Feminism

Feminismens historia

Ordet "feminism" kommer från det franska ordet "féminisme". Denna medicinska term användes för att beskriva maskulina kvinnor eller män med feminiserade drag. När användningen blev populär i USA användes det för att hänvisa till grupper av kvinnor som "hävdade kvinnors unika karaktär, moderskapets mystiska upplevelse och kvinnors speciella renhet".

Allmän historia

Feminismen startade med tanken att kvinnorna skulle få mänskliga rättigheter. Denna idé lades fram av några filosofer på 1700- och 1800-talen, till exempel Mary Wollstonecraft och John Stuart Mill. Senare feminister i början av 1900-talet menade också att kvinnor borde få rösta i en demokrati. Många kvinnor kände mycket starkt för att de borde få rösta och det förekom många protester. Dessa kvinnor kallades för suffragetter. Detta beror på att de kämpade för allmän rösträtt, vilket innebär att alla får rösta. Suffragetterna genomförde många protester för sina rättigheter. Vissa kvinnor begick till och med självmord för att visa hur fel det var att de inte fick delta i politiken. Efter att kvinnorna fick rösträtt arbetade feminismen för att göra hela samhället mer jämställt för kvinnor.

Det är inte alla kvinnliga politiker som välkomnas av feminister, med Margaret Thatcher, Sarah Palin och Michele Bachmann som tydliga exempel.

Feminismen anses allmänt ha "vågor" eftersom olika tidsperioder fokuserar på olika aspekter av feminismen, ofta med utgångspunkt i de idéer som presenterades av den föregående vågen.

Första vågen (ca 1830-tal - början av 1900-talet)

Tekniskt sett kan den första vågen av feminism dateras tidigare för att inkludera rörelser för kvinnors rättigheter före 1800-talet. Särskilt den franska revolutionen 1789 anses ofta vara början på de första kraven på kvinnors rättigheter. Detta inspirerade Mary Wollstonecraft, vars bok A Vindication of the Rights of Women publicerades 1792. Den är allmänt erkänd som ett av de tidigaste betydande verken inom feministisk litteratur. Den första vågens feminism brukar dock dateras till att äga rum mellan mitten och slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Under den första vågen började kvinnor inse att de först måste få politisk makt innan de kunde åstadkomma sociala förändringar. Denna våg fokuserade på att få rösträtt (allmän rösträtt). Senare skiftade fokus till att omfatta sexuella, ekonomiska och reproduktiva frågor.

Under mellankrigstiden minskade den feministiska rörelsen. Antifeminismen var på frammarsch och fokuserade på frågan om kvinnor och arbete. Kvinnor "övertalades" att återgå till sina traditionella roller i hemmet och ge upp sina krigsjobb. Det fanns också problem inom själva feminismens organiserade led. Vissa gruppers ideologier och prioriteringar höll på att förändras. En del ansåg att jämställdhet med männen hade uppnåtts och flyttade sitt fokus till kvinnors behov som kvinnor, såsom ämnen som födelsekontroll, familjetillägg och skyddande lagstiftning. Detta orsakade splittringen i de dominerande grupperna jämlikhetsfeminism och nyfeminism. Nya feminister fokuserade på den traditionella kvinnans roll i hemmet och som mamma. Jämlikhetsfeministerna uppmuntrade kvinnor att se bortom hemmet och kämpade för jämlikhet med männen i alla aspekter av livet. Jämställdhetsfeminister motsatte sig skyddande lagstiftning, som t.ex. mammaledighet, rent principiellt.

Ämnet skyddslagstiftning ledde så småningom till den första vågens feminism. Medelklassfeminister tenderade att motsätta sig skyddande lagstiftning, medan arbetarklassfeminister i stor utsträckning stödde den. Denna splittring mellan den tidigare dominerande jämställdhetsfeminismen och den framväxande nya feminismen markerar slutet på feminismens första våg.

