Alessandro "Sandro" Pertini (italienska: [alesˈsandro (ˈsandro) perˈtiːni]; 25 september 1896 - 24 februari 1990) var en italiensk journalist och socialistisk politiker. Han var den sjunde presidenten för den italienska republiken. Han tjänstgjorde som president från 1978 till 1985.
Födelse och tidiga år: Pertini föddes 1896 i kommunen Stella i Ligurien. Han studerade och arbetade tidigt inom journalistik, blev aktiv i den italienska socialistiska rörelsen och engagerade sig i fackliga och politiska frågor. Under första världskriget tjänstgjorde han i den italienska armén.
Motstånd mot fascismen och andra världskriget
Pertini var en outtröttlig motståndare till Benito Mussolinis fascistregim. Under 1920- och 1930-talen fängslades och förföljdes han för sitt politiska arbete och sin opposition mot fascismen. Under andra världskriget deltog han i motståndsrörelsen (resistenza) och spelade en aktiv roll i de anti-fascistiska och befrielseinsatser som följde när kriget närmade sig sitt slut.
Politisk karriär efter kriget
Efter befrielsen blev Pertini en central figur i italiensk politik. Han återvände till journalistiken och fortsatte sitt engagemang i det italienska socialistpartiet (PSI). Under efterkrigstiden valdes han till olika politiska uppdrag och deltog i arbetet med att forma den nya italienska republiken. Han var känd som en kompromisslös försvarare av demokratiska värden, social rättvisa och mänskliga rättigheter.
Presidentskapet 1978–1985
Valet av Pertini till republikens president 1978 kom i en svår tid för Italien, präglad av politisk oro och terrorism (de så kallade Anni di piombo, "blyåren"). Som president blev han snabbt populär och omhuldad av stora delar av folket för sin uppriktighet, moral och folkliga stil. Han använde sin ställning för att stärka nationell enighet, fördöma politiskt våld och uppmuntra demokratiska institutioner.
Personlighet och arv
Pertini blev känd för sin enkla livsstil, sitt starka engagemang för de svaga och sin direkta, känslosamma framtoning i offentliga sammanhang. Han gav intryck av både moralisk auktoritet och uppriktig empati, vilket bidrog till hans ställning som en av Italiens mest älskade presidenter under 1900‑talet. Efter sin tid som president drog han sig tillbaka från dagspolitiken och dog 1990 vid 93 års ålder.
Betydelse: Pertini ses i eftervärlden som en symbol för anti‑fascistiskt motstånd, demokratisk stabilitet och folkets förtroende för politiskt ledarskap. Hans tid vid presidentämbetet lämnar ett starkt intryck av en politiker som satte moral och nationell sammanhållning i främsta rummet.