Vit överhöghet är tron att vita människor är överlägsna andra raser. Uttrycket används ofta för att beskriva en politisk och social idé som förespråkar vitas ekonomiska, kulturella eller politiska dominans. Förespråkare av vit överhöghet vill i många fall stärka eller bevara åtskillnader mellan grupper och begränsa rättigheter för dem de ser som "icke-vita".

Vit överhöghet är en form av rasism. Den skiljer sig från att människor av olika bakgrund kan ha olika politiska eller moraliska uppfattningar; vit överhöghet bygger på idén att en hel grupp människor är mindre värd eller farlig på grund av sitt ursprung. Många som förespråkar denna ideologi vill också ha rasskillnad, alltså att människor av olika raser lever åtskilda från varandra. Vit överhöghet har ofta lett till rasistiskt våld, diskriminering och förföljelse — både mot svarta och genom antisemitism (anti-judiskt hat). Andra vanliga måltavlor är amerikanska urinvånare, asiater, personer med flera rötter, människor från Mellanöstern, romer, muslimer, mestizo- eller infödda mexikaner, icke-vita latinamerikaner samt HBTQ+-personer.

De grupper som förespråkar vit överhöghet är inte enhetliga. De har olika syn på vem som räknas som "vit" och vem som är deras främsta motståndare. Många vita supremacister anser ofta att judar är det största hotet mot deras sak, eftersom de felaktigt tror att judar undergräver eller blandar sig lättare än andra grupper.

Historiskt har idéer om vit överhöghet kopplats till kolonialism, transatlantisk slavhandel och senare till 1800‑talets så kallade vetenskapliga rasism och eugenik. Under 1900‑talet manifesterade sig den i former som slaveri, segregation (t.ex. Jim Crow i USA), apartheidsystem och i de allra värsta extrema fallen massmord och folkmord (exempelvis Förintelsen under Nazityskland). Efter andra världskriget har dessa idéer fortsatt i olika former, bland annat genom Ku Klux Klan, neo‑nazistiska rörelser, skinheadgrupper och nyare nätbaserade rörelser som sprider propaganda och rekryterar anhängare online.

Ideologi och symboler
Vit överhöghet bygger ofta på pseudovetenskapliga påståenden om rasliga skillnader i intelligens, moral eller värde. Grupperna använder symboler, koder och slagord för att kommunicera sin idévärld och identifiera varandra. Vanliga exempel är historiska nazistiska symboler, korsbränning i KKK‑traditionen eller numeriska koder som används i extremistiska miljöer. Ideologisk terminologi skiljer sig också åt — vissa kallar sig "vit nationalister" medan andra identifierar sig som "supremacister" eller "rasrealister".

Konsekvenser
Vit överhöghet har allvarliga och långtgående konsekvenser:

  • Direkt våld: hatbrott, lynchningar, bombdåd och masskjutningar riktade mot specifika grupper.
  • Systemisk diskriminering: lagar och politik som begränsar rättigheter, ekonomiska möjligheter och tillgång till utbildning och sjukvård för icke‑vita grupper.
  • Socioekonomiska effekter: ojämlikhet, segregerade bostadsområden och skillnader i hälsa och utbildning som kan bestå över generationer.
  • Psykologisk skada: rädsla, utanförskap och trauma för de grupper som utsätts för hat och förtal.
  • Politiska följder: undergrävande av demokratiska institutioner och normer när extremistiska idéer normaliseras eller infiltrerar maktpositioner.

Svar och motåtgärder
Samhällen svarar på vit överhöghet på flera sätt:

  • Lagstiftning och rättsprocesser: lagar mot hatbrott, förbud mot uppvigling och övervakning av extremistiska nätverk.
  • Utbildning och historisk kunskap: läroplaner som undervisar om rasismens orsaker och konsekvenser samt om förintelsens och kolonialismens historia.
  • Civil samhällsaktivism: antirasistiska rörelser, stöd till utsatta grupper och initiativ för sannings- och försoningsarbete.
  • Tekniska åtgärder: plattformsregler och moderering online för att begränsa spridning av hatpropaganda och rekrytering.
  • Individuella insatser: vittnesmål, motröster i offentligheten, stöd till drabbade och att rapportera hatbrott till myndigheter.

Att motverka vit överhöghet kräver både att bekämpa organiserad extremism och att ta itu med de strukturella och historiska orsaker som skapat ojämlikhet. Det innebär lagstiftning, transparens, utbildning och fortsatta insatser för inkludering och jämlikhet i vardagslivet.