Josef Vissarionovitj Stalin (född som Ioseb Besarionis dze Jughashvili) (18 december 1878–5 mars 1953) (namn på georgiska ;? /ryskt ; Иосиф Виссарионович Сталин) var en georgisk politiker som blev ledare för Sovjetunionen från 1922 till sin död 1953 efter en hjärnblödning. Han ersatte Vladimir Lenin som Sovjetunionens starka ledare. Hans ideologiska grund beskrevs som marxism-leninism och den auktoritära styrelsemodell som utvecklades under hans tid brukar kallas stalinism. Under hans ledning förvandlades Sovjetunionen snabbt från ett agrart samhälle till en industrimakt, men detta skedde till mycket höga mänskliga kostnader.

Uppväxt och maktövertagande

Stalin föddes i Gori i Georgien och utbildade sig vid en prästskola innan han drogs in i revolutionär verksamhet. Han anslöt sig till bolsjevikpartiet och var verksam som revolutionär och organisationsteoretiker under ryska revolutionen 1917 och det efterföljande inbördeskriget. År 1922 utnämndes han till generalsekreterare i kommunistpartiet, en post som han använde för att successivt bygga upp sin maktställning. Efter Lenins död 1924 försvagade och eliminerade han politiska rivaler, bland dem Lev Trotskij, och konsoliderade ett personligt styre mot slutet av 1920‑talet.

Inrikespolitik: industrialisering, kollektivisering och utrensningar

Under 1930‑talet genomdrev Stalin radikala ekonomiska och sociala förändringar:

  • Femårsplaner och industrialisering: Med planekonomi och stora investeringar i tung industri uppnådde Sovjet snabb industrialisering, järnvägsutbyggnad och militär kapacitet.
  • Kollektivisering: Storskalig kollektivisering av jordbruket genomfördes med tvång. Detta ledde till utbredd motstånd, förstörelse av traditionellt jordbruk och allvarlig matbrist i flera regioner.
  • Svälter och nationella tragedier: Kollektiviseringen bidrog till svåra svältkatastrofer, bland annat i Ukraina (ofta kallad Holodomor), där miljontals människor dog. Exakta siffror och tolkningar varierar, men konsekvenserna var katastrofala för civilbefolkningen.
  • Politisk repression och utrensningar: Under stora utrensningar i slutet av 1930‑talet (den så kallade stora terrorn) genomfördes massarresteringar, rättegångar, avrättningar och tvångsdeportationer. NKVD och Gulag‑lägren expanderade kraftigt. Tusentals kommunistiska funktionärer, officerare, intellektuella och vanliga medborgare blev offer.

Stalins styre präglades av en stark personkult, omfattande censur, övervakning och begränsningar av politiska friheter.

Andra världskriget och efterkrigstiden

I augusti 1939 undertecknade Sovjetunionen Molotov–Ribbentrop‑pakten, ett icke‑angreppspakt med Tysklands ledare Adolf Hitler, som även innehöll hemliga protokoll om intressesfärer i Östeuropa. Därefter invaderade Polen den 17 september 1939 tillsammans med Tyskland, vilket var starten på delningen av Polen mellan de två makterna. När Tyskland 22 juni 1941 inledde Operation Barbarossa vände sig Sovjetunionen mot Nazityskland och gick in i kriget på de allierades sida. Kriget på östfronten blev för Sovjetunionen extremt blodigt med omfattande militära och civila förluster.

Stalin ledde krigsmaskineriet genom centraliserad kontroll och mobilisering, och Sovjetarmén spelade en avgörande roll i Tysklands nederlag. Under krigets lopp hölls också stora konferenser (till exempel Teheran och Jalta) där framtida maktbalanser diskuterades.

Efterkrigstid och makt över Östeuropa

Efter krigsslutet etablerade Sovjet kontroll över stora delar av Östeuropa och ockuperade bland annat en del av det tidigare Nazityskland. Där upprättades en rad lydstater och satellitstater med kommunistiska regeringar, ofta organiserade som marxist-leninistiska enpartistater. Detta utökade Sovjetunionens politiska och militära inflytande och bidrog till att göra landet till en supermakt i den efterföljande kalla krig‑perioden.

Dödsfall och eftermäle

Stalin avled den 5 mars 1953 efter en stroke. Efter hans död följde en period av maktkamp inom partiet och så småningom en kritik och delvis avstötning av hans metoder; Nikita Chrusjtjov gav 1956 en berömd intern kritik av Stalins brott i det så kallade "hemliga talet". Stalins arv är starkt delat: många framhåller hans roll i industrialiseringen och i segern över Nazityskland, medan andra betonar de massiva människorättsövergrepp, miljontals dödsfall och den politiska förtrycksmaskin han byggde upp.

Sammanfattning: Stalin var en avgörande men kontroversiell ledare som formade Sovjetunionens utveckling under första hälften av 1900‑talet. Hans period präglades både av snabb modernisering och av brutalt förtryck; effekterna av hans politik har lämnat djupa spår i historien och i de länder som påverkades av Sovjets makt.