Marcus Aurelius
Marcus Aurelius Antoninus (26 april 121-17 mars 180) var romersk kejsare från 161 till 180. Han regerade tillsammans med Lucius Verus som medkejsare från 161 till Verus död 169.
Han var den siste av de fem goda kejsarna och anses vara en av de viktigaste stoiska filosoferna.
Marcus Aurelius verk Meditationer, som skrevs på grekiska under en kampanj mellan 170 och 180, är fortfarande mycket omtalat. Det tjänar som ett exempel på hur Aurelius närmade sig det platonska idealet av en filosof-kung och hur han symboliserade mycket av det bästa med den romerska civilisationen.
Kontinuerlig krigföring
I början av hans regeringstid besegrade riket, under Marcus och Lucius Verus gemensamma styre, ett återupplivat parthiskt rike i ett krig från 161 till 166.
De oförutsedda konsekvenserna för kejsardömet var stora. De återvändande trupperna förde med sig en pest (den så kallade Antoninpesten), som kan ha varit smittkoppor. Den skulle så småningom döda omkring 5 miljoner människor och allvarligt försvaga imperiet.
Aurelius kämpade mot de tyska stammarna under ett långt krig från 166 till 180. Trycket från goterna som rörde sig västerut fick de etablerade germanska stammarna att invadera romerska klientstater i Gallien och över Donau.
Den pest som härjade i riket begränsade Roms möjligheter att reagera. Marcomannistammen intog Italien, som inte hade invaderats på nästan 200 år, och besegrade pretorianprefektens armé.
Denna katastrof tvingade Marcus att samla styrkor från andra gränser och flytta dem mot Markomannerna. Den romerska armén leddes av Claudius Pompeianus, Marcus svärson, med den blivande kejsaren Pertinax som en av sina löjtnanter. Invasörerna kastades ut ur Italien, och Marcus började planera att korsa Donau till deras territorium.
Därefter följde en intensiv diplomatisk verksamhet, då romarna försökte vinna över olika barbariska stammar som förberedelse för att korsa Donau. Ett fredsavtal undertecknades med vissa stammar, medan andra blev romerska allierade. År 172 besegrade Marcus Marcommani, och 173 besegrades deras allierade, Quadi. Det dröjde ända till 174 innan quadierna var underkuvade.
Marcus avbröts nu av en revolt i öster, ledd av den romerske generalen Avidius Cassius. Han slogs ner av Marcus armé. Marcus återvände sedan till Rom. En triumf firades med hans son Commodus.
År 177 gjorde Quadi uppror igen och Marcommani anslöt sig till dem. Marcus anlände till platsen i augusti 178, och i sinom tid vann romarna ett avgörande slag i det som nu är Slovakien. Kejsaren Marcus dog 180, fortfarande i strid mot de tyska stammarna.
Under de följande åren uppnåddes segrar som var tillräckliga för att Commodus skulle kunna ta åt sig äran av en triumf. Slagen hade utkämpats av hans generaler.
Efterverkningar
Kriget hade avslöjat svagheten i Roms norra gräns. Från och med nu skulle hälften av de romerska legionerna (16 av 33) stationeras längs Donau och Rhen. För de germanska stammarna var de markomanska krigen, även om de för tillfället var kontrollerade, bara ett förspel. Senare invasioner under 400- och 500-talen skulle så småningom göra slut på det västromerska riket.
Äktenskap och frågor
Aurelius gifte sig med sin kusin Faustina den yngre år 145. Under deras 30-åriga äktenskap födde Faustina 13 barn. Endast en son och fyra döttrar överlevde sin far:
- Annia Aurelia Galeria Lucilla (148/50-182), gifte sig med sin fars medhärskare Lucius Verus.
- Annia Aurelia Fadilla (159-efter 211)
- Annia Cornificia Faustina Minor (160-efter 211)
- Lucius Aurelius Commodus Antoninus (Commodus) (161-192) blev nästa kejsare.
- Vibia Aurelia Sabina (170-död före 217)
Faustina den yngre, Louvren, Paris.
