Jaltakonferensen 1945 – beslut om Tyskland och efterkrigsordning

Jaltakonferensen 1945: hur Churchill, Roosevelt och Stalin formade Tysklands framtid och Europas efterkrigsordning — avgörande beslut som påverkade hela kontinentens historia.

Författare: Leandro Alegsa

23-01-2026 22:16

Jaltakonferensen (ibland kallad Krimkonferensen) hölls den 4-11 februari 1945, några månader innan andra världskriget tog slut i Europa. Storbritanniens premiärminister (Winston Churchill), USA:s president (Franklin D. Roosevelt) och Sovjetunionens diktator (Josef Stalin) träffades alla på Krim och diskuterade vad de skulle göra med Tyskland. Jaltakonferensen var en viktig del av Europas historia.

Bakgrund

Konferensen hölls när det var klart att Tyskland snart skulle besegras. De allierade behövde fatta beslut om hur krigsslutet och efterkrigstiden skulle organiseras: hur man skulle hantera de besegrade länderna, säkra fred, pröva krigsförbrytare och skapa institutioner för framtida samarbete. Ledarna ville också lösa frågor om gränser och regeringarna i länder som drabbats av kriget.

De viktigaste besluten

Tysklands delning och ockupation: Man kom överens om att Tyskland skulle delas i zoner för ockupation (amerikansk, brittisk och sovjetisk; en fransk zon kom senare att upprättas). Tyskland skulle demilitariseras och den nazistiska organisationen avskaffas.
Demilitarisering och denazifiering: Syftet var att avväpna Tyskland och rensa bort nazistiska ledare och påverkan från samhällslivet, bland annat genom rättegångar och avskaffande av nazistiska institutioner.
Krigsförbrytarrättegångar: De allierade beslöt gemensamt att ställa ledande nazister inför rätta, vilket senare ledde till Nürnbergprocessen.
Reparationer: Man kom överens om att Tyskland skulle betala krigsskadestånd, delvis genom överföring av industriutrustning och andra resurser. Exakta kvantiteter och fördelning skulle senare preciseras.
Polen och gränser: Gränserna för Polen skulle flyttas västerut, i huvudsak i linje med Curzon-linjen i öster och kompensation i form av tyska områden i väster. Frågan om Polens regering och fria val diskuterades också.
Declaration on Liberated Europe: De tre ledarna utfärdade en deklaration som lovade att de befriade länderna skulle få demokratiska styren och fria val—men tolkningarna av detta kom snart att skilja sig åt.
Sovjetunionens inträde i kriget mot Japan: Stalin lovade att gå med i kriget mot Japan inom två–tre månader efter Tysklands kapitulation. I utbyte fick Sovjet vissa territoriella och strategiska förmåner i Asien (till exempel områden på Kurilöarna och södra Sachalin samt rättigheter i Manchuriet).
Förenta nationerna: Ledarna bekräftade sitt stöd för bildandet av Förenta nationerna (FN) och diskuterade säkerhetsrådets struktur, där stormakterna skulle få permanenta platser och vetorätt.

Tolkningar och tvister

Vissa beslut, framför allt om Polens framtid och om vad som menades med "fria och demokratiska" val i Östeuropa, blev föremål för skilda tolkningar. Sovjet prioriterade säkerhet och inflytande i grannländerna efter de enorma förlusterna landet lidit, medan USA och Storbritannien betonade politisk pluralism. Dessa motstridiga intressen bidrog senare till spänningar mellan öst och väst.

Efterspel och betydelse

Jalta följdes av Potsdamkonferensen i juli–augusti 1945 där flera detaljer konkretiserades. Jaltabesluten lade grunden för Tysklands uppdelning under efterkrigstiden och bidrog till den politiska uppdelningen av Europa – den så kallade järnridån – som blev ett kännetecken för kalla kriget. Många i väst har kritiserat Jalta för att ha "blivit förlåtande" mot Sovjet i frågor om Östeuropa, medan försvarare framhåller att beslut behövde fattas snabbt i slutet av ett blodigt krig.

Historiskt arv

Jaltakonferensen är central för förståelsen av Europas efterkrigsordning. Besluten om Tysklands uppdelning, om fördrivningar och om politiska ordningar i befriade länder fick långvariga konsekvenser. Samtidigt ledde samarbetet mellan stormakterna initialt till bildandet av FN och ett ramverk för att pröva krigsförbrytare. På längre sikt bidrog dock olikheterna i mål och metoder mellan Sovjet och västmakterna till att kalla kriget tog form.

Kritik och historisk debatt

Historiker debatterar fortfarande i vilken utsträckning ledarna hade realistiska alternativ vid Jalta. Frågor som diskuteras är bland annat hur mycket Roosevelt och Churchill kunde ha pressat Stalin, konsekvenserna för små stater i Östeuropa och hur Jalta påverkade efterkrigstidens rättvisa och säkerhet. Konferensen visar både på möjligheterna och begränsningarna i stormaktsdiplomati i en tid av avgörande förändring.

Avtalen

De allierade kom överens om att :

Tyskland skulle avväpnas helt och hållet.
En ny världsorganisation skulle inrättas med namnet Förenta nationerna (FN).
Stalin gick med på att delta i kriget mot Japan tre månader efter Tysklands nederlag.
Tyskland skulle delas upp i fyra olika delar (ockupationszoner), en ockuperad av Frankrike, en av Sovjetunionen, en av USA och en av Storbritannien.
Berlin skulle också delas upp i fyra olika delar.
De som begått krigsförbrytelser skulle dömas och dömas.
En neutral regering skulle inrättas i Polen.
Östeuropa skulle hamna under Stalins inflytande.
Fria val skulle hållas i de länder som var befriade från tyskt styre.
Börja planera krigsskadestånd och hur mycket pengar Tyskland skulle vara skyldigt de andra länderna.