Charles Wood (1866–1926) — irländsk kompositör känd för anglikansk kyrkomusik

Charles Wood (1866–1926) — irländsk kompositör och Cambridgeprofessor, mest känd för sin anglikanska kyrkomusik, Magnificat, hymner och inflytelserika elever.

Charles Wood (född Armagh, 15 juni 1866, död Cambridge, 12 juli 1926) var en irländsk kompositör och lärare.

Charles Wood föddes i Armagh, Irland. Hans far sjöng i katedralens kör. Charles fick musiklektioner av katedralens organist och gick sedan till Royal College of Music där han studerade komposition med C.V. Stanford och Hubert Parry. Han lärde sig också att spela horn och piano. Efter fyra år gick han till Selwyn College i Cambridge, först för att studera, sedan för att undervisa i harmoni och kontrapunkt. År 1889 fick han en lärartjänst vid Gonville and Caius College i Cambridge. Snart blev han deras första musikdirektör och organist. När Stanford dog blev Wood professor i musik i Cambridge.

Biografi och karriär

Wood kom från en kyrkomusiktradition och fick tidigt praktisk träning i korskola och orgelspel. Hans tid vid Royal College of Music var formativ — där mötte han ledande figurer i den engelska musikrenässansen och utvecklade en fast hantverksmässig grund i komposition och motettisk skrivteknik. Vid anställningen vid Gonville and Caius College byggde han upp korverksamheten och ansvarade för musiklivet vid college, bland annat genom att arrangera och komponera musik för högtider och konserter.

I Cambridge var han både lärare och institutionell musiker under stora delar av sitt yrkesliv. Som professor bidrog han till att forma nästa generation brittiska kompositörer och kyrkomusiker, samtidigt som han själv fortsatte att komponera framför allt vokal- och kyrkomusik.

Musik, stil och verk

Wood är idag främst ihågkommen för sin anglikanska kyrkomusik. Han skrev fullständiga inställningar av nattvardsgudstjänsten (Communion service) samt flera välkända inställningar av Magnificat och Nunc dimittis som regelbundet sjungs i katedraler och församlingar i Storbritannien och internationellt. Hans kyrkomusik kännetecknas av klar polyfoni, varm harmonik och melodiska, sjungbara stämmor — en stil som ligger nära hans lärare C.V. Stanford och Hubert Parry men med egen känsla för textural balans och liturgisk funktion.

Förutom tjänstmusik och kvällsgudstjänstanthems skrev han många hymner och anthems. Ett av hans mest kända stycken är hymninställningen O thou, the central orb, som ofta framförs i ceremonier och gudstjänster. Han komponerade också orgelmusik, mindre kammarmusik och arrangemang för klockspel — i Cambridge är han bland annat ihågkommen för de klockspel han skrev till klockorna på Gonville and Caius College.

Lärarskap och arv

Woods inflytande sträcker sig långt bortom hans egna kompositioner genom hans arbete som lärare. Bland hans elever fanns framstående kompositörer som Ralph Vaughan Williams i Cambridge och Herbert Howells vid Royal College of Music. Genom dem och andra elever spreds hans tekniska ideal och hans känsla för kyrklig repertoar in i 1900-talets engelska musikliv.

Arvet: Charles Woods musik är fortsatt en del av den anglokatolska och anglikanska repertoaren. Många av hans services och sånger finns i användning i katedraler, colleges och församlingskörer, och hans verk spelas fortfarande in och framförs internationellt. Hans betydelse ligger både i den kvalitativa kyrkomusiken han lämnade efter sig och i det inflytande han utövade som lärare för en ny generation brittiska kompositörer.

Frågor och svar

F: Vem var Charles Wood?

F: Var föddes han?

F: Vad gjorde hans far?

F: Var studerade han komposition?

F: Vilket jobb fick han vid Gonville and Caius College i Cambridge?

Fråga: Vad är han främst ihågkommen för i dag?

F: Vilka var några av hans elever?

Sök med bokstav