Stingrockor

Stingrockor är en stor underordning av rockor. De är broskiga fiskar som är besläktade med hajar. De klassificeras i underordningen Myliobatoidei av ordningen Myliobatiformes och består av nio familjer.

De flesta rockor har ett eller flera taggiga sting på svansen, som endast används för att försvara sig själv. Stinget kan bli cirka 35 cm långt och dess undersida har två rännor med giftkörtlar. Stinget är täckt av ett tunt hudlager, skidan, där giftet hålls kvar. Några få medlemmar av underordningen, t.ex. mantorockor och porslinsrocka, har inga styngor.

Stingrockor är vanliga i tropiska och subtropiska kustvatten i hela världen. Det finns arter i varma tempererade hav, och några finns i havet. Vissa lever i sötvatten. De flesta rockor lever på eller nära vattnets botten, men vissa är pelagiska.

Blåfläckig rock

Livsstil

Stingrockor lägger sig på botten när de äter och lämnar ofta bara ögonen och svansen synliga. Korallrev är favoritfödaplatser och delas vanligtvis med hajar under högvatten.

Stingrockornas tillplattade kroppar gör att de kan gömma sig. Stingrockor rör om i sanden och gömmer sig under den. Eftersom ögonen sitter ovanpå kroppen och munnen på undersidan kan rockor inte se sina byten. De använder sig av lukt- och elektroreceptorer som liknar hajarnas.

Stingrockor livnär sig främst på blötdjur, kräftdjur och ibland på småfisk. Vissa rockors munnar har två kraftiga, skalkrossande plattor, medan andra arter bara har sugande mundelar.

Reproduktion

Stingrockor är ovovivipariska och föder levande ungar i "kullar" på fem till tretton stycken. Honan håller embryona i livmodern utan placenta. Istället tar embryona upp näring från en gulesäck, och när gulesäcken är uttömd ger mamman "mjölk" från livmodern.

På Sea Life London Aquarium har två stingrockahonor fött sju stingrockaungar, trots att mammorna inte har varit i närheten av en hane på två år. "Det är känt att rockor lagrar sperma och inte föder barn förrän de bestämmer sig för att tidpunkten är rätt".

Liksom alla fiskar får rockor ibland små parasiter (t.ex. flukes eller copepods) på sina gälar eller sin kropp. En renare fisk hjälper rockorna genom att äta de parasiter den kan komma åt.

Familjer

Det finns åtta familjer i stingrockgruppen. De är:

Hexatrygonidae (sexkönad stingrocka),
Plesiobatidae (djuphavsrocka),
Urolophidae (stingare),
Urotrygonidae (runda strålar),
Dasyatidae (pisksvansrocka),
Potamotrygonidae (flodpigor),
Gymnuridae (fjärilsrockor) och
Myliobatidae (örnrocka).

Frågor och svar

F: Vad är en stingrocka?

S: Stingrockor är en underordning av broskfiskar som är släkt med hajar, med en eller flera taggar på stjärten som enbart används för självförsvar.

F: Vilken underordning tillhör rockor?

S: Stingrockor tillhör underordningen Myliobatoidei i ordningen Myliobatiformes, som består av nio familjer.

F: Vad är syftet med rockornas svans?

S: Stingrockans stjärt har självförsvarssyfte, med en eller flera taggar som kan bli upp till 35 cm långa, och dess undersida har två skåror med giftkörtlar.

F: Vad är höljet på en stingrojas sting?

S: Höljet på en stingrocka är ett tunt hudlager som innehåller giftet.

F: Har alla stingrockor gaddar på stjärten?

S: Nej, inte alla rockor har sting på stjärten, t.ex. mantarockor och piggsvinsrockor.

F: Var är det vanligt att man hittar rockor?

S: Stingrockor är vanliga i tropiska och subtropiska kustvatten över hela världen, med vissa arter i varmtempererade hav, och vissa finns i sötvatten.

F: Var lever de flesta stingrockor?

S: De flesta stingrockor lever på eller nära botten av vattnet, men vissa är pelagiska.