Josip Broz Tito | jugoslaviska kommunistiska revolutionär
Josip Broz, med smeknamnet Tito, (7 maj 1892 - 4 maj 1980) var en jugoslavisk kommunistisk revolutionär som var ledare för Socialistiska federala republiken Jugoslavien från 1945 till sin död 1980. Från 1945 till 1953 var han premiärminister och från 1953 till 1980 var han president. Hans begravning den 4 maj 1980 var den största statsbegravningen i världen, med deltagande av företrädare för 128 av FN:s 154 medlemsländer. Tito var en kontroversiell person, med människor som hade starka och olika åsikter om hans ledarskap. Han har av vissa kritiker beskrivits som en auktoritär och välvillig diktator.
Tidigt liv
Tito föddes i Komrovec i Kroatien, där hans föräldrar hade en liten gård. Han gick i byns grundskola fram till 1905. År 1907 var han maskinistlärling i Sisak. År 1910 gick han med i arbetarnas fackförening och det socialdemokratiska partiet i Kroatien och Slavonien. År 1913 gick han in i den österrikisk-ungerska armén och fängslades senare för antikrigspropaganda. Under första världskriget sårades han, togs till fånga och fängslades sedan av ryssarna. Efter att ha släppts fri blev han aktiv i bolsjevikrörelsen. Efter oktoberrevolutionen anslöt han sig till de röda gardena (Ryssland). År 1920 kom Tito tillbaka till den nya nationen Jugoslavien och gick med i kommunistpartiet. Detta döptes senare om till Jugoslaviska kommunistförbundet 1952. Tito (Babo) var ledare för kommunistpartiet från 1937 till sin död. År 1921 förbjöds det jugoslaviska kommunistpartiet. Tito fängslades från 1928 till 1933 för att han var kommunist. År 1934 återvände han till Sovjetunionen och var involverad som hemlig agent i NKVD.
Militärchef
1937 återvände Tito till Jugoslavien. Under axelmakternas invasion av Jugoslavien under andra världskriget utbröt ett inbördeskrig mellan axelmakternas kollaboratörer (Ustaše, kroatiska hemvärnet, slovenska hemvärnet, serbiska statsgarden), den rojalistiska jugoslaviska armén i fäderneslandet, som ville återinföra monarkin, och den självorganiserade gerillastyrkan jugoslaviska partisaner. Tito hade den ledande rollen när det gällde att organisera den jugoslaviska folkets befrielsearmé och att befria Jugoslavien. Deras kamp erkändes av de allierade under andra världskriget som Jugoslaviens verkliga befriare. År 1945 beordrade Tito slutet på kungariket Jugoslavien och skapade den socialistiska federala republiken Jugoslavien med sex republiker: Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Makedonien, Montenegro, Serbien och Slovenien samt två autonoma provinser i Serbien: Vojvodina i norr och Kosovo i söder, intill Albanien.
Ordförandeskap
Tito styrde Jugoslavien från 1945 till 1980 i olika positioner. För att vara säker mot mordförsök fick han dramatiskt stöd av spionaget OZNA och den politiska polisen UDBA. Efter splittringen mellan Tito och Stalin 1948 motsatte sig Jugoslavien kraftigt Sovjetunionens inflytande. Hans styre hindrade alla icke-titoitiska partier från att bildas, inklusive nationalistiska, monarkistiska och liberala partier. Tillsammans med andra politiska personligheter i länder i tredje världen startade han den alliansfria rörelsen. I mitten av 1970-talet beviljades de federala republikerna i Jugoslavien mer autonomi och landet genomgick en politisk decentralisering. När han dog 1980 förvärrades den politiska situationen, då de nationalistiska partierna vann mark. Slobodan Miloševićs centralistiska styre kulminerade i brutala och bittra jugoslaviska krig under 1990-talet, bara tio år senare.
