Sjöhästar (Hippocampus) – fakta, arter, livsmiljö och kamouflage
Upptäck sjöhästar: fakta om arter, livsmiljöer, unikt kamouflage och beteende. Lär dig hur Hippocampus överlever i tropiska hav.
Sjöhästar är en grupp fiskar som ofta väcker uppmärksamhet på grund av sitt utseende. Sjöhästar är en typ av teleostfiskar. De tillhör släktet Hippocampus. Namnet "sjöhäst" kommer av att huvudets form liknar ett hästhuvud. Det finns ungefär 32–48 arter beroende på hur man räknar och nya arter beskrivs ibland. Många arter finns i tropiska och subtropiska hav, men en del lever även i tempererade områden.
Utseende och anatomi
Sjöhästar har ett karakteristiskt huvud med lång pipliknande nos, en upprest kropp täckt av benplattor istället för fjäll och en förmåga att greppa fast med en förlängd, förhållandevis rörlig svans. De har en liten ryggfena som driver fram dem och små bröstfenor vid huvudet som styr riktningen. Storleken varierar mellan arterna — från bara ett par centimeter upp till cirka 30–35 cm för de största arterna.
Arter och utbredning
Antalet kända arter ligger i dag runt 32–48. Arterna förekommer runtom i världen, ofta nära kuster där det finns växtlighet eller strukturer att greppa tag i, såsom sjögräsängar, korallrev, mangrovevillor och tångbälten. Vissa arter har mycket begränsade utbredningsområden medan andra är mer spridda.
Livsmiljö och beteende
Sjöhästar är långsamma simmare och använder sin svans för att fästa sig vid vegetation eller koraller för att inte driva bort i strömmen. De är i allmänhet territoriella och kan upprätthålla parband under reproduktionssäsongen — i vissa fall bildas monogama par som upprätthåller dagliga hälsningsritualer. De är skickliga på att sitta still och vänta på byte.
Föda
Sjöhästar äter små planktoniska och bentiska djur, framför allt små kräftdjur som mysis och copepoder. De har ingen riktig tuggningsförmåga utan suger snabbt in bytet genom sin pipliknande mun med hjälp av vakuum (sugfoder).
Fortplantning
En av sjöhästens mest välkända egenskaper är att hannen blir gravid. Honan överför äggen till hanens buk- eller bukhåleliknande fosterficka där befruktning och embryoutveckling sker. Hanen bär äggen tills de kläcks och föder levande ungar. Antalet ungar per kull varierar mellan arter, från några tiotal till flera tusen små sjöhästar. Fortplantningstider och beteenden varierar mellan arter och lokaler.
Kamouflage och färgförändring
Sjöhästar använder kamouflage för att undvika rovdjur och för att smälta in i sin omgivning. De kan ändra färg över dagar eller timmar beroende på bakgrund, stress eller sociala signaler. Vissa arter har hudutskott som efterliknar sjögräs eller korall, vilket förstärker deras maskering.
Hot, bevarande och mänsklig påverkan
Sjöhästar hotas av förstörd livsmiljö (till exempel förlust av sjögräsängar och korallrev), överfiske och bifångst i trålfiske samt insamling till traditionell medicin och akvariehandel. Klimatförändringar och försämrad vattenkvalitet påverkar också populationerna. Flera arter är därför listade i CITES och på IUCN:s rödlista med olika bevarandestatus. Bevarandeinsatser innefattar skydd av habitat, reglerad handel, forskning och uppfödning i fångenskap för att minska trycket på vilda bestånd.
Sjöhästar i akvarier
Att hålla sjöhästar i akvarium kräver särskild kunskap: de behöver stabil vattenkvalitet, lagom strömmar, lämpliga fästanordningar (sjögräs, konstväxter) och tillgång till levande eller levande foder (till exempel mysis). Det är bättre för vilda populationer om hobbyakvarister köper uppfödda djur istället för att samla in vilda exemplar.
Sammanfattning: Sjöhästar i släktet Hippocampus är unika fiskar med ovanlig fortplantning, goda kamouflageförmågor och ett stort behov av välbevarade kustområden. För att säkra deras framtid krävs skydd av livsmiljöer, reglerad handel och ökad kunskap om arternas biologi och ekologi.
Törnig sjöhäst
Kamouflerade sjöhästar
Reproduktion
Sjöhästar är unika eftersom hanen kläcker äggen i en påse på magen. Honan för in sin äggledare i hanens yngelpung. Hon placerar dussintals till tusentals ägg i pungen. När honan släpper ut sina ägg blir hennes kropp smalare medan hennes kropp sväller. Hanen släpper ut sina spermier direkt i vattnet. Spermierna befruktar sedan äggen i pungen. De befruktade äggen bäddas sedan in i påsens vägg. De får näring och syre från vätskan i påsen. I pölen kontrolleras vattnets salthalt. På så sätt förbereds de nyfödda för livet i havet.
Båda djuren sjunker sedan tillbaka till sjögräset och hon simmar iväg. Äggen kläcks sedan.
Under hela dräktigheten, som hos de flesta arter tar två till fyra veckor, besöker hans partner honom dagligen för att "hälsa på morgonen". De umgås i ungefär 6 minuter. Honan simmar sedan iväg till nästa morgon, och hanen suger upp mat genom sin nos.
Forskning som publicerades 2007 visar att hanarna släpper ut spermier i det omgivande havsvattnet under befruktningen, och inte direkt i pungen som man tidigare trott.
Födelse
Antalet ungar som hanen släpper ut är i genomsnitt 100-200 för de flesta arter, men kan vara så lågt som 5 för de mindre arterna eller så högt som 1500.
När ynglen är redo att födas stöter hanen ut dem med muskelsammandragningar. Han föder på natten och är redo för nästa omgång ägg på morgonen när hans partner återvänder.
Liksom nästan alla andra fiskarter tar sjöhästar inte hand om sina ungar efter födseln. Ungarna är känsliga för rovdjur eller havsströmmar som sköljer bort dem från födosöksområden eller i temperaturer som är för extrema för deras kroppar. Mindre än 0,5 % av spädbarnen överlever till vuxen ålder. Det är därför som kullarna är så stora. Överlevnadsgraden är faktiskt ganska hög jämfört med andra fiskar, eftersom de har en skyddad dräktighet. Detta gör att processen är värd kostnaden för fadern. Äggen hos de flesta andra fiskar överges omedelbart efter befruktningen.
Sjöhästar är de enda fiskar som upplever en äkta graviditet hos en hane.
Sök