Andra vågen (1960-1980-tal)

Den andra vågens feminism kännetecknas av att de politiska frågorna har ökat. Medan den första vågen av feminism handlade om kvinnors deltagande i arbetslivet och rätten att äga egendom och rösta, lobbade den andra vågen av feminism för "befrielse" från ett patriarkalt samhälle. Nyckeln till den andra vågens feminism var kampen om själva kvinnokroppen - hur den representerades och vilken betydelse man fäste vid biologiska skillnader.

Simone de Beauvoirs berömda uttalande "Man föds inte utan man blir kvinna" ledde till nya tankar om hur könet uppfattades som en konstruktion snarare än något medfött.

Andra vågens feminism kännetecknades också av att jämställdhet problematiserades. Frågor uppstod om vad jämställdhet skulle leda till på grund av de samhällsroller som män och kvinnor fortfarande förväntades fylla. Detta ledde till krav på extrema förändringar för att revolutionera själva strukturen i ett patriarkalt samhälle. Detta var början på de radikala, marxistiska och socialistiska feministiska grupperingarna. Det innebar också en förändring av den liberala feminismens politik, som fokuserade mer på "sexualpolitik", såsom familjen, abort, våldtäkt, våld i hemmet och sexualitet.

Tredje vågen (1990-talet - nutid)

Tredje vågens feminism beskrivs allmänt som en yngre generations feminism som erkänner både effekten och begränsningarna av de ideologier som presenterades av andra vågens feminism. Denna nya generation hävdar att de förhållanden som föranledde andravågsfeminismen inte längre existerar och att feminismen därför behöver förnyas för att kunna tillämpas i modern tid. Man hävdar också att andravågsfeminismen i alltför hög grad tillgodosåg en liten grupp människor, nämligen vita, heterosexuella kvinnor från medelklassen.

Tredje vågens feminister tycks till stor del ha vuxit upp med feminismen som ett starkt begrepp i samhället, vilket har påverkat dem från en ung ålder. Det lärs ut i skolorna och är också framträdande i medierna.

Tredje vågens feminister fokuserar till stor del på frågor som rör individuellt självuttryck. Detta inkluderar hur identitet formas och kommuniceras genom saker som utseende, sexualitet och intersektionalitet. Tredje vågens feminism skapades också för att inkludera en större gruppering av människor, genom att erkänna kvinnor från olika kulturella bakgrunder, religioner, sexualiteter, etniciteter och förmågor för att nämna några.

Fjärde vågen (ungefär 2008 - nu)

Vissa menar att en fjärde våg av feminism redan är på väg, som orsakats av den ökande internetkulturen. Denna våg liknar den tredje vågen men kännetecknas av mer avancerad teknik och bredare idéer om jämställdhet. Den här vågen är mer solidarisk med andra rörelser för social rättvisa.

Fjärde vågens feminism använder internet och dess "call-out"-kultur för att ifrågasätta misogyni och sexism i populära medier som tv, litteratur, reklam osv. Detta har fått företag att ändra sitt sätt att marknadsföra sig till kvinnor för att undvika att bli "utpekade".

En annan del av den fjärde vågens feminism är att det finns människor som förkastar ordet feminism på grund av "antaganden om binär könsmaktsordning och exkluderande undertext: 'Endast för kvinnor'".

På 2000-talet kallas manosfären för online-samhällen/stödgrupper som fokuserar på maskulinistisk diskurs som en motsvarighet till feminismens närvaro på nätet. Maskulinism som drivs av primordialistiska ideologier har också resulterat i en öppet antifeministisk giftig kultur som kallas "incels" (ofrivilligt celibat).

Kvinnor i politiken

Det har funnits kvinnor som har varit engagerade i politiken genom hela historien.

Historiskt

Ester, Lady Godiva, drottning Elizabeth, Katarina den stora och Jeanne d'Arc.

Moderna tider

Från och med 1960 har många kvinnor valts till höga maktpositioner, till exempel till premiärminister. Sirimavo Bandaranaike var den första, följt av Indira Gandhi, Golda Meir, Elisabeth Domitien och Margaret Thatcher. Dame Eugenia Charles satt nästan 15 år på posten, vilket är ett rekord.

