Trädormbunkar – definition och fakta om utseende, utbredning och livscykel
Trädormbunkar — definition och fakta om utseende, utbredning och livscykel: höjder, sporbärande blad, tropiska habitat och hotade arter.
Trädormbunkar är en stor grupp av ormbunkar med trädliknande form. De ingår i en underklass av ormbunkar som är monofyletisk enligt DNA-sekvensanalys.
Taxonomi och grupper
Den huvudsakliga gruppen som ofta kallas trädormbunkar omfattar familjer som till exempel Cyatheaceae och Dicksoniaceae och grupperas i ordningar som ibland behandlas som ordning Cyatheales (eller som en underklass beroende på systematik). Det trädliknande växtsättet har utvecklats flera gånger inom dessa linjer och omfattar både höga, stelfråniga arter och mindre, mer buskliknande former.
Utseende och morfologi
Trädormbunkars mest karakteristiska drag är en tydlig stam (stamliknande upprätt rhizom) med en krona av stora, ofta flera gånger delade blad (frond). Bladen kan bli mycket stora och bilda en tät krona i toppen; vissa arter når bladlängder på flera meter. De unga bladen utvecklas typiskt som spiralrullar (circinate vernation) som gradvis rullar ut sig när de växer.
Till skillnad från blommande växter bildar trädormbunkar vanligen inte sekundärt ved (nytt trä) i stammen. Istället stöds stammen av en tät, fibrös massa av adventiva rötter som bildar ett rotnät runt stammen och blir tjockare när ormbunken växer. Hos vissa arter är stammen kort och tjock, hos andra kan den bli flera meter hög (upp till cirka 20 meter i extremfallen).
Utbredning och habitat
Trädormbunkar är främst tropiska och subtropiska, men finns även i svalare miljöer i bergsområden. De växer i tropiska och subtropiska områden samt i tempererade regnskogar i Australien, Nya Zeeland och andra ögrupper i närheten. Några få släkten sträcker sig längre bort; till exempel förekommer Culcita i södra Europa. Många trädormbunkar trivs i fuktiga skogar, ofta i skuggiga lägen med hög luftfuktighet, och flera arter föredrar bergsskogar där temperaturen är lägre.
Livscykel och fortplantning
Liksom alla ormbunkar förökar sig trädormbunkar med hjälp av sporer som utvecklas i sporangier på bladens undersida eller i särskilda grupper (sori). Den synliga och långlivade plantan är sporofyten; sporerna landar och gror till en kortlivad, vanligtvis hjärtformad gametofyt (prothallium) som producerar könsceller (antheridier och archegonier). Befruktning kräver vattenfilm — spermier simmar till äggen — vilket binder reproduktionen till fuktiga miljöer. Efter befruktning utvecklas en ny sporofyt som växer till den trädliknande formen.
Ekologi och betydelse
Trädormbunkar spelar viktiga roller i skogsekosystem: deras kronor skapar habitat för epifyter, insekter och fåglar; de bidrar till fukthållning i skogar och kan påverka jord- och mikroklimat kring sin stam. Hos vissa arter används den täta rotslidan som växtsubstrat för andra växter. Människor har också nyttjat vissa arter för trädgårdsodling (prydnadsväxter), traditionella byggnadsmaterial och i kulturhistoriska sammanhang.
Hot, bevarande och människans påverkan
Många trädormbunkar hotas av avskogning, habitatfragmentering, illegal skörd för trädgårdsbruk och klimatförändringar. Hotbilderna varierar mellan regioner men inkluderar:
- avverkning och omvandling av skog till jordbruk
- insamling av unga plantor eller stammar för odling eller försäljning
- förändrade fuktighets- och temperaturförhållanden vid klimatförändringar
Bevarandeåtgärder innefattar skydd av skogsområden, reglerad handel (t.ex. CITES för vissa arter), odling i botaniska trädgårdar och återplanteringsprogram. Fältundersökningar och taksonomisk forskning är också viktiga för att dokumentera förekomst och status.
Artrikedom och upptäckter
Det är osäkert exakt hur många arter trädormbunkar det finns, men uppskattningar varierar och ligger ofta i spannet flera hundra till omkring tusen arter beroende på avgränsning. Nya arter upptäcks regelbundet, särskilt i artfattiga och svåråtkomliga områden som Nya Guinea. Samtidigt har många arter sannolikt dött ut under det senaste århundradet till följd av skogsskövling och annan mänsklig påverkan.
Sammanfattningsvis är trädormbunkar en mångformig och ekologiskt betydelsefull grupp som fortsätter att intressera botaniker, naturvårdare och trädgårdsentusiaster. Fortsatt forskning, skydd av livsmiljöer och hållbar hantering är avgörande för deras framtid.
Ormbunke i skog, Nya Zeeland
Ormbunkar vid Logan Botanic Centre, Galloway
Frågor och svar
F: Vad är en trädfana?
S: Trädfällor är en stor grupp ormbunkar med trädliknande form som tillhör gruppen Cyatheales.
F: Hur höga kan trädfarner bli?
S: Trädfarner kan bli upp till 20 meter höga, även om många är mycket kortare.
F: Vilken typ av skogar bildades huvudsakligen av trädfarner och cycader under den nedre juraperioden?
S: Kolskogarna under den nedre juraperioden bildades huvudsakligen av trädfarna och cycader.
F: Var växer trädfarner?
S: Trädfällor växer i tropiska och subtropiska områden samt i tempererade regnskogar i Australien, Nya Zeeland och andra ögrupper i närheten. Några få släkten sträcker sig längre bort, till exempel Culcita i södra Europa.
F: Hur förökar sig trädfarnorna?
S: Liksom alla ormbunkar förökar sig trädormbunkar med hjälp av sporer som utvecklas i sporangier på undersidan av bladen.
F: Vad är unikt med hur de växer jämfört med blommande växter? S: Till skillnad från blommande växter bildar inte trädsärvingar ny trävävnad i stammen när de växer. Stammen stöds i stället av en fibrös massa av rötter som expanderar när ormbunken växer.
F: Hur många arter av trädfana uppskattas det finnas? S: Det är inte säkert hur många arter av trädfern det finns, men det är troligen omkring tusen.
Sök