Västra Punjab var en före detta provins i Pakistan som existerade från 1947 till 1955. Provinsen omfattade en yta på 160 622 kvadratkilometer (62 017 kvadratkilometer) — motsvarande cirka 62 017 kvadratmil — och täckte stora delar av det område som i dag utgör provinsen Punjab samt delar av Islamabads huvudstadsterritorium, men exklusive de tidigare furststaterna som Bahawalpur. Huvudstaden var Lahore och provinsen var indelad i fyra divisioner: Lahore, Sargodha, Multan och Rawalpindi.
Geografi och gränser
Västra Punjab gränsade i öster till de indiska delstaterna, närmast det område som efter delningen benämndes Östra Punjab. I söder låg furstendömet Bahawalpur, och i sydväst gränsade provinsen mot provinserna Balochistan och Sindh. I nordväst mötte den Khyber Pakhtunkhwa, och i nordöst gränsade området till Azad Jammu och Kashmir samt till det ockuperade Kashmir i områden som var föremål för konflikt mellan Indien och Pakistan. Landskapet var huvudsakligen slättland genomflutet av Indus- och Raviflodernas bevattningssystem, med bördiga jordbruksområden i söder och mer kuperade områden i norr omkring Rawalpindi.
Administration
Den administrativa indelningen byggde på de historiska divisionerna från kolonialtiden. De fyra huvuddivisionerna var:
- Lahore (provinsens administrativa och kulturella centrum)
- Sargodha
- Multan
- Rawalpindi
Under perioden fanns lokala distrikt och underdistrikt som hanterade jordbruk, bevattning och lokala rättsfrågor. Lahore fungerade också som säte för många statliga institutioner och utbildningsanstalter, bland annat universitet som spelade stor roll för regionens intellektuella och kulturella liv.
Demografi och språk
Vid bildandet 1947 präglades Västra Punjabs befolkning starkt av de våldsamma omflyttningarna under Indiens delning: stora mängder muslimska flyktingar anlände från östra Punjab och andra delar av det nybildade Indien, medan många hinduer och sikher lämnade området och flyttade österut. Detta ledde till en snabb homogenisering mot en övervägande muslimsk befolkning. Punjabi var det dominerande språket, men urdu användes i administration och utbildning, och andra lokala språk och dialekter förekom i olika delar av provinsen.
Ekonomi och samhälle
Ekonomiskt var Västra Punjab starkt jordbruksbaserat och räknades som en av Pakistans mest produktiva regioner. Viktiga grödor var vete, ris, bomull och sockerrör. Ett omfattande kanalsystem — vidareutvecklat från kolonial tid — gjorde intensivt jordbruk möjligt i stora delar av provinsen. Industrialisering i Lahore och Rawalpindi bidrog till ekonomisk diversifiering, och städerna var också centra för handel, utbildning och militär rekrytering.
Avskaffande och efterspel
År 1955 avskaffades Västra Punjab formellt när centrala regeringen införde One Unit-politiken. Detta innebar att provinsen slogs samman med övriga västpakistanska provinser till den större enheten West Pakistan, vilket upphävde de tidigare provinsspecialiseringarna och minskade regional självstyrelse. One Unit avskaffades senare 1970, och de tidigare provinsgränserna återetablerades – vilket ledde till återbildandet av provinsen Punjab inom Pakistan. Många av de administrativa och ekonomiska mönstren från Västra Punjab levde dock vidare i den nya provinsstrukturen.
Historiskt arv
Västra Punjab var under sin korta existens en central del i Pakistans tidiga statsbildning. Regionen präglades av följderna av 1947 års delning, en stark jordbruksbas, viktiga kulturella centra såsom Lahore, och en strategisk position vid gränsen mot Indien och Kashmir. Dess administrativa och sociala förändringar under 1947–1955 formade i hög grad utvecklingen av det senare Punjab i Pakistan.
