Margaret Thatcher – Storbritanniens första kvinnliga premiärminister (1925–2013)

Margaret Hilda Thatcher, baroness Thatcher LG OM DStJ PC FRS (13 oktober 1925 – 8 april 2013) var en brittisk statskvinna och ledare för det konservativa parti. Hon tjänstgjorde som premiärminister i Storbritannien från 1979 till sin avgång 1990 – längre än någon annan brittisk premiärminister under 1900‑talet. Thatcher, folkligt känd som "The Iron Lady" (ett smeknamn hon fick i en beskrivning av en journalist i Sovjetunionen), var den första kvinnan att leda både sitt parti och den brittiska regeringen. Hennes födelsenamn var Margaret Hilda Roberts.

Tidiga år och utbildning

Thatcher föddes i Grantham, Lincolnshire, som dotter till en affärsman och lokalpolitiker. Hon studerade kemi vid Somerville College i Oxford där hon tog examen 1947. Efter studierna arbetade hon några år som forskningskemist men övergick därefter till juridiken och blev advokat. Hon engagerade sig tidigt i politik och var aktiv i konservativa ungdomsförbund innan hon ställde upp i parlamentsvalet.

Politisk uppgång

Thatcher valdes till parlamentsledamot för Finchley 1959. Under Edward Heaths regering 1970–1974 gjorde Edward Heath henne till statssekreterare (minister) med ansvar för utbildning och vetenskap. År 1975 valdes hon till ledare för det konservativa partiet genom att slå Heath i en intern ledarstrid, och blev därmed oppositionsledare, den första kvinnan att leda ett större brittiskt parti.

Premiärminister 1979–1990

När Thatcher ledde de konservativa till valseger 1979 tog hon över som premiärminister i ett Storbritannien präglat av hög inflation, fackliga konflikter och ekonomisk oro. Hennes regering genomförde omfattande förändringar i ekonomisk politik och statsförvaltning. Efter framgångarna i Falklandskriget 1982 stärktes hennes ställning, och hon vann ett jordskredsval 1983. Hon omvaldes återigen 1987.

Ekonomisk och inrikespolitik

• Marknadsreformer: Thatcher införlivade en politik präglad av privatiseringar av statliga företag, avregleringar och en stark tro på marknadsekonomi – ofta benämnd som nyliberal eller monetaristisk politik.
• Skatter och offentliga utgifter: Hennes regering sänkte marginalskatter och betonade minskade offentliga utgifter, samtidigt som den flyttade ansvar från centralstat till lokal nivå.
• Fackföreningar: Regeringen införde lagar som begränsade fackföreningarnas makt och gjorde det svårare att genomföra strejker – en reaktion på 1970‑talets omfattande industrikonflikter.
• Privatiseringar: Stora statliga bolag och verk som British Telecom, British Gas och delar av järnvägs- och elsektorn privatiserades.

Utrikespolitik och Falklandskriget

En av Thatchers mest synliga utrikespolitiska prövningar var Falklandskriget 1982, då Storbritannien återtog kontrollen över Falklandsöarna efter en argentinsk invasion. Kriget höjde hennes popularitet kraftigt och ansågs av många ha bidragit till återvalet 1983. I övrigt präglades hennes utrikespolitiska linje av nära relationer till USA under Ronald Reagan och en hård hållning gentemot Sovjetunionen under kalla kriget.

Kontroverser och avgång

Under sina sista år som premiärminister mötte Thatcher växande missnöje, bland annat på grund av införandet av den så kallade "poll tax" (gemenskapsavgiften), som upplevdes som regressiv och orättvis. Hennes hårda linje i vissa frågor och EU‑skeptiska inställning till Europeiska gemenskapen skapade också interna spänningar i hennes kabinett. Efter att Michael Heseltine utmanade hennes ledarskap tvingades hon avgå i november 1990.

Senare år och livsvara

Efter att hon lämnade posten som premiärminister drog sig Thatcher tillbaka från underhuset 1992 och erhöll en livstids peerage som baroness Thatcher, vilket gav henne plats i överhuset. Hon fortsatte att vara aktiv i politiska och offentliga sammanhang, skrev memoarer och höll föredrag internationellt. Hennes roll i samtida debatter om marknadsekonomi och konservatism gjorde henne till en efterfrågad talare.