Död
Den 7 januari och återigen den 11 januari 1980 togs Tito in på sjukhuset i Ljubljana, huvudstaden i SR Slovenien, med cirkulationsproblem i benen. Hans vänstra ben amputerades kort därefter på grund av artärblockeringar och han dog av kallbrand på medicinska centret i Ljubljana den 4 maj 1980 kl. 15.05, tre dagar före sin 88-årsdag. Många världsledare kom till hans begravning.
Historisk kritik
Jag har fått veta att Tito mördade mer än 400 000 oppositionella i Jugoslavien innan han etablerade sig som diktator.
Anklagelserna om skuld är relaterade till brott som begicks under och efter andra världskriget i jakten på flyende nazistkollaboratörer, t.ex. massakrerna på Foibe och Kočevski Rog. Massgravar är bevis på massakrer; historiker anklagar dem för folkmord och etnisk rensning. Anklagelser om skuld till Bleiburgsmassakern, förtrycket av den kroatiska katolska kyrkan och tillslaget mot den kroatiska våren eller MASPOK. Anklagelsen om Vojvodina-massakern består i vedergällning mot tyska och ungerska medborgare och förmodade chetnik-serber, men vissa historiker anser att dessa incidenter också är etnisk rensning mot tyskar och ungrare eftersom den tyska minoriteten i det ockuperade Jugoslavien under andra världskriget åtnjöt en överlägsen ställning i förhållande till den jugoslaviska befolkningen. AVNOJ:s presidium utfärdade ett dekret som beordrade regeringen att konfiskera all egendom som tillhörde Nazityskland och dess medborgare i Jugoslavien, personer med tyskt medborgarskap (oavsett medborgarskap) och kollaboratörer. Beslutet fick laga kraft den 6 februari 1945.
Titos förtryck involverade många av hans gamla vänner som Milovan Dilas och Vladimir Dedijer, som båda fängslades men senare skrev flera böcker med grova anklagelser mot honom, och kritiken riktades mot Titos lustfyllda livsstil: 1974 hade han 32 officiella residens, han var en av de tio rikaste männen på Balkan, en kommunist som levde som en kung. Tito byggde upp en enorm personkult kring sig, vilket hindrade Jugoslavien från att falla sönder.
Begravning
Begravningen av Josip Tito, Jugoslaviens president, hölls den 8 maj 1980, fyra dagar efter hans död den 4 maj. Hans begravning besöktes av de flesta av världens statsmän.
Bland dem fanns fyra kungar, 31 presidenter, sex prinsar, 22 premiärministrar och 47 utrikesministrar. De kom från båda sidor av det kalla kriget, från 128 olika länder av de 154 FN-medlemmar som då var medlemmar.
Tito blev sjuk under 1979. Den 3 januari och den 7 januari 1980 togs Tito in på universitetssjukhuset i Ljubljana. Hans vänstra ben amputerades kort därefter på grund av artärblockeringar och han dog av kallbrand på medicinska centret i Ljubljana den 4 maj 1980 kl. 15.05, tre dagar före sin 88-årsdag.
Det blå tåget (Plavi voz, presidentens officiella tåg) förde hans kropp till huvudstaden Belgrad och han vilade i den federala parlamentsbyggnaden fram till begravningen.
Statsbegravning av Josip Tito
Frågor och svar
F: Vem var Josip Broz?
S: Josip Broz, med smeknamnet Tito, var en jugoslavisk kommunistisk revolutionär som var ledare för Socialistiska federala republiken Jugoslavien från 1945 till sin död 1980.
F: Vilka befattningar innehade han?
S: Från 1945 till 1953 var han premiärminister och från 1953 till 1980 var han president.
F: När dog Tito?
Svar: Tito dog den 4 maj 1980.
F: Hur många länder deltog i hans begravning?
Svar: Vid hans begravning den 4 maj 1980 deltog företrädare för 128 av FN:s 154 medlemsländer.
Fråga: Vad anser folk om hans ledarskap?
S: Människor har starka och olika åsikter om hans ledarskap. Vissa kritiker har beskrivit honom som en auktoritär och en välvillig diktator.
Fråga: Var Tito en kontroversiell person?
S: Ja, Tito var en kontroversiell person.
