Ralph Vaughan Williams

Tidig karriär

Vaughan Williams ville bli en bra kompositör, så han åkte utomlands för att studera med kända kompositörer som Max Bruch i Berlin och Maurice Ravel i Paris. Men han visste att han inte bara fick imitera dessa kompositörer, så han studerade också engelsk folksång. Han blev god vän med kompositören Gustav Holst. De två männen visade alltid varandra den musik de skrev så att de kunde hjälpa varandra med kritik.

År 1910 skrev han ett verk som blev ett av hans mest kända musikstycken: Fantasia över ett tema av Thomas Tallis. Stycket är för stråkorkester och är indelat i två delar. Det använder ett tema av den berömda 1500-talskompositören Tallis. Han skrev också psalmmelodier till den engelska psalmboken. En av hans mest populära hymnmelodier är den som heter Sine Nomine som sjungs till orden "For all the saints". Ett annat vackert verk är The Lark Ascending. Det är ett kort verk för soloviolin och orkester. Violinen låter som en lärka som sjunger på himlen. År 1934 skrev han ett kort stycke för flöjt, harpa och stråkorkester som heter Fantasia on Greensleeves och som bygger på den berömda engelska renässansmelodin Greensleeves.

Senare arbeten

Under sitt långa liv skrev Vaughan Williams nio symfonier, verk för scenen, sånger, körmusik och kammarmusik. År 1938 skrev han det berömda verket Serenade to Music för 16 solosångare och orkester. Det var ett av flera verk som han skrev med inspiration från Shakespeare. Orden var hämtade från pjäsen Köpmannen i Venedig. Det skrevs till 50-årsdagen av Sir Henry Woods karriär som dirigent. År 1953 skrev han musik till drottning Elizabeth II:s kröning, bland annat en mycket kort och enkel motett O taste and see som fortfarande är mycket populär bland kyrkokörer.

På äldre dagar blev han helt döv. Detta berodde på det buller från skottlossning som han hade utsatts för när han tjänstgjorde som bårbärare under första världskriget.

Hans betydelse för den engelska musiken

Några av Vaughan Williams bästa verk är de där han får musiken att låta som folksång. Han älskade Housmans poesi och använde några av dikterna i en sångcykel kallad On Wenlock Edge för tenor, piano och stråkkvartett. Hans musik låter alltid engelsk. Han föddes på 1800-talet vilket var en tid då folk tyckte att engelska musiker inte var särskilt bra. Vaughan Williams och Edward Elgar (som var lite äldre) fick folk att inse att det var möjligt för en engelsman att skriva vacker, gripande musik.