Död

År 2013 avled hon av en stroke i London, vid 87 års ålder. Hennes död väckte starka reaktioner både i Storbritannien och internationellt, där hyllningar och kritik reflekterade hennes polariserande arv.

Arv och bedömning

Thatcher är en kontroversiell figur i den brittiska politiska kulturen. Förespråkare lyfter fram hur hon moderniserade och liberaliserade den brittiska ekonomin, återställde statens finanser och stärkte Storbritanniens internationella ställning. Kritiker menar att hennes politik ökade ojämlikheten, underminerade industrisamhällen och försvagade kollektivt skydd för arbetstagare.

Trots den delade bedömningen får hon ofta ett positivt omdöme i många opinionsundersökningar om brittiska premiärministrar, och debatten om hennes nyliberala politik och politiska arv fortsätter i Storbritannien och internationellt under 2000‑talet.

Utvalda utmärkelser och poster

• Ledare för det konservativa parti 1975–1990
• Storbritanniens premiärminister 1979–1990
• Utnämnd till FRS och erhöll andra hedersbetygelser såsom LG, OM och DStJ.

Personligt

Thatcher var känd för sin beslutsamhet, tydliga retorik och konservativa värderingar. Hennes politiska stil och image – bland annat smeknamnet "The Iron Lady" – gjorde henne till en av 1900‑talets mest igenkännliga europeiska politiker.

Denna sammanfattning ger en bred översikt över Margaret Thatchers liv, politiska gärning och eftermäle. Debatten om hennes politik och dess långsiktiga effekter på Storbritannien kvarstår och är fortfarande ämne för forskning och politisk diskussion.

Som premiärminister

Thatcher beordrade 1982 brittiska trupper att återta Falklandsöarna från Argentina. Argentina hade tagit Falklandsöarna för en kort tid under Falklandskriget. Hon hade den näst längsta enskilda premiärministerperioden i historien. Hon gifte sig med Denis Thatcher och fick tvillingar: sonen Mark och dottern Carol.

Hon drabbades av starkt motstånd under gruvarbetarstrejken 1984 och 1985. Strejken tog den politiska makten från gruvarbetarfacket. Det fanns också kontroverser när hon införde en röstskatt i Storbritannien. Detta orsakade upplopp i hela landet.

Hon tvingades avgå av sitt eget parti 1990. Hon ersattes av John Major. 1992 avgick hon som premiärminister. Hon blev sedan medlem av överhuset. Från och med då var hon känd som "Baroness Thatcher of Kesteven".

Under Thatchers tid som premiärminister ökade arbetslösheten mycket. Den fördubblades under hennes första mandatperiod. År 1982 var 3 miljoner människor arbetslösa. Arbetslösheten började sjunka igen först i mitten och slutet av 1980-talet. Sedan mitten av 1990-talet har Storbritannien konsekvent haft lägre arbetslöshet än större delen av kontinentaleuropa. Thatchers anhängare hävdar att detta är ett resultat av hennes reform av arbetsmarknaden. Detta bestrids av hennes motståndare.

Hon utsattes för ett mordförsök när Grand Brighton Hotel bombades av den provisoriska irländska republikanska armén i oktober 1984.

Under det kalla krigets slut blev Thatcher en av de närmaste vännerna till Ronald Reagan, USA:s 40:e president.

I Storbritannien är hon ihågkommen för att ha minskat fackföreningsrörelsens makt. Fackföreningarna var mycket mäktigare på 1970-talet. Thatcher gjorde mycket för att minska deras inflytande över den brittiska industrin.

Thatcher var den första kvinnan som blev premiärminister i Storbritannien. Hon var också den första kvinnan att bli ledare för det konservativa partiet.

 
Thatcher tillsammans med president Ronald Reagan 1985  

Frågor och svar

Fråga: Vad hette Margaret Thatcher vid födseln?

F: Var studerade hon kemi?

Fråga: När blev hon oppositionsledare?

Fråga: Hur länge var hon premiärminister i Storbritannien?

Fråga: Vilket smeknamn fick hon av en journalist från Sovjetunionen?

Fråga: Vilken händelse ledde till att stödet för Thatcher återuppväcktes och att hon blev omvald 1983?

Sök med bokstav