Stingrockor (Myliobatoidei) – fakta om taggar, beteende och utbredning
Stingrockor (Myliobatoidei) — upptäck fakta om taggar, gift, beteende och utbredning från tropiska kuster till sötvattenarter. Lär dig om skydd, arter och livsmiljöer.
Stingrockor är en stor underordning av rockor. De är broskiga fiskar som är besläktade med hajar. De klassificeras i underordningen Myliobatoidei av ordningen Myliobatiformes och består av flera familjer, inklusive grupper som mantorockor, örnrockor och mer typiska stingrockor. Arterna varierar mycket i form och storlek — från små, bottenlevande rockor till stora pelagiska arter som kan bli flera meter breda.
Utseende och taggar
De flesta rockor har ett eller flera taggiga sting på svansen, som endast används för att försvara sig själv. Stinget kan bli cirka 35 cm långt och dess undersida har två rännor med giftkörtlar. Stinget är täckt av ett tunt hudlager, skidan, där giftet hålls kvar. När skidan bryts eller slits av vid ett försvarsbett frigörs giftet och kan orsaka svår smärta, vävnadsskada och i sällsynta fall allvarligare systemiska symtom hos människor. Några få medlemmar av underordningen, t.ex. mantorockor och porslinsrocka, har inga styngor.
Föda och beteende
Stingrockors diet varierar mellan arter men består ofta av kräftdjur, musslor, småfisk och andra bottendjur. Bottenlevande rockor gräver ofta i sand eller slam för att hitta byten, medan pelagiska arter som mantorockor filtrerar plankton med sina gällameller eller jagar småfisk i öppet vatten.
- Rörelsemönster: Många rockor är bottenlevande och rör sig med hjälp av sina breda bröstfenor, men vissa är skickliga simmare och kan göra långa vandringar.
- Sinne: De har välutvecklade elektriska mottagare (ampuller) som gör att de kan känna av svaga elektriska fält från byten under sanden.
- Socialt beteende: Vissa arter lever ensamma, medan andra, exempelvis mantorockor, kan bilda stora aggregat vid rengöringsstationer eller under lekperioder.
Fortplantning och livscykel
Många stingrockor är vivipara, vilket betyder att de föder levande ungar. Hos de flesta arter utvecklas embryona inuti modern och får näring både från äggfoder och senare från moderkakeliknande vävnad. Antalet ungar per kull är ofta litet — från ett par till några få — och ungarnas överlevnad är beroende av moderns skick och populationstryck i omgivningen.
Utbredning och habitat
Stingrockor är vanliga i tropiska och subtropiska kustvatten i hela världen. Det finns arter i varma tempererade hav, och några finns i havet. Vissa lever i sötvatten, exempelvis i floder och insjöar i tropiska regioner. De flesta rockor lever på eller nära vattnets botten, men vissa är pelagiska och rör sig i öppet vatten.
Människor och bevarande
Stingrockor påverkas av mänskliga aktiviteter på flera sätt:
- Fiske och bifångst: Många arter fångas av misstag i trålar och garn eller riktas in för kött, lever och fenor.
- Habitatförlust: Förstörelse av kustnära sandbottnar, mangroveskogar och korallrev påverkar deras födovägar och lekplatser.
- Turism: Hos vissa arter kan intensiv turism (t.ex. matning av mantorockor) både störa naturligt beteende och göra dem beroende av människor.
Många arter är därför listade som sårbara eller hotade. Bevarandeinsatser inkluderar fiskeregler, skyddade områden och åtgärder för att minska bifångst.
Säkerhet vid kontakt
Stingrockor är normalt inte aggressiva och sting används främst i självförsvar, ofta när djuret trampar på eller känner sig instängt av en människa. Om du blir stucken av en rocka:
- Rengör såret noggrant och kontrollera eventuell kvarvarande tagg.
- Värm det skadade området i varmt (inte brännande) vatten — detta kan hjälpa till att bryta ner giftet och minska smärtan.
- Sök läkare vid kraftig blödning, tecken på infektion, kraftig smärta eller om du varit i ett område med farligare arter; kontroll av stelkrampsskydd kan också behövas.
Dessa råd ersätter inte professionell medicinsk bedömning.
Sammanfattningsvis är stingrockor en mångsidig och viktig grupp broskiga fiskar med stor variation i form, levnadssätt och utbredning. De är fascinerande varelser som spelar stor roll i många marina ekosystem — samtidigt som flera arter behöver aktivt skydd för att klara framtida påfrestningar.

Blåfläckig rock
Livsstil
Stingrockor lägger sig på botten när de äter och lämnar ofta bara ögonen och svansen synliga. Korallrev är favoritfödaplatser och delas vanligtvis med hajar under högvatten.
Stingrockornas tillplattade kroppar gör att de kan gömma sig. Stingrockor rör om i sanden och gömmer sig under den. Eftersom ögonen sitter ovanpå kroppen och munnen på undersidan kan rockor inte se sina byten. De använder sig av lukt- och elektroreceptorer som liknar hajarnas.
Stingrockor livnär sig främst på blötdjur, kräftdjur och ibland på småfisk. Vissa rockors munnar har två kraftiga, skalkrossande plattor, medan andra arter bara har sugande mundelar.
Reproduktion
Stingrockor är ovovivipariska och föder levande ungar i "kullar" på fem till tretton stycken. Honan håller embryona i livmodern utan placenta. Istället tar embryona upp näring från en gulesäck, och när gulesäcken är uttömd ger mamman "mjölk" från livmodern.
På Sea Life London Aquarium har två stingrockahonor fött sju stingrockaungar, trots att mammorna inte har varit i närheten av en hane på två år. "Det är känt att rockor lagrar sperma och inte föder barn förrän de bestämmer sig för att tidpunkten är rätt".
Liksom alla fiskar får rockor ibland små parasiter (t.ex. flukes eller copepods) på sina gälar eller sin kropp. En renare fisk hjälper rockorna genom att äta de parasiter den kan komma åt.
Familjer
Det finns åtta familjer i stingrockgruppen. De är:
- Hexatrygonidae (sexkönad stingrocka),
- Plesiobatidae (djuphavsrocka),
- Urolophidae (stingare),
- Urotrygonidae (runda strålar),
- Dasyatidae (pisksvansrocka),
- Potamotrygonidae (flodpigor),
- Gymnuridae (fjärilsrockor) och
- Myliobatidae (örnrocka).
Frågor och svar
F: Vad är en stingrocka?
S: Stingrockor är en underordning av broskfiskar som är släkt med hajar, med en eller flera taggar på stjärten som enbart används för självförsvar.
F: Vilken underordning tillhör rockor?
S: Stingrockor tillhör underordningen Myliobatoidei i ordningen Myliobatiformes, som består av nio familjer.
F: Vad är syftet med rockornas svans?
S: Stingrockans stjärt har självförsvarssyfte, med en eller flera taggar som kan bli upp till 35 cm långa, och dess undersida har två skåror med giftkörtlar.
F: Vad är höljet på en stingrojas sting?
S: Höljet på en stingrocka är ett tunt hudlager som innehåller giftet.
F: Har alla stingrockor gaddar på stjärten?
S: Nej, inte alla rockor har sting på stjärten, t.ex. mantarockor och piggsvinsrockor.
F: Var är det vanligt att man hittar rockor?
S: Stingrockor är vanliga i tropiska och subtropiska kustvatten över hela världen, med vissa arter i varmtempererade hav, och vissa finns i sötvatten.
F: Var lever de flesta stingrockor?
S: De flesta stingrockor lever på eller nära botten av vattnet, men vissa är pelagiska.
Sök