Billy Budd är en opera av Benjamin Britten. Den uruppfördes på Royal Opera House, Covent Garden i London den 1 december. 1951. Den är baserad på kortromanen Billy Budd av Herman Melville. Operans libretto skrevs av E.M. Forster och Eric Crozier. Britten skrev verket för uteslutande mansröster och manlig kör, något som förstärker den isolerade, maritima atmosfären i handlingen.

Britten ville ursprungligen att Billy Budd skulle sjungas av Geraint Evans, men Evans tyckte att tonerna var för höga för hans röst, så han sjöng en annan roll och Billy Budd sjöngs av Theodor Uppman. Den första föreställningen blev en stor framgång och operan fick snabbt en plats i repertoaren.

Handling (kort)

Operan utspelar sig ombord på det brittiska krigsfartyget HMS Indomitable under Napoleontiden. Billy Budd är en ung, godmodig sjöman som nyligen blivit impressed (tvingad till sjötjänst). Han blir omtyckt av många kamrater men väcker avund och misstänksamhet hos John Claggart, fartygets ondskefulle master-at-arms. Claggart anklagar Billy för konspiration mot kaptenen; i ett spänt möte försöker Billy försvara sig men i ett ögonblick av förvirring och vrede dödar han Claggart. Följden blir en snelrättslig rättegång – en court-martial – där kapten Edward Fairfax Vere, plågad av plikten och sin egen inre konflikter, dömer till döden. Teman i handlingen är oskuld kontra ondska, plikt kontra medmänsklighet och individens ställning under militärlagens krav.

Versioner

I originalversionen hade operan fyra akter. Britten arbetade senare om verket och i 1960 gjorde han en revidering som sammanförde materialet till två akter; omläggningen rensade och omdisponerade delar av dramatiken för större kontinuitet. Båda versionerna framförs fortfarande i dag, och det råder delade meningar bland dirigenter, producenter och sångare om vilken version som ger den mest övertygande scenupplevelsen. Den fyr-aktiga versionen betonar episodiska, nästan kammarlika scener medan två-aktaren strävar efter tätare dramatisk framåtrörelse.

Roller (huvudroller och vanliga roller)

  • Billy Budd – ung sjöman (vanligtvis bariton). En oskuldsfull, fysisk och karismatisk gestalt vars enkelhet ställs mot omvärldens cynism.
  • John Claggart – master-at-arms (vanligtvis bas eller baryton/basbaryton). Operans antagonist, som närmast personifierar illvilja och misstänksamhet.
  • Kapten Edward Fairfax Vere (»Starry Vere«) – fartygets kapten (vanligtvis tenor). En intellektuell och plågad ledargestalt som tvingas väga lagen mot sitt samvete.
  • Ytterligare mansroller och sjömän – bland annat officerare, undervisar och ett omfattande manskörparti som spelar en viktig dramatisk och musikalisk roll.

Det är värt att notera att operan i praktiken saknar kvinnliga roller – allt material är skrivet för manliga sångare och kör, vilket är ganska ovanligt och bidrar till verkets koncentrerade tonalitet.

Musik och stil

Brittens musik för Billy Budd förenar lyriska, ibland nästan operettlika partier med kraftfulla, uttrycksfulla orkesterpassager. Han använder knapp och effektiv instrumentation för att skildra havet, disciplinen ombord och de etiska konflikterna. Körens roll är både narrativ och kommenterande, och Britten exploaterar takt, rytmik och färgningar för att skapa spänning och mänsklig närvaro.

Mottagande och tolkningar

Operan mottogs positivt vid urpremiären och har sedan dess blivit ett av Brittens mest spelade scenverk. Rolltolkningar av Billy Budd har framförts av framstående barytoner såsom Thomas Allen, Simon Keenlyside, Richard Stilwell och Thomas Hampson. Flera inspelningar och scenproduktioner finns, med varierande uppsättningar av de två versionerna, vilket ger publiken möjlighet att uppleva verket i något olika dramaturgiska former.

Tematiskt fortsätter Billy Budd att intressera både publiken och kritiker med sina moraliska frågor: när är lydnad nödvändig, när blir lag omoralisk, och hur hanterar en ledare skyldigheten gentemot sin egen empati? Dessa frågor gör operan relevant även långt efter dess tillkomst.