Typer av feminism/feministiska teorier

Liberal feminism

Den liberala feminismen hämtade sin styrka från den mångfald av liberala tankar som följde på upplysningen. Den liberala feminismens grund är betoningen på individens makt. Om alla individuellt står upp för vad som är rätt kommer diskriminerande praxis att förändras. Liberaler värdesätter också utbildning och hävdar att lika utbildning för män och kvinnor kommer att leda till jämlikhet i samhället. Liberalfeminister skulle vara mer benägna att acceptera argumentet (i viss mån) att vissa positioner i samhället (t.ex. i hemmet och på arbetsplatsen) är bättre lämpade för de "traditionella" könsrollerna.

Socialistisk eller marxistisk feminism

Socialistisk eller marxistisk feminism liknar varandra på så sätt att de båda tror att revolution är svaret på förändring. De kopplar båda samman sociala förhållanden med kapitalismen och anser att det enda sättet att få det man vill ha är att störta det nuvarande systemet. Liksom liberala feminister erkänner socialistiska eller marxistiska feminister att män är nödvändiga som en del av rörelsen för förändring.

Radikal feminism

Den radikala feminismen, särskilt i USA, utvecklades från medborgarrättskampen och den nya vänstern. Radikalfeministerna hade i stort sett fått nog av den mansdominerade vänsterradikalismen och bildade Women's Liberation Movement. Rörelsen bildades för att skapa en kvinnocentrerad politik och för att undkomma den mansorienterade politiken. De trodde att detta endast kunde göras i ett säkert utrymme för enbart kvinnor, och detta ledde till den separatistpolitik som radikalfeminismen är mest känd för. Radikalfeminister missförstås ofta och ses som "manshatande" på grund av att deras kvinnoorienterade politik tycks avvisa manliga bidrag.

Evangelisk feminism

Evangelisk feminism eller "kristen feminism" utvecklades ur religiösa rörelser. Evangeliska feminister arbetar för att skydda och andligt reformera dem som behöver det, t.ex. kvinnor och barn utanför kyrkan. Dessa feminister tror att alla är lika under en Gud och strävar efter att föra in denna jämlikhet i kyrkan och i sina individuella liv.

Jämlikhet feminism

Jämställdhetsfeminismen är en del av den feministiska rörelsen. Jämlikhetsfeminismens fokus på likheterna mellan könen bygger på att mäns och kvinnors förmågor inte kan särskiljas från deras biologi. Denna typ av feminism uppmuntrar till att vidga horisonterna och uppmanar kvinnor att se bortom hemmet. Dess yttersta mål är att könen ska vara helt jämlika i alla delar av livet.

Ny feminism

Ny feminism är en filosofi som liknar jämställdhetsfeminismen. Den fokuserar på hur skillnaderna mellan män och kvinnor kompletterar varandra, snarare än att det ena könets biologi skapar en överlägsenhet gentemot det andra. Till skillnad från jämställdhetsfeminismen erkänner nyfeminismen de olika styrkor och roller som ges till män och kvinnor. Nyfeminismen förespråkar jämlikhet i hur män och kvinnor behandlas i sina individuella roller i samhället. Dess grundläggande koncept är betoningen på att viktiga skillnader är biologiska snarare än kulturella. Kvinnor bör stödjas som barnbärare, både ekonomiskt och kulturellt, men detta bör inte vara en roll som påtvingas dem. Huvudsyftet är att betona vikten av kvinnor och män som individer och att de i alla avseenden (juridiskt, socialt och ekonomiskt) bör vara lika trots sina naturliga skillnader.

Globalt feministiskt tänkande

Globalt feministiskt tänkande är i första hand en rörelse för kvinnors rättigheter på global nivå. Kvinnor påverkas i olika samhällen runt om i världen och har gemensamma problem som de möter dagligen, vanligtvis i hemmet eller i arbetslivet. Även om olika kulturella platser har olika erfarenheter som kommer att forma deras upplevelser och uppfattningar har de gemensamma teman. Globala feminister tenderar att fokusera på nationalitet (som ras, kön och klass) och de sträcker sig ut för att hjälpa dem i utvecklingsländer och tredje världen, samt ta itu med förtryck som skapats genom historier av kolonialism och imperialism. Man arbetar för att få slut på kapitalism, imperialism, sexism och rasism, tillsammans med att alla ska betraktas som lika i ett globalt perspektiv. Den uppmuntrar feminister att konfrontera de problem de står inför och söka hjälp, eftersom de inte är de enda som upplever just det problemet.

