
Inom kemin är van der Waals krafter en typ av intermolekylär kraft. En intermolekylär kraft är en relativt svag kraft som håller ihop molekyler. Van der Waals krafter är den svagaste typen av intermolekylära krafter. De är uppkallade efter den nederländska vetenskapsmannen Johannes Diderik van der Waals (1837-1923).
Negativt laddade elektroner kretsar kring molekyler eller joner. Elektronerna skapar något olika laddningar från molekylens ena ände till den andra. Dessa små skillnader kallas partiella laddningar, som δ- eller δ+.
Termen används ibland löst som en synonym för alla intermolekylära krafter. Van der Waals-krafterna är relativt svaga jämfört med kovalenta bindningar, men spelar en grundläggande roll inom supramolekylär kemi, enzymer, polymervetenskap, nanoteknik, ytvetenskap och fysik för kondenserad materia. Van der Waals-krafterna definierar många egenskaper hos organiska föreningar, inklusive deras löslighet.

