United Kingdom Independence Party (UKIP) är ett politiskt parti i Storbritannien som i första hand är känt för sin uttalade euroskepticism och för att ha drivit kravet på att Storbritannien skulle lämna Europeiska unionen. Partiets politik brukar beskrivas som en blandning av konservatism, nationell konservatism och populism, med fokus på begränsad EU‑inblandning, striktare invandringspolitik och fler folkomröstningar om viktiga frågor.

Historik och utveckling

UKIP grundades 1993 av akademikern Alan Sked som ett organ för motstånd mot europeisk integration. Partiet växte långsamt under 1990‑talet men började få större genomslag i Europaparlamentsvalen. UKIP fick sina första mandat i Europaparlamentet 1999 (tre platser), ökade till 12 mandat 2004 och till 13 mandat 2009. Som mest nådde partiet 24 mandat i Europaparlamentet i valet 2014. Samtidigt hade partiet betydligt svårare att omvandla väljarsympatier till platser i det brittiska underhuset på grund av valsystemet first‑past‑the‑post.

UKIP fick ökat medieintresse och väljarsupport under 2000‑talet, inte minst genom den långvariga och mycket synliga ledaren Nigel Farage. Partiet vann flera framgångar i Europaparlamentsval och lokalval, men representationen i det brittiska underhuset förblev begränsad.

Valresultat och representation i Westminster

Partiet gjorde ett kraftfullt avtryck i det brittiska parlamentsvalet 2015 då det fick 3,8 miljoner röster (12,6 % av rösterna) men endast ett mandat i underhuset — ett tydligt exempel på hur det brittiska valsystemet gynnar partier med geografiskt koncentrerat stöd. Före generalvalet 2015 hade dock UKIP vunnit två byval (Clacton och Rochester & Strood) efter att konservativa parlamentsledamöter bytt parti till UKIP.

Den 9 oktober 2014 blev Douglas Carswell UKIP:s första valda parlamentsledamot när han vann omvalet i Clacton efter att ha lämnat de konservativa. Carswell lämnade partiet i mars 2017.

Ideologi och politiska krav

UKIP:s kärnfrågor har inkluderat:

  • EU‑utträde: Att Storbritannien ska lämna Europeiska unionen och återta nationell kontroll över lagstiftning, gränser och handel.
  • Fler folkomröstningar: En vilja att använda direktdemokratiska verktyg, till exempel fler folkomröstningar i frågor som rör nationell suveränitet och EU‑anknytning.
  • Invandringskontroll: Skärpta gränskontroller och stramare regler för invandring, ofta motiverat som en fråga om välfärdsstatens hållbarhet och nationell säkerhet.
  • Motstånd mot ID‑kort och statlig övervakning: UKIP har förespråkat personliga friheter i vissa frågor, till exempel motstånd mot obligatoriska ID‑kort.

Kontroverser och kritik

UKIP har ofta anklagats för att driva en retorik som kan upplevas som främlingsfientlig eller nationalistisk. Partiet har kritiserats av medier, politikerkollegor och aktivister för uttalanden av enskilda företrädare, och för kopplingar eller sympatier med extremnationalistiska rörelser. Samtidigt har partiledningen vid flera tillfällen försökt distansera sig från rena rasistiska grupperingar; år 2008 förbjöd UKIP personer som tidigare varit medlemmar i British National Party (BNP) att gå med i partiet.

Efter folkomröstningen 2016 om medlemskapet i EU, som slutade med majoritet för Leave, förlorade UKIP mycket av sitt politiska momentum. Många av partiets väljare och aktivister övergick istället till nybildade eller omorganiserade rörelser, till exempel det parti som grundades av Nigel Farage under senare val (Brexit Party, senare Reform UK). UKIP drabbades också av interna splittringar, ledarbyten och kritik för ideologisk osäkerhet.

Partiets roll i Brexit‑processen och efterspel

UKIP spelade en viktig roll i att hålla frågan om EU‑medlemskap levande i brittisk politik under 2000‑ och 2010‑talen. Genom att mobilisera väljare i EU‑kritiska områden och genom press utifrån bidrog partiet till att lägga tryck på huvudpartierna, särskilt de konservativa, att lova en folkomröstning — något som så småningom ledde till folkomröstningen 2016 och beslutet om Brexit. Efter att målet uppnåtts tappade partiet delar av sin relevans, vilket syns i svaga valresultat och minskat medlemsantal under de följande åren.

Nutida status och arv

Sedan Brexit-processen och den politiska omstöpning som följde har UKIP:s stöd sjunkit kraftigt. Partiet finns fortfarande kvar och ställer i viss mån upp i lokala val, men det politiska inflytandet är betydligt mindre än under 2010‑talet. UKIP:s viktigaste arv är att ha påverkat den brittiska politiska dagordningen — särskilt genom att föra frågor om suveränitet, invandring och EU‑medlemskap till centrala positioner i debatten.

Sammanfattningsvis var UKIP under flera år en pådrivande kraft bakom euroskepticismen i Storbritannien och bidrog direkt till att frågan om EU‑medlemskap blev föremål för en nationell folkomröstning. Efter att Brexit realiserades har partiet tappat mycket av sin tidigare tyngd, men dess inverkan på det brittiska partisystemet och på den offentliga debatten kvarstår.