Primary Interstate Highways är de större interstate highways i USA och har ett en‑ eller tvåsiffrigt linjenummer. Systemets nummersättning är uppbyggd som ett rutnät: jämna nummer (0, 2, 4, 6 eller 8) tilldelas väst–östliga sträckor, där de lägre numren ligger i söder (t.ex. I-10) och de högre numren i norr (t.ex. I-90). På motsvarande sätt används udda nummer (1, 3, 5, 7 eller 9) för nord–sydliga sträckor, med de lägre numren i väster (t.ex. I-5) och de högre i öster (t.ex. I-95). Rutter som slutar på 0 eller 5 betraktas som huvudkorridorer i systemet och går ofta kust‑till‑kust eller från söder till norr. Exempelvis går Interstate 5 från den mexikanska gränsen vid San Diego i Kalifornien till den kanadensiska gränsen vid Blaine i Washington, och Interstate 10, den sydligaste av huvudrutterna, går från Santa Monica i Kalifornien på västkusten till Jacksonville i Florida på östkusten. Den längsta Interstate‑sträckan i dagens system är I‑90, som korsar stora delar av norra USA.

Nummersystem och riktningar – praktiska regler

- En‑ eller tvåsiffriga nummer identifierar huvudleder och följer rutnätsmönstret beskrivet ovan.
- Låg siffra i numret betyder oftast i vilken del av landet vägen ligger (söder eller väster), hög siffra betyder mer norr eller öster.
- Nummer som slutar på 0 eller 5 är avsedda för långsträckta, viktiga korsande korridorer (transkontinentala eller stora nord–sydliga leder).
- Skyltarna för Interstate består av det välkända röda, vita och blå sköldformatet som gör dem lätta att känna igen i trafiken.

Tresiffriga Interstates — spur och loop

Tresiffriga Interstates är så kallade hjälprutter (auxiliary routes) som vanligen finns i och omkring storstadsområden. De fungerar som avfarter, omfarter, cirklar eller förbindelser mellan huvudleder. Reglerna för deras nummer är enkla:

  • De två sista siffrorna anger den huvud Interstate‑väg (parent route) som hjälprutten är kopplad till (t.ex. en väg som slutar på ...90 eller ...05 refererar till I‑90 eller I‑5 som parent).
  • Om den första siffran är udda (1, 3, 5, 7 eller 9) är det normalt en spur/avstickare som slutar inne i en stad och inte knyter tillbaka till parent‑rutten.
  • Om den första siffran är jämn (2, 4, 6, 8 eller 0) är det vanligen en loop eller en omfart som ansluter tillbaka till parent‑rutten i två olika punkter.

Dessa tresiffriga vägar kan förekomma många gånger i landet — ett tresiffrigt nummer kan användas i olika storstadsområden, men då på betydande avstånd från varandra för att minska förväxling.

Återanvändning av nummer och geografiska uppdelningar

Det finns flera nummerserier som används mer än en gång i Interstate‑systemet. När samma tvåsiffriga nummer återanvänds placeras sträckorna vanligtvis långt från varandra (t.ex. väst respektive öst) för att undvika förvirring. Detta utnyttjas särskilt i stora länder där det är praktiskt att återanvända attraktiva nummer utan att skapa lokala konflikter.

Undantag, historiska split‑routes och specialfall

Trots de formella reglerna finns undantag och historiska undantag:

  • I äldre planering användes bokstavstillägg (t.ex. I‑35E och I‑35W) för att dela en huvudled i två grenar i tätbefolkade områden. Några av dessa split‑ben kvarstår fortfarande (t.ex. I‑35E/I‑35W i Dallas–Fort Worth och i Minneapolis–St. Paul).
  • Det finns även business‑routes, unsigned Interstates och kortare förbindelser som inte alltid följer mönstret strikt av praktiska eller historiska skäl.
  • I vissa fall har omläggningar och nynummereringar skett när stadsnät expanderat eller när routing behövt förändras.

Organisation och kort historik

Interstate‑systemet skapades genom Federal‑Aid Highway Act (1956) och drevs fram av bl.a. president Dwight D. Eisenhower. Numreringen och ändringar i systemet övervakas i praktiken av myndigheter som AASHTO (American Association of State Highway and Transportation Officials) i samråd med federal nivå (FHWA). Beslut om nya nummer eller ändringar sker formellt via ansökningar från delstater och godkännande av dessa organ.

Praktiska exempel och vad det betyder för resenären

Som bilist ger nummersystemet en bra indikation på både riktning och ungefärlig position i landet: en tvåsiffrig jämn motorväg med högt nummer ligger norrut, en udda tvåsiffrig med lågt nummer ligger västerut, och en tresiffrig väg i en stad är ofta en avfart eller en omfart kopplad till en närliggande huvudled. Att känna till dessa enkla regler gör det lättare att förstå kartor och navigera över långa sträckor.