Antifeminism

Författare som Camille Paglia, Christina Hoff Sommers, Jean Bethke Elshtain, Elizabeth Fox-Genovese och Daphne Patai motsätter sig vissa former av feminism, även om de identifierar sig som feminister. De hävdar till exempel att feminismen ofta främjar misandri (manshat) och att kvinnors intressen lyfts fram framför mäns, och de kritiserar radikalfeministiska ståndpunkter som skadliga för både män och kvinnor. Daphne Patai och Noretta Koertge hävdar att termen "antifeminist" används för att tysta den akademiska debatten om feminismens brister som bristande intersektionalitet och synlig separatism.

Kritik

Identifierade skälen till varför vissa människor inte gillar feminism:

• Folk gillar inte feminismen eftersom de anser att kvinnor redan är jämställda eller viktigare i lagens ögon. Filoandriker säger ofta att samhället i allmänhet inte är jämställt för män och att en version av detta är vad kvinnor upplever. Kritiker menar att grundläggande principer som rättvisa och jämlikhet i resultatet (egalitär humanism) är en strävan bland män som bland kvinnor.
• Analyser av feministiska teorier visar att ämnet på medelhög till hög nivå kokar ner till aggressivt misandri med dess separatistiska och annorlunda ståndpunkter (extremism) snarare än att vara samarbetsvilligt eller stödjande. Vissa menar att detta återspeglas i rättigheter vid vårdnad om barn och skilsmässa. Filogynister säger att detta bara är den giftiga sidan av saker och ting.
• Nivån på binärt tänkande med felaktiga tillskrivningar anses vara en faktor. Några exempel är: Kvinnor betraktas inte som jämlika med män på grund av biologiska skillnader, det motsatta åsidosättandet mellan kvinnor: vita vs. färgade kvinnor, privilegieteori: åsidosättande av förekomsten av förmågor bland män som bland kvinnor (Angela Merkel, Melinda Gates, Oprah Winfrey, Tarja Halonen etc.), betraktande av kvinnor som generellt sett svaga och tvingande empowerment, etc. Några sociala områden där detta förstärks: kvinnors behandling och roll i militären, förnekande av kvinnors ordination i kyrkorna (Efesierbrevet 5:21) och partipolitiska åtgärder som bygger på och är knutna till tidigare händelser.
• Vissa anser att feminismen förnekar den styrka som kvinnor uppvisar i form av moderskap och omsorg, eller avskräcker från dessa aspekter genom att beteckna dem som svaga eller slavarbetande.
• Vissa hävdar att feminismen är ett exempel på en existentiell kris mellan matriarkala och patriarkala system. Det återspeglas i radikalfeminismen som definierar frigörelse som en framgångsrik totalitär och kraftfull omstörtning av gamla traditioner, religiösa föreställningar, könsroller, relationer, samhälle, kultur, makt, auktoritetsdynamik och ekonomiska strukturer.
• Vissa teoretiker anser att medvetna och omedvetna fördomar är utbredda inom människan (utbildning i omedvetna fördomar), att sådana förtryck är vanliga och att en förståelse för att stoppa dem i destruktiva former är vad jämlikhet bör handla om.
• Vissa människor menar att feminismen från sin stödjande karaktär förvrängs och används för propaganda som att heterosexualitet är en begränsning och att kvinnlig sexualitet endast kan frigöras genom celibat, autoerotik eller lesbiskhet.

Relaterade sidor

• Marie Stopes
• Valerie Solanas
• Sexism
• Ett försvar för kvinnans rättigheter
• Abort
• Lesbisk
• Sexuella trakasserier
• Pornografi
• Prostitution
• Kvinnors rättigheter
• Svart feminism
• Fettfeminism