiken hos de små ryggradslösa djur de äter.
Fortplantning och beteende
Alla spiggarter har ett liknande parningsbeteende där samarbete mellan könen är tydligt organiserat och där hannarna utövar uttalad vård av avkomman. Typiska steg i leken:
- Bo: Hanen bygger ett bo av vegetation som hålls samman av sekret från njurarna. Det sekret som produceras kallas ofta spiggin och fungerar som lim.
- Kurande: Hanen visar upp sig, gör parningsdanser och leder honor till boet.
- Äggläggning och befruktning: Honan lägger sina ägg i boet och hanen befruktar dem omedelbart.
- Vård: Hanen står för vården: vaktar boet, fläktar vatten genom boet för syresättning, avlägsnar svaga ägg och försvarar mot inkräktare.
Hannarna kan ibland äta egna ägg eller yngel (filial kannibalism), särskilt om nyttan av att spara energi överväger kostnaden för att förlora en viss kläckning. Hos vissa arter kan en han ha flera honor som lägger i samma bo under lektiden.
Utveckling och livscykel
Hur snabbt äggen kläcks beror på vattentemperaturen, men vanligen sker kläckning efter cirka 6–12 dygn. Ynglen hålls i eller i närheten av boet tills de är tillräckligt utvecklade för att klara sig själva. Många arter blir könsmogna efter ett år; livslängden är i allmänhet kort, ofta 1–3 år.
Betydelse för forskning och bevarande
Trespiggen (Gasterosteus aculeatus) är ett välkänt modellorganism inom evolutionsbiologi, ekologi och beteendestudier tack vare sin anpassningsbarhet och lätta observerbarhet. Studier av spiggar har gett viktiga insikter i lokal anpassning, parringsval och genetisk divergens.
Några populationer hotas lokalt av habitatförlust, vattenförorening, förändringar i vattenkemin och introducerade arter. Globalt betraktas dock många arter som vanliga, även om bevarandestatus varierar mellan populationer och geografiska områden.
Sammanfattning
Spiggar (familjen Gasterosteidae) är små, taggförsedda fiskar utan vanliga fjäll som lever i tempererade områden på norra halvklotet. De har komplexa häckningsbeteenden där hannarna bygger och vårdar bon, vilket gjort dem intressanta både för naturintresserade och forskare. Trots att många populationer är vanliga finns lokala hot som gör fortsatt övervakning och forskning viktig.
.gif)
Fiskar på Färöarna: Kävling (Gasterosteus aculeatus) Färöiskt frimärke utfärdat: 7 feb 1994Artist : Astrid Andreasen
Frågor och svar
Fråga: Vilken familj tillhör spigg?
S: Sticklebacks tillhör familjen Gasterosteidae.
F: Hur många arter av spigg känner FishBase för närvarande till?
S: FishBase känner för närvarande igen sexton arter i familjen spigg.
F: Var kan man hitta arter av spigg?
S: Spigg förekommer i sötvattensmiljöer i Europa, Asien och Nordamerika.
F: Vad livnär sig spigg på?
S: Spigg lever av små kräftdjur och fisklarver.
F: Hur ser parningsbeteendet ut hos spigg?
S: Alla arter av spigg uppvisar liknande parningsbeteende, med samarbete mellan könen och skydd av äggen.
F: Hur bygger spigghanar sina bon?
S: Hanen bygger ett bo av vegetation som hålls samman av sekret från hans njurar.
F: Hur tar hanen hand om sina ägg?
S: Hanen vaktar äggen tills de kläcks efter att honorna lagt sina ägg i det konstruerade boet och hanarna befruktat dem.
Sök