Styx – Plutos femte måne: upptäckt, egenskaper och fakta

Upptäck Styx — Plutos femte måne: fyndet, unika egenskaper, bana och fascinerande fakta om denna lilla månens roll i Plutos månsystem.

Styx (tidigare känd som S/2012 (134340) 1 och informellt som P5) är en liten måne till dvärgplaneten Pluto. Den upptäcktes den 26 juni 2012 med hjälp av rymdteleskopet Hubble. Det är den femte månen till Pluto som hittills har upptäckts. De andra är Charon, som upptäcktes 1978, Nix och Hydra, som upptäcktes 2005, och Kerberos, som upptäcktes 2011.

Upptäckt och observationer

Styx upptäcktes i analyser av bilder tagna med Hubble. Upptäckten gjordes genom noggrann bildbearbetning för att hitta svaga, rörliga punkter runt Pluto som inte kunde förklaras av stjärnor eller bildbrus. Eftersom Styx är mycket liten och svag i ljus krävs kraftfulla teleskop och flera observationer för att bekräfta dess existens.

Bana och omloppsegenskaper

Styx kretsar runt Pluto i samma allmänna plan som de andra småmånarna. Dess bana ligger mellan Charon och de yttre småmånarna och dess omlopstid är i storleksordningen några tiotal dagar. Månarna i Plutos system uppvisar nära resonansförhållanden med varandra och med Charon, vilket tyder på ett dynamiskt och sammanbundet system.

Fysiska egenskaper

• Storlek: Styx är mycket liten jämfört med de större månarna. Exakta mått är svåra att bestämma eftersom objektet är svagt; uppskattningar anges ofta som några kilometer upp till tiotals kilometer beroende på antagen ydalbedo.
• Sammansättning: Liksom de andra småmånarna antas Styx bestå till stor del av vattenis blandat med mörkt, icke-reflekterande material. Färg och spektral egenskaper är svåra att mäta med hög precision på grund av dess svaga ljusstyrka.
• Yta och form: På grund av den lilla storleken är Styx troligen oregelbundet formad och saknar geologisk aktivitet. Kratering och grov textur förväntas, men inga detaljbilder finns i hög upplösning.

Namn, beteckning och astronomisk betydelse

Efter den provisoriska beteckningen S/2012 (134340) 1 och det informella namnet P5 fick månen det officiella namnet Styx av Internationella astronomiska unionen (IAU). Namnet hämtas från den grekiska mytologins flod Styx, som förbinder jordelivet med underjorden – en namngivning som följer temat för Plutos månar (mytologiska figurer förknippade med dödsriket).

Studiet av Styx och de andra småmånarna är viktigt för att förstå Plutos bildningshistoria. Den rådande teorin är att dessa månar bildades genom en stor kollision tidigt i solsystemets historia, där restmaterial kretsade runt den nybildade Pluto–Charon-dubbeln och senare aggregerade till flera små kroppar.

New Horizons och framtida forskning

Rymdsonden New Horizons flög förbi Pluto-systemet i juli 2015 och gav värdefulla data om Pluto och Charon. De minsta månarna, inklusive Styx, var dock svåra att avbilda i detalj under flyby:n på grund av deras litenhet och avstånd. New Horizons bidrog ändå med förbättrade banparametrar och ljusstyrkemätningar som hjälpt forskare att begränsa storlek och form.

Framtida observationer med stora markbaserade teleskop och rymdteleskop kan ge bättre insikter om Styx yta, rotationsläge och exakta dimensioner. Förståelsen av dessa små kroppar förbättrar vår kunskap om hur komplexa månsystem runt dvärgplaneter kan utvecklas och bibehålla dynamisk stabilitet över långa tidsskalor.

Sök med bokstav