Presidentens kommission om mordet på president Kennedy, inofficiellt känd som Warrenkommissionen, inrättades av president Lyndon B. Johnson den 29 november 1963. Dess syfte var att utreda mordet på USA:s president John F. Kennedy som hade ägt rum den 22 november 1963.

 

Bakgrund

Mordet på John F. Kennedy i Dallas den 22 november 1963 chockade USA och världen. Som svar tillsatte president Johnson en särskild kommission för att snabbt och grundligt utreda händelsen, klarlägga de faktiska omständigheterna och motverka spekulationer. Kommissionen leddes av högsta domstolens ordförande, Chief Justice Earl Warren.

Sammansättning

  • Earl Warren (ordförande)
  • Allen W. Dulles (tidigare chef för CIA)
  • John J. McCloy (tidigare biträdande försvarsminister och högt uppsatt rådgivare)
  • Gerald R. Ford (senare president, då kongressledamot)
  • John Sherman Cooper (senator)
  • Hale Boggs (representant)
  • Richard B. Russell Jr. (senator)

Arbetssätt och källmaterial

Kommissionen och dess personal gick igenom vittnesmål, medicinska protokoll, ballistiska och forensiska analyser samt material från FBI, CIA och lokala myndigheter. Arbetet inkluderade intervjuer med hundratals vittnen, granskning av autopsi- och kriminaltekniska rapporter samt undersökning av filmmaterial (t.ex. Zapruderfilmen) och kulfragment.

Huvudsakliga slutsatser

  • Kommissionens huvudslutsats var att Lee Harvey Oswald agerat ensam när han sköt mot president Kennedy från ett fönster i Texas School Book Depository.
  • Man fann ingen bevisning för en sammansvärjning, varken inhemsk eller internationell.
  • En central del av kommissionens förklaring var den så kallade single-bullet theory (ibland kritiserad som "the magic bullet"), som hävdar att ett enda kulfragment skadade både presidenten och guvernören John Connally.

Rapporten

Warrenkommissionens slutrapport publicerades 1964 och omfattade en huvudrapport samt flera bilagor och vidimerade utredningsvolymer. Rapporten blev snabbt en referenspunkt, men också början på en långvarig debatt om mordets omständigheter.

Kritik och kontroverser

Trots kommissionens slutsatser uppstod snabbt ifrågasättanden och spekulationer. Kritiker riktade särskilt in sig på:

  • Den medicinska och forensiska hanteringen av kroppen och autopsimaterialet.
  • Tolkningen av Zapruderfilmen och tidpunkter för skotten.
  • Single-bullet theory, som vissa experter och allmänheten fann svår att förena med de skador som konstaterades.
  • Anklagelser om att FBI eller CIA inte delgett kommissionen all information eller att delar av myndigheterna hanterade material oprovocerat.

Senare utredningar

Flera senare undersökningar har gjorts. Mest känd är House Select Committee on Assassinations (HSCA) som 1976–1979 utredde presidentmord och konstaterade att det troligen förelåg en sammansvärjning baserat på akustiska bevis som senare ifrågasatts. Flera efterföljande tekniska analyser har både stödjt och motbevisat olika delar av HSCA:s slutsatser.

Under senare decennier har stora mängder dokument offentliggjorts eller deklassificerats som följd av JFK Records Act, vilket gett forskare bättre tillgång till originalkällor. Trots detta kvarstår många frågetecken och viss information har varit föremål för sekretess av skilda skäl.

Arv och betydelse

Warrenkommissionen har haft stor betydelse för hur mordutredningar av högt uppsatta personer genomförs och har påverkat allmänhetens förtroende för myndigheter. Rapporten satte en officiell berättelse—att Oswald agerade ensam—but debatten fortsätter och mordet på Kennedy förblir ett av 1900-talets mest diskuterade och undersökta politiska brott.

Vidare läsning

För den som vill fördjupa sig rekommenderas att läsa kommissionens slutrapport i sin helhet samt efterföljande utredningar och kritisk litteratur som analyserar såväl forensiska bevis som arkivmaterial som offentliggjorts i efterhand.