Ett krigsbrott är ett brott som begås i samband med eller är förknippat med krig. Det finns internationella krigslagar som anger vad människor får göra under krig och vad de inte får göra. Ett krigsbrott bryter mot dessa regler.

I dag är dessa regler internationella lagar som kallas Genèvekonventionerna och Haagkonventionen.

 

Vad räknas som krigsbrott?

Krigsbrott omfattar handlingar som begås under väpnad konflikt och som bryter mot reglerna i den internationella humanitära rätten (IHL). Exempel på handlingar som vanligen räknas som krigsbrott:

  • Att medvetet rikta anfall mot civila eller civila objekt (t.ex. bostäder, skolor, sjukhus) som inte är militära mål.
  • Oskyddad eller oproportionerlig användning av våld som orsakar överdrivna civila förluster i förhållande till det militära målet.
  • Tortyr, grym eller förnedrande behandling av fångar eller civila.
  • Att ta gisslan eller använda civila som mänskliga sköldar.
  • Sextvång eller annan form av sexuellt våld under konflikt.
  • Rekrytering och användning av barnsoldater (vanligtvis under 15 år enligt IHL och barnkonventionen).
  • Att avsiktligt svälta civila som metod för krigföring eller att förhindra humanitärt bistånd.
  • Användning av förbjudna vapen (t.ex. vissa kemiska eller biologiska vapen) när dessa är uttryckligen förbjudna enligt folkrätten.
  • Plundring, godtycklig förstörelse av civil egendom och riktade attacker mot kulturella eller religiösa byggnader utan militär nödvändighet.

Svart på vitt: internationella instrument och domstolar

De viktigaste källorna för regler om krigsbrott är Genèvekonventionerna (och deras tilläggsprotokoll), Haagreglerna och annan sedvanerätt. Sedan slutet av 1900-talet har flera internationella domstolar dömt personer för krigsbrott, bland annat:

  • Nürnberg- och Tokyo-rättegångarna efter andra världskriget (tidiga praxis för individuellt ansvar).
  • Ad hoc-tribunaler som Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY) och för Rwanda (ICTR).
  • Internationella brottmålsdomstolen (ICC), inrättad genom Romstadgan 1998, som sedan 2002 prövar brott som krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord när nationella domstolar inte kan eller vill pröva dem.

Vem kan hållas ansvarig?

Det är individen som kan dömas för krigsbrott — detta gäller både soldater, befäl och civila som direkt deltar i brottslig verksamhet. Principen om kommandansvar innebär att befäl kan hållas ansvariga om de visste eller borde ha vetat om övergrepp och inte vidtog rimliga åtgärder för att förhindra dem eller straffa förövarna.

Skillnad mot folkmord och brott mot mänskligheten

Krigsbrott skiljer sig från folkmord och brott mot mänskligheten även om de ibland kan överlappa:

  • Folkmord kräver avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässig eller religiös grupp.
  • Brott mot mänskligheten är bredare och kräver att handlingarna är del av en utbredd eller systematisk attack mot civilbefolkningen (exempelvis deportationer, mord, förföljelse).

Hur utreds och lagförs krigsbrott?

Krigsbrott kan utredas och lagföras av nationella domstolar, specialdomstolar eller internationella domstolar. Bevisinsamling är ofta svår i konfliktzoner och kräver dokumentation, vittnesmål, forensiska undersökningar och samarbete mellan stater och organisationer. Flera stater tillämpar också principen om universal jurisdiction, vilket gör att vissa krigsbrott kan prövas oavsett var brottet begicks.

Försvar och juridiska kriterier

Försvar som åberopas i processer kan vara bristande bevis, nödvärn, omständigheter som utesluter ansvar på grund av mentalsjukdom eller i vissa fall tvång. Att "bara följa order" (överordna befäl) är i allmänhet inte ett giltigt fullgörande av ansvar; internationell rätt har slagit fast att blint lydnad inte befriar en gärningsman från ansvar om ordern var uppenbart olaglig.

Förebyggande och ansvarsskyldighet

Förebyggande av krigsbrott bygger på utbildning i IHL för militär och andra aktörer, tydliga regler och ansvarskedjor, skydd av civila och stärkta mekanismer för internationell övervakning. När brott begås är spårbarhet, snabb utredning och rättslig prövning viktiga för upprättelse för offren och för att avskräcka framtida övergrepp.

Var kan du läsa mer?

För mer detaljer om Genèvekonventionerna, Haagreglerna och bestämmelser i Romstadgan rekommenderas källor från internationella organisationer (t.ex. Internationella Röda Korset och FN) samt nationella rättskällor. Rättsfall från ICTY, ICTR och ICC ger praktiska exempel på hur krigsbrott bedöms i domstol.